Kära dagbok…
Snart kan jag svinga mig i kristallkronorna igen.
Nej då, nej då, nej då! Inte är jag sjuk (mer än vanligt). Precis innan jag skrev ”nej då” hade jag en nysattack, men den beror med all säkerhet på att det är skitigt här och att det flyger damm i luften. Det jag kände i helgen är borta. Jag är inte ens frusen. Ryggen är också så mycket bättre, men jag tänker fortfarande gå för att få mer hjälp med den i morgon enligt avtalad tid. Kanske var det så att ryggskottet påverkade hela mitt mående. Jag var väldigt smärtpåverkad de första dagarna. Därefter kände jag mig mycket trött. Och det är väl inte så konstigt när en har ont? Först hade jag ont hela tiden. Efter några dar gjorde det ont endast vid vissa rörelser. Så är det fortfarande. Jag kan inte heller böja mig framåt som vanligt. Men övningarna ger färdighet och jag noterar att de gör nytta. Kroppen och jag samarbetar för en gångs skull och vi gör allt för att hålla sjukdom och elände – inkl. virus – borta.
∼ ♦ ∼
Igår åkte jag och hämtade Fästmön i bil efter jobbet. Vi åkte ut till Förorten som planerat och hämtade Gymnasisten och hans skolgrejor. På hemvägen stannade vi till vid Heidan och köpte pizza och yoghurt till mig. Det gick bra att äta, inget smakar eller luktar konstigt och jag var ganska hungrig. En öl till pizzan blev pricken över i.
Pizza och öl smakade fint igår kväll.
Klockan sprang på och jag läste en stund tills det var dags för Tunna blå linjen, som fick avsluta min kväll. Två avsnitt är det kvar på denna braiga TV-serie!
∼ ♦ ∼
Jag hann träffa min stressade sambo helt kort i morse. Det blir extra av allting för henne nu om morgnarna eftersom jag fortfarande har problem med ryggen. Dessutom har vi en tonåring hos oss som behöver viss ”service”. Mitt bidrag idag var i princip enbart att väcka honom. Morgonen var kall, över fyra minusgrader, men solig. Det ska komma snö i morgon, tyvärr. Dagens ”klara av” i hemmet för min del blev att bädda och slänga två lätta påsar sopor. Igår kom jag också ihåg att vattna våra krukväxter.
Min måndag inledde jag med att skriva lite och förgäves försöka få kontakt med en person. Jag vet av erfarenhet att det är oerhört svårt att få tag i personen ifråga och det är ju inte lättare nu när vi alla jobbar på distans. Därpå följde möten och jobb som vanligt resten av dan.
Det blev en kort kafferastpromenad idag, för ryggen ger sig tillkänna då och då med ett hugg och jag skulle ju inte ge mig av så långt hemifrån, enligt min vårdgivare. Det blev ett drygt kvarter runt jag gick. På vägen hann jag bland annat observera att granarna på balkongerna på huset på S:t Olofsgatan är borta och att det börjar dyka upp saker i rabatterna. Den lilla snödroppen fick jag fota på håll och zooma in eftersom jag inte kan böja mig ner. Därför ser den lite konstig ut.
∼ ♦ ∼
Kvällsplanerna är inte helt fastställda mer än att jag har ätit kycklingkorv med makaroner till middag. Klockan 21 ska jag se Atlantic Crossing på SvT 1 och innan dess fortsätta läsa boken jag har fått för recension. Jag har nu cirka 75 sidor kvar, bara.
Kycklingkorv och makaroner passade bra till måndagsmiddag och boken Gäld till djävulen.
Sen blev jag lite glad att mina varor från Apotek Hjärtat äntligen kom. Jag kan ju alltid sitta och pilla lite med dem ifall jag får en stund över. Nog är sex dagars leveranstid lite långt. Jag hade kunnat pinna över till apoteket själv på 40 minuter tur och retur. Jag väntade inte ens på nåt gott…
Äntligen kom mina varor. Sex dagars leveranstid är lite långt, tycker jag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 