Måndag kväll den 29 november och tisdagen den 30 november 2021: Sanningen, innan det är försent!


 



Kära dagbok…

Köksfönstret med stjärna stake och julgardin

Julfint i köksfönstret.

Måndagskvällen gick åt till ganska mycket grubblande. Jag försökte ändå vara glad och positiv när Gymnasisten kom hem, men det kändes bra att han behövde stänga in sig och plugga. På så vis kunde jag vara lite ensam med mina tankar, mitt bollande hit och dit. Fästmön jobbade eftermiddag och kväll. Hon hade dessförinnan jobbat hemma som vanligt. Igår åkte julgardinen i köket upp. Som alltid är det ju inte bara att sätta upp en gardinkappa, det ska plockas ner, fixas till, torkas av etc. Vi tycker väl inte nån av oss att kappan är särskilt julig, svart och vit som den är. Men det blev riktigt fint i fönstret. Kanske är svart min färg just nu och inte direkt orange..? (Den som fattar, fattar.)

 

Två mackor kaffe och boken Lesbiska ligan

Vilken bok!..

Även litteraturen fick mycket av min tid på måndagskvällen. Boken jag läser just nu griper tag i mig på ett sätt som jag inte riktigt hade väntat mig. Jämfört med personerna i boken, som, vad jag har förstått, har existerat i verkligheten, har jag ett lätt liv även om vi har många saker gemensamt. Med lätt liv menar jag att så som jag lever, till exempel, inte längre är straffbart i Sverige där jag bor. Det är heller inte nån sjukdom att vara homosexuell – lika lite som att må dåligt på jobbet, på sin ordinarie plats.

Och nu glider jag över på jobbet…

Jag är tacksam för den vilostund jag har fått i mitt arbetsliv. Under snart knappa åtta månader (minus en stund för sommarsemester) har jag fått jobba med det min tjänstetitel säger att jag ska göra. Det har varit underbart, jag har njutit varje stund, även de stunder när jag har fått omfattande och knepiga arbetsuppgifter på mitt bord. Ja, jag har gnällt då. Jag har nån sorts inbyggd förmåga att tro att jag inte är kapabel nog att klara av vissa saker. Eller inbyggd och inbyggd… Det går ganska snabbt att rasera en klen självkänsla. Utåt sett kan jag verka stark, men jag är så jävla trött på att kämpa, kämpa, kämpa. Och nu är det försent. Mitt liv är snart över. Det ska bli skönt att få vila för alltid. Så slut känner jag mig efter att ha vaknat kvart över fyra och slumrat till ett par korta stunder fram till 6.10 när jag gav upp och klev ur sängen.

∼ ♦ ∼

Minus tio komma tre grader 30 nov 2021

Kallare idag än igår.

I morse var det ännu kallare än igår. Solen gjorde besök och det blev en riktigt fin dag vädermässigt. Jag la beslag på min arbetskamrat A under första arbetstimmen, för jag kände att jag behövde bolla några idéer med en annan människa. Jag fick klokheter och agerade efter dem. Sen tror jag inte att det jag säger, gör eller skriver spelar nån roll, men jag vill inte uppfattas som besvärligare än somliga redan uppfattar mig. Jag vill bara veta sanningen.

Som sagt försöker jag njuta av det arbete jag nu och fram till årsskiftet utför. Idag har jag bara haft ett enda möte. Då blev det mer tid att skriva och publicera på intranätet. Jag går just nu igenom ett antal sidor text som ska läggas upp och få en bra struktur internt. Ett liknande arbete gjorde jag tidigare här och det har jag och arbetskamraten G fått beröm för – vi gjorde jobbet tillsammans.

Det blev fisk till lunch idag, tillsammans med arbetskamraten A. Det är skönt att ha nån som är på samma våglängd nära – och nån som vill hänga med mig även på raster. En kanske blir smart av fisk?

Fisklunch med A på Feiroz

En kanske blir smart av fisk?

∼ ♦ ∼

Jag fick ett mycket konstigt samtal från en Lidingö-i-pratande tjej som påstod sig ringa från min mobiloperatör. Hon påstod också att min bindningstid snart går ut, vilken den inte alls gör – den har gått ut för länge sen. Givetvis ville hon sälja på mig ny bindningstid för att jag skulle få

”priiiiisgarantiiiiiii

Jag var tvungen att fråga vad hon sa. Två gånger. Sen tackade jag nej och la på. Hon ringde inte ens från min operatör, för övrigt, men möjligen från nåt företag som min operatör har anlitat. Jädra dumheter!

En bra grej idag, förutom att jag har så snälla kamrater på arbetet, är att Albert Bonniers förlag kontaktade mig angående recensioner av två noveller. (Tror hon menar novellsamlingar.) Det ska bli spännande eftersom jag väldigt sällan läser noveller.

Det skedde en olycka hemma på förmiddagen som involverade en flaska, en dryck och vårt klinkergolv i hallen. Nån av oss har införskaffat inte bara en ny butelj utan två. Provning i hemmet sker senare i afton!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, HBTQ, Jobb, Personligt och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.