Kära dagbok…
Jag och min dator är båda lite trötta…
Onsdagskvällen blev lugn, tack och lov. Jag åt mackor och kaffe till kvällsmat igen, blåbärskvarg lite senare. Trött var jag, mycket, mycket trött. Min dator fick göra en uppdatering, men system 11 klarar den inte att uppdatera till. Det blir att sätta ny privat dator på inköpslistan också. Vi är visst mycket trötta, båda jag och min dator hemma.
Fästmön var ledig på kvällen och efter middagen med efterföljande röjning fick vi några timmar tillsammans i var sin fåtölj. Jag läste lite i min bok på gång. Den tilltalar mig inte så mycket, jag har svårt att komma in i den. Och det handlar inte om språket – jag läser på engelska – för boken har inget krångligt språk. Nåja. Före klockan 22 låg jag i sängen och försökte läsa en stund till.
Tisslingarna var visst också trötta. Jag såg knappt röken av dem igår kväll, bara när jag gav dem mat.
∼ ♦ ∼
Alla paraplyer var hemma…
I morse var det inte lika kallt som igår. Det var hela fem grader. Ändå drog jag lättviktsjackan över luvatröjan. Det jag hade missat när jag tittade ut genom fönstret var att det regnade. Alla paraplyer var kvar hemma. Visst, väderappen angav detta, men det syntes inte. Som tur var regnade det inte hårt. Jag drog luvan över huvudet och blev inte särskilt våt.
Jag inledde arbetsdagen med att kasta mig över 15 sidor korrektur. I somras skapade jag en massa sidor på intranätet. Dessa har vi manglat några gånger med uppdragsgivarna. Bilder levererades också så snart hoppas jag att vi kan publicera det slutgiltiga.
Jag fick ett mejl från min nuvarande chef med underligt innehåll, så jag svarade. Förvirringen är mycket stor. Det är emellertid ingen av oss som skapar förvirringen, utan en tredje person. Jag klargjorde läget och chefen fattade. Det är inte svårt – för somliga.
Lunchsoppa med bästaste NK.
Höjdpunkten idag var inte kronprinsessans besök hos oss (för henne fick jag inte träffa) utan precis som igår: lunchen. Idag träffade jag bästa NK*. Vi funkade jättebra som kollegor på min nu förrförra arbetsplats. Dessutom är han trevlig, rolig och snäll. Det var förstås underbart kul att träffas igen.
Mitt under lunchen ringde supporten också. I morgon ska jag få en ny jobbdator. Notera en, inte min. Min nya dator är försnillad, det vill säga utlämnad till någon annan. Nu är en ny beställd, men det tar ju sin lilla tid med extra långa leveranstider etc. P på supporten har emellertid löst det här på ett så bra sätt som möjligt. Det är jag tacksam för. Men också trött, mycket trött. To be continued…
NK är precis som mina nuvarande närmaste kollegor. Ja, jag känner att tiden rinner ut och jag oroar mig för januari 2022. Jag vill verkligen inte tillbaka till helvetet igen. Det jag gör nu är att jag får göra det jag är bra på och har gjort under +30 år av mitt yrkesliv. Det är de senaste åren, innan jag fick (mitt initiativ, för jag köper inte hot) en tillfällig respit uppåt, som har varit… ”besvärliga” eftersom det verkar oklart för en del vad en kommunikatör gör.
∼ ♦ ∼
I kväll jobbar Anna och jag ska försöka komma vidare i boken. Jag har cirka 120 sidor kvar. Soppa till lunch blev inte tillräckligt och jag var trött, mycket trött, slut och hungrig när jag kom hem. Jag sprang ner till Butiken på hörnet och köpte två leverpastejmackor till kvällsmat, denna Räkmackans dag. Det var goda mackor och jag brukar ju fira mig själv med en räkmacka när jag har namnsdag. Det får räcka. Nån måtta får det vara på firandet.
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan vid min förrförra arbetsplats
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 