Kära dagbok…
Jag hade en kollega en gång, i ett annat liv, som just när det minst passade sig och jag gjorde massor av misstag brukade säga;
”Stressad eller förälskad?
Det beskriver lite grann situationen här just nu. Jag ska inte hänga ut nån annan, men för egen del handlar det om att jag går hemma alldeles för mycket. Under dagarna noterar jag sånt som behöver göras i ett hem – och sen glömmer jag bort det. Igår kväll glömde jag bort att starta diskmaskinen efter Gymnasistens och min lilla kvällspromenad. Maskinen åkte på först vid 21.30, så nu hatar väl alla grannar mig. Äh, den låter mest den första halvtimmen, sen nästan ingenting. Märkligt nog hade det under senare delen av kvällen och natten byggts upp ett diskberg i diskhon. Sånt står jag inte ut med, så när jag kom ut i köket efter morgonduschen inledde jag fredagen med att tömma diskmaskinen på ren disk – och fylla den med skitig.
Annars slog jag på stort igår kväll och använde hällen för att koka mig makaroner. Stressad eller förälskad, jag glömde totalt bort att det var våffeldagen, så det måste väl åtgärdas nån gång i efterskott. Gymnasisten fick den sista potatisgratängen till sina kycklingfiléer och jag åt alltså pasta till mina. Med ketchup. Det gick bra. Jag sköljde ner det hela med mjölk. Underbart gott!
Kycklingfilé med makaroner och ketchup gick bra. Notera innehålet i glaset – mjölk!
Men som vanligt kokar jag alltid makaroner för ett fotbollslag. Detta innebar att det blev makaroner även till lunch idag, då med några skivor stekt kycklingkorv som jag tog upp ur frysen och tinade. Varm lunch, för en gångs skull numera.
Varm lunch för en gångs skull av rester från frysen och igår.
Kanske behövde jag lite mat och inte bara mackor till lunch idag efter min hektiska morgon och naprapatbesöket (det sista, förhoppningsvis, den här svängen) på förmiddagen. Förutom diskmaskinen lekte jag med tvättmaskinen och körde och hängde en maskin. Hänga tvätten går finfint att kombinera med det arbete jag utför för min månadspeng – jag har uppsikt över datorer och mobilerna är förstås med i fickan.
På tal om mobiler kan jag avslöja att även jag spelar spel på min mobil ibland. Eller… jag spelar två spel, Wordfeud och Quizkampen, för det är spel med vilka man lär sig saker. I Wordfeud handlar det om ord, som du kanske vet, kära dagbok. Quizkampen är ett frågespel med olika kategorier. Jag spelar matcher i det senare mot Fästmön, men jag spelar också på arenan. Då är det totalt fem personer som tävlar samtidigt. Wordfeud spelar jag med en god vän och en god kollega. Jag spelar aldrig mot några andra och tackar bestämt nej till andras inbjudningar och försök att chatta. Det får inte bli för mycket eftersom jag mest kan spela om kvällarna. Och tänk vad en lär sig saker och ting genom detta… nöje. Till exempel lärde jag mig igår att icke vedertagna förkortningar är ogiltiga. Att använda pronomen rätt kunde jag dock sen tidigare, men jag har noterat att andra har svårt med det.
En icke vedertagen förkortning är ett ogiltigt ord.
∼ ♦ ∼
Jag ör ledig nästa vecka och även i påsk, men Anna jobbar.
Efter jobbet skjutsade jag ut Gymnasisten till sin pappa i Förorten. Där blir han nu i två veckor, ungefär. Först är det påsklov och sen en veckas distansundervisning. För även om det på riksnivå är sagt att gymnasierna ska ha undervisning på plats är det så att smittspridningen bland just våra unga här i Uppsala skenar för tillfället. Kommunen har för en gångs skull fattat ett klokt beslut, det vill säga att fortsätta med växelvis distansundevisning april månad ut.
Jag ser fram emot min ledighet, men Anna ska jobba hela nästa vecka och hela påsken utom skärtorsdagen. Nån av påskdagarna efter hennes arbetsdags slut ska vi träffa hennes snälla mamma som nu har sin första påsk som ensam. Sorgeåret ska en igenom och det är sant att tiden läker sår, i alla fall mer eller mindre. Vi som står bredvid kan bara stötta och finnas där, men vi saknar vi också.
För övrigt ska jag ägna mina lediga dar åt städning och tvätt och att läsa samt de aktiviteter som är inplanerade sen tidigare på måndag och tisdag.
∼ ♦ ∼
Fredagskvällen och resten av helgen ligger blank som en spegel framför mig. Kanske till och med blankare än den nysopade och nyskurade trottoaren på väg till naprapaten. Den som slängde bananskalet hade förresten tur även om bollsinnet lämnar ett och annat att önska. Ingen dunk där, inte. Fast om en vill se positivt på det kan en ju säga att bananskalet adderade färg till bilden.
Men nu… nu är det dags att skita högaktningsfullt i jobbet och gå på ledighet i tio hela dagar.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 