Kära dagbok…
Trött och seg Toffla.
Gårdagen går inte till historien som nån speciellt rolig dag. Jag kände mig seg hela dan och kvällen. Det gick oerhört trögt att få nåt vettigt gjort, både jobbmässigt och här hemma. Men medan Fästmön lagade maten plockade jag undan påsken och bytte ut en del dukar. Våra två påsklådor bar jag sen upp på vinden. Maten blev färdig samtidigt som jag. Det var perfekt att sätta sig till bords och tugga i sig kycklingkorv och idealmakaroner tillsammans med mina mänskliga sambor. Fast de som åt falukorv till sin pasta. Familjen Katt hade jag utfodrat tidigare med kyckling på påse.
Måndagsmat. Oj, jag ser att knivbladet ligger åt fel håll på bilden…
Efter maten, undanplockning och disk tog vi en fika när Anna hade duschat. Det fanns var sin tårtbit kvar som behövde (!) ätas upp. Härligt kvällskaffe, med andra ord. Sen måste Anna jobba en stund. Jag läste min spionroman på gång (har ungefär 80 sidor kvar i skrivande stund) och kollade säsongspremiären av Vem bor här?. Det var lagom underhållning för mig.
Vi hyfsade Annas födelsedagstårta till kvällskaffet.
∼ ♦ ∼
Lucifer överanstränger sig inte heller.
Tisdagen var solig, men det hjälpte inte mycket eftersom jag ju skulle stanna inomhus större delen av dan. Jag passade på att köra några maskiner tvätt på förmiddagen så att inte tvättkorgen ska bli full genast. Tvättmaskinen är nog den hushållsmaskin jag kommer bäst överens med här hemma. Jag tömde kattpottorna efter dusch och frukost och väckte sen Gymnasisten som vanligt 7.30.
Idag hann jag göra en del jobb som har legat lite på vänt. Jag överanstränger mig inte just nu och frustrationen lurar bakom ryggen. I vanliga fall är jag snabb, men när jag i nio fall av tio inte får det (dvs det snabba) tillbaka har jag bestämt mig för att slå av på takten. Kollegor som inte svarar i telefonen kunde jag tidigare gå i taket över. Nu struntar jag i att vissa av dem har låtit sina tjänstemobiler ligga kvar på jobbet – i över ett år. Eller att de har tid att mejla en massa under möten, men inte ringa tillbaka vare sig efter mötet eller dan därpå. Den här verkligheten jobbar jag i. På eftermiddagen hade jag själv Zoommöten från klockan 13 – 16, men ingen ringde då. Hade nån gjort det hade jag kanske svarat hastigt och bett att få ringa upp i morrn. Jag är rätt väluppfostrad, tro det eller ej.
I morse grattade jag en kollega som fyller år. H*n skulle ge sig själv en extra lång promenad idag. För egen del tog jag sedvanlig kafferastpromenad på en kvart på förmiddagen. Jag betraktade underliga, nybeskurna träd på gatan där jag bor, jag passerade ett modernt konserthus och jag passerade ett underbart mörkrosa Leche-hus.
∼ ♦ ∼
Länsstyrelsen, kommunerna i länet och regionen har gått ut med en uppmaning åt oss att gå in i personlig lockdown. Det är inte det lättaste när vi har en tonåring som tvingas till lektioner i klassrum varannan vecka. Nu är han noga med handhygien etc, men ändå. Det går inte att lägga hur mycket ansvar som helst på en 18-åring. Anna är ju dubbelvaccinerad och torde vara bäst skyddad av oss, men varken Gymnasisten eller jag har fått nån spruta. Det klart att vi är oroliga!
∼ ♦ ∼
För egen del umgås jag med vänner via mobilen, mest. Igår kom en film som visar hur vännen FEMs och Finske Pinnens nya kök växer fram. Så fint det blir!!!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 