Kära dagbok…
Det var bara PERFEKT att gå och klippa sig efter jobbet en fredag och därefter traska in i Luthagen för att äta middag. Min stackars frisör hade ont både här och var, men jag tyckte nog att han piggnade till när vi pratade om god mat och dryck.
Inte var det särskilt kallt, men jag var ändå lite frusen när jag steppade in på Aaltos för en tidig middag. Restaurangen ingår som en av Svensson krogar. I Uppsala finns en krog-svenne (herr L. Svensson). Resten av krogarna ägs av personer med annan härkomst en svensk. Därför kan det tyckas märkligt att Svenssons krog, med det finska namnet Aaltos, inte serverar svensk husmanskomst utan italiensk mat och dryck… Nåja, jag är en sucker för det italienska köket och dito viner, så jag klagar inte.
Det var premiär för min del att äta hos Aaltos och så här tyckte jag:
- Det fanns ingen lätt förrätt som passade mig. Jag saknade till exempel bruschetta eller vitlöksbröd.
- I stället för förrätt tog jag en öl.
- Menyn var lite svåröverskådlig.
- Det fanns flera huvudrätter som jag kan äta. Underbart att kunna välja!
- Vinlistan var lång, härlig och italiensk.
- Vi fick god hjälp att välja vin till maten (rött till scampi!).
- Servicen överlag var god, snabb och lyhörd.
- Restaurangens klientel tillhörde inte familjen Tacofredag. (Vad det innebär får du lista ut själv.)
- Scampin var salt men inte så smakrik. Det var däremot de två tillhörande såserna, gremolata och aioli.
- Pommes med parmesan kunde ha varit tjockare och mer pommes än strips, men smaken var det inget fel på.
- Det röda matvinet var lagom tempererat och passade finfint till scampin.
- Desserten var söt och god. Jag gillade främst de nutellafyllda hallonen. Kladdkakan kunde ha varit kladdigare.
- Espresson var perfekt och serverades i perfekt snygg mörkgrön kopp.
- Notan slutade på 1 400 kronor för två personer inkl. dricks.
Före hemgång blev det en GT på knökfulla och Halloweenpyntade Churchill Arms. Trevligt och gott, men alltför trångt igår för att passa mig.
Kvällen avslutades med de tre delarna i serien Des om en urläbbig brittisk seriemördare. Serien gick på TV 4 Play.
∼ ♦ ∼
I morse sov jag ända till klockan åtta. Fästmön skulle ha jobbat den här helgen, men blir hemma. Jag har sagt att hon ska lyssna på sin kropp och det gör hon.
Lördagen inleddes som vanligt med läsning och kaffe på sängen. Jag trodde det inte, men jag har läst ut den tjocka tegelstenen om den allt annat än gode kastanjemannen och bytt till en kanandensisk kommissarie och en karta, det vill säga den tolfte delen i Gamache-serien.
Jag har varit och storhandlat, mest kattmat och lite annat. Bilen fick en nybilsdoftgran och jag en liten godispåse till i kväll. Anna tror att hon orkar göra en kycklinggryta i kväll och jag har plockat fram vinet vi fick av B och L när vi hade flyttat in i deras gamla hem. Vi ska öppna den dammiga flaskan av årgång 2015 som jag tog fram ur vinskåpet, men på Systemet säljs årgång 2017.
Xavier Château-neuf-du-Pape 2015 – den här flaskan fick vi av min tidigare kollega och tillika företrädare i hemmet där vi nu bor.
∼ ♦ ∼
Hur jag blev i håret? Tja, jag tog nyss en selfie och såg väldigt arg ut. Trots motljus syntes rynkorna förfärligt mycket. Så jag tog en till där jag pekar på håret, det vill säga betraktaren ska fokusera på hur gott frisören klippte mig.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 