Söndagen den 9 oktober 2016: Bakelser, promenader och omtankar

 

---

Kära dagbok…

Det ösregnade mest hela dan…

I natt klockan tre kom jag på en viktig jobbsak. Jag är visst råddigare i skallen än jag trodde, så jag försökte, utan varken linser eller glasögon, mejla min chef från mobilen. Vid sextiden kom jag på ytterligare en sak, men då startade jag min fina lånedator. Hade datorn mot uppdragna knän, en centimeter från ögona och så fick jag iväg ytterligare ett mejl. Allting går, på nåt sätt.

På förmiddagen blev det telefonerande till vänner och bekanta till mamma. Det är gott att veta att det finns människor som bryr sig om henne. Jag passade också på att rensa ur mammas kylskåp. Där fanns varor från 2010… Mitt på dan for jag upp till graven och grävde ner ett fint litet ljungträd i tre färger. Det hade ösregnat nästa hela morgonen, men det blev en stunds uppehåll och då passade jag på. Jag gjorde också en shoppingrunda till ICA Maxi där jag inhandlade ett par tischor och lite underkläder. Mina tofflor hos mamma hittar jag inte, men Toffelfötterna får nöja sig med att låna mammas blommiga sandaler. De är inte världsasnygga, men det funkar att ha inläggen i dem. Sen hade jag ju lovat mamma både bakelse och trisslott så det följde också med i kassen.

Toffelfötter lånar mammas blommiga sandaler. På bilden är vi ute på mammas balle* och röjer lite.

 

Piggelina är bakelsesugen.

Klockan 13 klev jag in på mammas sal med bakelser och lott. Bakelsen tog vi till eftermiddagskaffet, lotten efter kvällsmaten. Det var självklart en riktig nitlott! Mamma, däremot,var riktigt vinnande glad och pigg. Jag fick henne med på ett par promenader till toa och ut i korridoren. Men inte för långt, hon är ju fortfarande sladdstyrd, det vill säga har syrgas. Syresättningen hade blivit sämre i natt, fast på eftermiddagen idag var värdet bättre igen. Det känns skönt och tryggt att de är noga och inte släpper hem mamma för tidigt. Visst ser hon riktigt pigg ut på bilden? Bilden jag tog innan den här intill visar ett helt annat mammaansikte, för hon är inte alls så pigg som det ser ut. Men det går framåt och bara det att hon ville gå uppe är jättebra.

Mamma ville se damfotboll på TV och då passade jag på att ringa mammakusinen K som är syrra. Jag fick lite tips, men också en fin pratstund. Vi sågs vid hennes mammas begravning i april och sen har vi inte hörts av. Hon berättade att när allt det praktiska var avklarat blev hon helt slut. Det är fullt förtåeligt! Min mamma lever, men det här har tagit mycket på mina krafter som efter De Sju Svåra Åren redan var på reserven.

Efter sjukhusbesöket tog jag vägen förbi MacD för att äta söndagsmiddag. Det blev nån kycklingburgare och chili cheese. Jag ska kolla om jag får igång mammas TV och slöglo lite, bland annat på Happy Valley. I morgon bär det av till lasarettet redan vid elva, för då får jag och mamma förhoppningsvis träffa en arbetsterapeut. Vidare ska jag försöka få ett läkarsamtal också, för det känns väldigt oklart vad som har orsakat det hela.

Söndagsmiddag i kväll.

 

Lite fint hos pappa.

Nu är jag så trött att jag ser stjärnor, men det är bara att bita ihop och komma igen. Jag är så glad att mamma vill upp och röra på sig och att hon blir piggare för varje dag. Hon hälsar förresten till ALLA som har hälsat till henne och hon är SÅ tacksam för er omtanke – precis som dottern.

Jag är också glad att jag kom upp till graven och fick göra lite fint. Idag hade jag ett bättre samtal med pappa än igår.

 

 

 

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.