Kära dagbok…
Det barrande eländet.
Ibland får en bara lov att bita i det sura äpplet. Just nu är många äpplen rätt sura. Det är svårt att hitta rätt sätt att hantera alla dessa frukter, eftersom sätten måste anpassas efter målgrupperna. Sen gäller det också att alla inblandade drar åt ett och samma håll.
Igår tog vi tag i det barrande eländet som till jul var en vackert pyntad julgran. Den hade nu blivit ett redigt surt äpple. Fästmön plockade av, jag tömde alla typ 30 ljusen på batterier och sorterade i trasiga och fungerande samt drog av glittret. Och sopade. Anna sågade som värsta motorsågsmassakrerare, bara det att den enda motorn var hennes armkraft. Eftersom ett annat surt äpple uppenbarade sig i morse i form att krånglande system (utgångna certifikat), passade jag på att åka till återvinningen före klockan åtta och slänga två plastsäckar med vår före detta gran. Skönt! Nu är det bara resten kvar…
När granen var tömd på gran(n)låten tog vi en middagsrast för det gör hantverkare. Ofta. Anna hade varit och handlat mat på hemvägen från jobbet. Det blev räkstubbe med var sitt glas vitt vin till torsdagsmiddag. Fisksoppan blev riktig go-lunch idag. Jag hade gärna tagit en skvätt vitt till, men jag skulle ju ha ett möte efter lunch. När en arbetar ska en inte dricka alkohol.
Bara en stjärna igår.
Vi blev lagom klara med granen efter middagen till kvällskaffet och säsongsstarten av Antikrundan från Kungsbacka på SvT. Jag amatörvärderade från fåtöljen, men hade uppenbarligen legat av mig rejält. Det blev bara en stjärna på diplomet. Direkt därpå såg vi Professor T på TV4. Det var bara lite tramsigt och mest spännande. Jag hade startat en maskin disk efter middagen och den plockade jag ur när min TV-kväll var över. Avslutningsvis blev det läsning i sängen av min bok på gång.
∼ ♦ ∼
Surt.
I morse var det sura äpplen igen. Denna gång handlade det om logistik. Det är svårt att veta vad nån har för planer när en inte får svar på sina frågor i förväg. Inte heller går det att gissa vad nån gör bakom en stängd dörr.
Vissa andra system än igår krånglade på jobbet och det var då jag åkte och kastade granen. Jag fick skäll på stationen för att jag slängde med en plastsäck, men jag såg inte skylten först. Och inte dök jag ner i containern efteråt för att plocka upp säcken heller. Nån måtta får det vara. Men det var skönt att bli av med granen. På så vis kunde jag ägna lunchen åt att äta och vara lite ledig, bara.
Tidigt i morse lyckades jag publicera en artikel som jag var nöjd med. En kollega hittade ett fel i den och påtalade det tidigt. Det var bra, för då kunde jag snabbt ändra. En annan kollega mejlade och skrev att h*n tyckte artikeln hade bra ton och innehåll. Återkoppling är fint att få! Möten slapp jag inte undan idag heller, men samtliga var av det bra slaget och via Zoom.
Brevbäraren kom med bokpost idag. Sånt uppskattas. Tack till författaren Lisa Hågensen vars bok Virvelvind jag fick för recension.
∼ ♦ ∼
I kväll ska min kära trolla fram nån kycklingpasta. Jag ska väl dammsuga lite efter granen och kanske plocka en del. Vi får se vad en orkar med.
Jag har vattnat våra trötta och torra krukväxter, bäddat, tömt kattpottor och varit nere med kattskiten i soprummet. Apelsinerna med kryddnejlikor har jag plockat ner och slängt. De var nog inte sura som äpplen utan mer… ruttna.
Inga sura apelsiner, mer ruttna.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… Det var vägning idag. Veckans späkning har gett resultat trots att jag inte har rört på mig särskilt mycket. Jag hade gått ner 600 gram och nu återstår cirka 18 kilo att gå ner till den vikt jag vill nå. BMI hade minskat med två tiondelar och kroppsfettet med nästan en procent. Benmassan var samma som sist, muskelmassan hade märkligt nog ökat liksom mängden vatten i kroppen. Jag är nöjd.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 