Kära dagbok…
Gårdagskvällen släpade sig fram och ändå passerade den snabbt. Jag städade badrummet lite lätt och byte handdukar. Gymnasisten och jag åt rester tillsammans. Det var gott och vi blev mätta. Därefter vände vi oss till våra favoritfritidssysselsättningar, det vill säga datorspel för den yngre, bokläsning för den äldre. Jag är nu längre kommen än halvvägs i boken om Mona Sahlin. Den tar. Igår kväll var dessutom Mona Sahlin gäst på Renées brygga – tillsammans med Janne Josefsson och Lasse Kronér. Jag missade första halvan av programmet för att trotsa snöovädret och åka och hämta Fästmön efter jobbet, så jag tror att vi försöker titta tillsammans på TV 4 Play nån kväll.
Renées brygga med Mona Sahlin, Janne Josefsson och Lasse Kronér vill jag se.
Jag har fått en käftsmäll igen. Utåt sett är käken ur led.
Jag känner igen så mycket i det Mona upplevde, men inser att det jag var med om jämfört med henne var en piss i havet – jag blev ju inte uthängd i media. Men min frispråkighet och att jag har låtit käften glappa är inte populärt. Detta borde ha gett mig insikten om att människor inte alltid vill höra kritik från mig. Men det är svårt för mig att tänka att det skulle vara bättre med kritik bakom ryggen. Nåja, jag har fått en käftsmäll igen och nu är käken nog ur led – utåt sett. I stället lägger jag mer fokus på sånt jag faktiskt kan förändra – och jag tar hjälp för att kunna ändra på vissa saker. Sen måste jag bli bättre på att se vilka som vill mig väl och vilka som hugger mig i ryggen. Nånstans vill jag nämligen inte dö, inte riktigt än, i alla fall, även om en snabb väg ut finns i närheten.
∼ ♦ ∼
I natt sov jag bättre, men ändå vaknade jag genomtrött. Inte heller i morse kunde jag få i mig frukost, jag var alltför nervös, orolig och illamående inför arbetsdagen. Jag utförde mina ålagda uppdrag, avrapporterade, lämnade synpunkter på sånt jag blev tillfrågad om, inte annars, och tackade dem som förtjänade. Allt med en växande klump i magen av rädsla och självförtroendet nertryckt i tofflorna. Det är så svårt att veta min roll när den bara är ett ord som uppenbarligen inget betyder. En fönsterputsare kan ibland inte tapetsera, om du förstår vad jag menar, kära dagbok. Jag klarade i alla fall av att tömma kattpottorna.
Kylan håller i sig, men när det snöar blir det varmare. Jag telefonerade med Annas snälla mamma igår kväll och hon går ut och sopar av sin bil varje dag det har snöat för att den inte helt ska snöa igen. Hon är så tuff och stark och jag önskar att jag hade en del av hennes superkrafter. Vi konstaterade att vi båda längtar efter sommar, lagom med sol och trädgårdsarbete. Det är det jag ser fram emot just nu.
Kafferastpromenaden var även idag kall och blåsig. Det var snö överallt och himlen var bara lite blekblå. Jag fick i vart fall ett uns energi. Ett uns…
Jag tar mig emellertid inte bara tid för, förutom lunch, en rast, som inkluderar 15 minuters promenad i stället för fika, per arbetsdag. Ryggen och benen bråkar av och till och då är det bra att stiga upp ur skrivbordsstolen, gå omkring, tömma diskmaskinen, hänga tvätt (inte idag dock), sopa eller busa med nån katt. Här är det Citrus och jag som leker kurragömma.
Tittut! Här i fotpallen gömde hon sig, Citrus.
Kollegan J och jag tyckte lika bra om boken, men Citrus säger att den är ett sömnpiller.
Men idag fick jag gå ut en stund även på eftermiddagen. Kollegan J ringde och h*n och Fransosen stod utanför mitt hus för att återlämna en bok jag hade lånat ut till h*n. Och även om vi inte kunde kramas värmer vissa kollegor ens själ riktigt ordentligt. Vi tycker båda lika bra om en Gamache-serien. Att bli bekräftad! Att få höra att h*n, utan att jag sa nåt först, har samma åsikter som jag om vem som är vän och vem som har andra avsikter kändes faktiskt ganska gott. Jag är inte helt ute och cyklar alltså. Men det gjorde mig också ledsen att av ytterligare en person få veta att en tredje kollega har blivit riktigt illa åtgången. Ska det sluta med en tågresa och vem av oss blir först då? Det är så sorgligt och ledsamt alltihop.
∼ ♦ ∼
Idag är det födelsedag i Annas familj. Den fina Biografmaskinisten blir 30 år. Av olika skäl sparar vi firandet till lördag eftermiddag. Det är ju så speciella tider just nu. Men självklart har jag grattat och uppmärksammat födelsedagsbarnet på olika sätt, nu även här i min dagbok. Grattis!!! Vi ses i helgen!
Biografmaskinisten spexar för ett antal år sen. Jag har ju inte frågat om lov att publicera nån bild på honom, så det får bli denna, lite… påssjuka.
∼ ♦ ∼
I kväll blir det alltså inget födelsedagsfirande. Gymnasisten och jag gick och handlade när jag hade slutat jobba. Jag och Lucifer ska se Antikrundan klockan 20 och jag amatörvärderar förstås från fåtöljen via Duo-appen. Lucifer tränade igår genom att visa sitt intresse för ett engelskt antikprogram…
Lucifer är mycket intresserad av engelska antikviteter.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 