Kära dagbok…
Ungefär halvvägs in i boken är jag.
Påsklovet fortskrider och även dessa dar går snabbt förbi. Nu har jag varit ledig i fyra dar och bara sex dar återstår. Inte klokt, egentligen, att en ska känna jobbångest redan, men det gör jag. Så nog om jobbet.
I morse var det tidig scratchkonsert på sovrumsdörren, så jag klev upp klockan fem (egentligen klockan fyra, dårå) och utfodrade den utsvultna trion. Till tack för detta fick jag torka en spya några timmar senare när jag skulle fixa kaffe på sängen åt Fästmön och mig. Men sen kunde jag njuta av en god bok och nybryggt blue java. Även om bilden intill ser likadan ut som den igår är det inte samma foto. Dessutom är jag nu ungefär halvvägs in i boken.
En kasse äggkartonger som kan återanvändas.
Anna hade några ärenden på stan efter frukost, jag hade också ärenden, men kan inte säga riktigt var. Men jag skjutsade henne till jobbet på eftermiddagen med en kasse äggkartonger. Anna har haft förmånen att kunna köpa lokalproducerade ägg via en sköterska på jobbet. Nu är det arbetsgivarbyte på Annas jobb den 1 april och sjuksköterskan ska följa med sin gamla arbetsgivare till ett nytt arbetsställe. Men äggkartongerna kan återanvändas.
Efter detta gjorde jag mina ärenden. Det tog ett tag. Hoppas Anna är riktigt nyfiken nu.
När jag ändå var ute passade jag på att köpa två lådor kattmat också. En låda är kvar i bilen, för jag vågade inte överutnyttja ryggen som nu har varit rätt OK de senaste dagarna – ta i trä! Eftersom jag passerade en mack passade jag på att ge nya bilen en raggartvätt, det vill säga jag torkade av alla rutor, lyktor och speglar. Jag skulle behöva tvätta bilen, men vill helst göra det för hand. Då måste emellertid ryggen vara helt bra.
Hemkommen igen hittade jag, skrattretande nog, en av mina facktidningar och ett paket från arbetsgivaren på hallgolvet. Paketet innehöll påskgodis. Hoppas att det inte är förgiftat, men jag är väl ändå ingen rysk journalist. Tack, ska jag väl säga, för oavsett hur jag uppfattas är jag rätt väl uppfostrad av mina föräldrar.
Det hanns inte med nåt eftermiddagskaffe idag. Före maten ställde jag mig i stället vid strykbrädan och strök ren tvätt. Det känns som om tvätten har legat i strykkorgen hur länge som helst, men jag har gjort avkall och stryker numera inte mina hemmauniformer. Och eftersom jag oftast är hemma blir det ju mest hemmauniformer som tvättas.
Maten bestod av laxpudding, färdig att micra. Jag hade också lite rökt makrill kvar som jag kompletterade måltiden med. Det blev två x fisk, med andra ord.
Jag har skrivit ett par mejl med mera, fått nej på en tjänst jag sökt och egentligen inte ville ha och nu har jag laddat kaffe. Det är dags att bänka sig i fåtöljen och läsa. Citrus tycker bestämt att jag ska sluta sitta vid datorn nu.
Sluta sitt vid datorn, mammisen!
I morrn ska Anna först jobba och sen träffa en del av sin familj som inte vill träffa mig. Då gör jag ytterligare några ärenden och kanske städar jag av och gör lite påskfint i badrummet och på gästtoan. En vet ju inte, det kan ju komma nån gäst… (Föga troligt i dessa tider…)
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 