Ett recenserande inlägg.
På Instagram följer jag författaren och journalisten Elisabeth Andersson. När jag såg att hon skulle debutera som deckarförfattare ville jag gärna recensera hennes bok Ett hjärta i bitar. Och det fick jag. Tack till förlaget Bokfabriken! Tanken är att detta ska vara första delen i en serie som utspelar sig på Österlen.
Stockholmstjejen Tina Johnson, eller Ensamma mamman från Vällingby, flyttar ner till Österlen för att gifta sig med sin greve Fredrik af Schelin. Tina har tidigare jobbat som polis, men nu ska hon ”bara” vara slottsfru. Tyvärr inträffar en katastrof och Tina blir plötsligt änka. Ganska snabbt ändå tar hon sig samman trots sorgen. När hon får chansen att jobba deltid hos polisen i östra Skåne som mentor åt en ung polis, Maja Hadzic, tar hon den möjligheten. Första fallet blir ett mordfall där en känd och omtyckt ryttare är offret.
Boken börjar väldigt romantiskt med ett sagobröllop, middagar på slottet och årgångsviner. Det märks tydligt att författaren har skrivit feelgoodromaner tidigare. Såväl miljöer som personer beskrivs lite väl detaljerat, tycker jag. Det är inte mycket som lämnas till läsarens egen fantasi. Däremot känns det som om vissa väsentliga ting utelämnas, åtminstone inledningsvis. Dialogerna är ibland lite krystade och berättelsen får inte riktigt upp farten till att börja med. Språkligt grimaserar jag ett par gånger, bland annat åt en påhittad stavning (jobb-bytet, ett ord med bindestreck på samma rad), något enstaka grammatiskt fel, ett par upprepningar (exempelvis ”på sig” tre gånger i samma mening) med mera. Vidare tror jag knappast att man serverar bordsvatten ur en vattenkanna vid ett middagsbord. Starka kvinnoporträtt och HBTQ-tema (bögpar) ger pluspoäng.
Efter knappa 100 sidor händer något. Det blir bättre. Meningarna kortas och berättelsens tempo ökar med spänningen. Det är som att den riktiga storyn tar vid när Tina börjar jobba som polis igen. Med bättre lektörs-/redaktörsbistånd tror jag att nästa del i Österlenmorden blir riktigt bra. Jag läser gärna mer.
Toffelomdömet för första delen landar på medel.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 