Ett inlägg om kombon vargdryck, fågel och ost.
Ett vargavin från sydöstra Italien.
Det hör ju som bekant till ovanligheterna att jag lagar mat. Jag brukar vara den som bjuder på köpe- eller hämtmat. Men jag jobbar på att bli bättre på hemlagat, även om antalet rätter är begränsat. Igår slog jag emellertid till och ställde mig vid häll och ugn och tillredde en fågelmåltid, det vill säga stekte kalkonfilé. Till fågeln serverade jag potatisklyftor, hot béarnaisesås, vitlökssmör samt vinet Lupi Reali 2019.
Det här vinet är ganska nytt på Systembolaget, men för ett par veckor sedan införskaffade jag en flaska som låg till sig i vinskåpet. Det är onekligen roligt, numera ganska ovanligt, att hitta nyheter bland de italienska rödvinerna. En flaska av det här vinet kostar 119 kronor.
Vinet är medelfylligt och medelsträvt med en ganska hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 12,5 procent, sockerhalten under tre gram per liter. Druvan vinet är gjord på är montepulciano. Det är en vanlig druva i sydöstra Italien eftersom den kräver ett varmare klimat, om än svala nätter.
Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:
”Fruktig smak med inslag av mörka körsbär, blåbär, färska örter och lakrits. […] Fruktig doft med inslag av mörka körsbär, viol, blåbär och lakrits.
Jag kände tydligt doften av viol. Vinet är onekligt fruktigt och jag noterade även bär i smaken, möjligen lite lakrits. Eftersmaken var ganska lång.
Vi åt som sagt kalkonmiddag till vinet. Lite senare hyfsade vi flaskan till några bitar ost (S:t Agur, Gruyère, cheddar och pepparrotsost). Vinet funkade bra till både och. Systembolaget rekommenderar det till fläsk, fågel, grönsaker eller buffémat.
Det här är ett bra vin, om än lite… förutsägbart. Inga överraskningar, alltså. Toffelomdömet blir i vart fall högt även om jag hade väntat mig lite mer av ett vargavin.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 