Kära dagbok…
Plötsligt blev jag solokvist. Visserligen kom Fästmön hem och sov natten mellan söndag och måndag, men idag på morgonen blev det tidig avfärd i taxi.
Jag försökte både vila och göra nytta på söndagseftermiddagen/-kvällen. Strykhögen tog jag tag i och inget ligger kvar på vänt nu – alla kläder och en handduk är strukna. Tvättkorgen är ganska tom, så jag behövde inte tvätta. Vidare gjorde jag rent en av kattpottorna. Anna har nyligen gjort ren en annan av pottorna. Nu doftar det rent och gott av såpa och sanden är helt utbytt mot ny och fräsch. Det känns bra att få det gjort.
Alla kläder och en handduk är strukna!
Inte riktigt värt 109 spänn.
Vidare har jag ätit min söndagsmiddag som jag köpte på Café Linné när jag var dit på söndagsförmiddagen för att fixa fikabröd. För två kycklingspett, en stor bakad potatis, en plastbytta sallad, en liten burk blue cheese-dressing och tre små skivor bröd samt ett litet paket Bregott betalade jag 109 spänn. Låt mig säga så här att… det var helt OK smakmässigt, men jag tycker nog att det inte riktigt var värt det jag betalade.
Jag satt med det svåra sudokut i lokalblaskan, jag läste och jag telefonerade i nästan en timme med en vän. Katterna låg i Salen där jag satt, den ena i Annas fåtölj, den andra i soffan. Inte kände jag mig särskilt solokvist, faktiskt. Vi får se om jag känner likadant om ett par dar…
∼ ♦ ∼
Det blev väl sisådär med sömn den gångna natten. Anna var förstås stressad inför resan och att allt skulle klaffa. Och jag är orolig för typ ”allt” kring hennes resa. Men hon är vuxlig och bestämmer själv. Sen fattar väl jag att hon vill träffa sin äldsta dotter också. Anna skickar i alla fall rapporter per sms när hon kan och det lugnar mig något. Jag vet till exempel att hon har kommit fram och det känns gott.
Tisslingarna anade att nåt var på gång. I morse fick de mat tidigt av Anna, som skulle iväg redan 4.45. När jag kom upp var Lucifer som ett häftplåster. Han till och med la sig i duschen medan jag satt på toa… Nu i kväll när jag kom hem var allt förlåtet – både Lucifer och Citrus fick ju mat i sina skålar. Friden la sig. Vi får se hur hysteriska de blir när jag drar fram dammsugaren efter kvällsmaten…
Jag har telefonerat med elfirman som lovade återkomma och göra hembesök för att kolla den konstiga lampan och jag har lagt in fakturan för våra fredagspapper för betalning senare i månaden.
På jobbet har jag fått ett par uppdrag som jag känner att jag inte riktigt förstår hur jag ska utföra. Det gör mig lite orolig och nervös. Annars försöker jag göra det jag kan och mäktar med. Detta måste jag försöka hantera på nåt sätt. Jag har påbörjat ett tänk och jag har tagit en kontakt, så jag backar inte.
I morrn eftermiddag får jag min nya, riktiga jobbdator installerad. Det ska bli roligt, tror jag. Annars är jag ganska van med den jobbdator jag har fått låna.
∼ ♦ ∼
I morse läste jag de sista sidorna i den tredje delen i Örbyhusserien. Nu ska jag läsa Björn Hellbergs senaste, den jag köpte signerad av författaren i Visby till Anna. Boken är faktiskt den tjugofjärde delen i Sten Wall-serien.
Bokbyte från en tredje del till en tjugofjärde del i två olika bokserier.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 