Ett restaurangbesök: Akropolis kalimera eller adios?


Ett inlägg om ett restaurangbesök.


 

Ett glas mousserande vin

Det blev ett glas inte så mousserande mousserande vin till förrätten.

Ibland är det så grinigt här i Uppsala att vissa restauranger kräver att en bokar bord. Dessutom får en då sitta på tid, vanligen två timmar. Sånt gillar jag inte! Å andra sidan är det inte roligt att åka ner på stan och vara hungrig och inte hitta nåt bra ställe där en kan äta. Igår gjorde Fästmön och jag både en plan A och en plan B. Det blev plan A som gick i lås: vi åt på Akropolis, i restaurangens nya lokaler i Kvarnen.

Det fanns gott om plats när vi anlände. Vi blev anvisade ett bord först av en servitör, sen kom en annan servitör och sa att vi kunde sitta var vi ville. Vi satt var vi ville, det vill säga vi valde ett bord med hörnsoffa där vi båda kunde sitta i soffan.

Trerätters skulle det bli. Till förrätt blev det… rörigt… Jag hade inte riktigt förstått att det var RÖROR vi hade beställt. Röror har den fördelen att de inte kräver tänder. Men OK, vi fick vitlöksbröd till. Särskilt aptitliga såg rörorna inte ut, dock. Dessutom kom servitören med en rätt röra och en fel. Han gick iväg en stund och kom sen tillbaka med två rätta OCH den felaktiga. Hum… Anna åt olivröra, jag fetaoströra med paprika och chili och den felaktiga röran var olivoljeövermarinerad aubergineröra med lika mycket övervitlök och den åt vi båda av. Till detta drack vi ett enkelt mousserande vin som öppnades i närheten av vårt bord, sedan jag förklarat för servitören att jag är skotträdd. Vinet var gott och lätt men inte särskilt mousserande. Jag fick be servitören tända ljuslyktan på vårt bord vid hans fjärde vända till ossm typ halvvägs in i förrätten.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Till huvudrätt beställde vi båda två kycklingspett, 
Anna med bacon, jag utan, förstås. Kanske detta var skälet till att jag tyckte kycklingen var helt smaklös ELLER så berodde det på att all vitlök i aubergineröran, som jag ju smakade trots att vi inte hade beställt den, dödade mina smaklökar. (När huvudrätten serverades fick vi veta att den ena tallriken var glutenfri. Eh..? Ingen av oss hade beställt glutenfritt, jag hade beställt baconfritt. Synnerligen förvirrat intryck av serveringspersonalen…) Jag saltade och pepprade mitt spett, men det smakade nästan ingenting, inte ens grillat. Pommes fritesen som serverades till var pommes strips, ena smala, ynkliga och knappt genomfärgade historier. Jag skulle ha beställt klyftor i stället. Grönsakerna var fräscha och det var lagom med olja på dem. Tzatziki tycks en alltid få för lite av. Till maten drack vi ett kaliforniskt zinfandelvindet fanns inte ett enda grekiskt vin i vinlistan på denna grekiska restaurang! Däremot fanns det italienska viner, men inget som lockade. Zinfandeln var god och passade utmärkt till maten. Mer om vinet kan du läsa i ett separat inlägg!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Desserten blev nog kvällens höjdpunkt
– friterad camembert med hjortronsylt och glass. Inte särskilt grekiskt, men gott. Jag saknade emellertid persiljan som ska serveras till, men osten var vällagrad och vällagad. Till osten tog vi var sin kopp grekisk lera grekiskt kaffe – tjockt, starkt och fylligt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vad säger vi om detta då? 
Tja, slutnotan blev 1 168 och jag gav 50 spänn i dricks. Mer tyckte jag inte att det var värt. Rörorna  och serveringen var rörig och huvudrätten var smaklös med knappt genomfriterade strips. Desserten och vinet var bäst. Lokalen var ganska omysig jämfört med den gamla, men där var lugnt – till att börja med. Sen skulle kockens dotter firas (hon fyllde 18 år) och då sattes grekisk (!) musik på – högt. Vi fick frågan om det var OK och jag sa att det var det – eftersom vi snart skulle gå…

Det totala omdömet blir medel. Och då är jag snäll.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

Anna

Svensk Anna, alltid snäll.


Här kan du läsa vad Uppsala-Ewa tycker om Akropolis Bistro & Bar!

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Epikuréiskt, Familj, Mat, Musik, Personligt, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ett restaurangbesök: Akropolis kalimera eller adios?

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Det lär som ett snällt betyg, rörigt var ordet 🤔 Men så fint av dig att bjuda på middag, måste visa detta för sambon så kanske han känner sig manad också 😄

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.