Ett inlägg om en relationsroman, inköpt second hand.
Vid den årliga sommarutflykten till Emmaus i Gryttby försöker jag alltid hitta nån second hand-bok som får följa med hem. Ibland gör jag flera fynd, ibland inga alls. I år fick Liane Moriartys bok En annan Alice följa med hem. Priset var 45 kronor för en inbunden bok med skyddsomslag och i gott skick, säkert bara läst en gång.
Av nån anledning hade jag fått för mig att australiensiska författaren Liane Moriarty skriver spänningsromaner – eller i vart fall psykologiska thrillrar. Fel! Nu har jag för tredje gången misstagit mig om genren. Även om de övriga böckerna jag har läst av författaren har spännande teman är de helt klart relationsromaner, så även boken om Alice.
Alice är 39 år gammal när hon trillar ihop på gymmet och slår sig i skallen. Året är 2008. När hon vaknar till liv och förs till sjukhus tror hon att det är 1998, att hon är 29 bast och väntar sitt och maken Nicks första barn. Alice är inte bara tio år äldre, precis som alla andra i hennes omgivning. Hon har fått tre barn och hon och Nick ska skiljas.
Det här är ett intressant och spännande tema och även om det är en relationsroman vill jag veta hur det går. Hur hanterar Alice förlusten av tio års minnen? Och hittar hon dem igen? Hur blir det med hennes relationer, ska Nick och hon verkligen skiljas?
Författarens styrka ligger helt klart i personbeskrivningarna. Genom Alices ögon, men även genom hennes syster Elisabeths och hennes extramormor Frannies blogg, växer människorna fram – liksom deras inbördes relationer – och skeendena som lett fram till nutid. Jag vill så gärna gilla den här välskrivna romanen, men jag tycker att den är lite för rörig och långsam för att passa mig till 100 procent. Men nån ställde frågan varför jag fortsatte att läsa boken när jag inte gillar den. Förutom att jag läser ut alla böcker jag börjar läsa är mitt skäl att jag naturligtvis vill veta hur det går. Får Alice minnet tillbaka och om så, vad händer då? Blir hon ett bättre jag eller faller hon tillbaka i det sämre? Den som läser den här boken får svaren och slutet blir riktigt intressant. Tyvärr är vägen dit alldeles för tråkig för mig.
Toffelomdömet blir medel.
∼ ♦ ∼
Av författaren har jag tidigare läst:
Livet är kort.