Kära dagbok…
Jorå, nog tog jag mig upp på vinden med en låda textil, en stor blomkruka och två golvlampor igår efter arbetsdagens slut. Det är när en ska till vinden som en hatar att hissen inte går ända upp. Jag och grejorna åkte ett våningsplan. Sen fick jag kånka och bära uppför sista trappan, som dessutom är mycket hal. Men nu finns sakerna på vinden, delvis rester från min mammas liv. De ligger kvar där till dess att jag rensar nästa gång. Kvar i bilen ligger två säckar med andra rester som ska lämnas in för återvinning nån dag när det inte snöar. Det snöade rätt bra här under dan igår, nämligen, men sen upphörde det på eftermiddagen och kvällen. Vi var frusna både Fästmön och jag, så till vår måndagsmiddag, som till stor del bestod av rester, tog vi det sista av Johanna – ungefär var sitt halvt glas. Anna gjorde en god ajvarröra till samt en grönsallad.
Kycklingrester och nya klyftor, ajvarröra och grönsaker till middag.
Resterande chokladask från i julas öppnades igår kväll.
Jag slog en signal till Annas snälla mamma efter maten och det visade sig att det mesta var OK, men inte allt. Jobbigt och frustrerande när tekniken inte funkar. Anna och jag försöker hjälpa på de sätt vi kan.
Det var ett TV-program jag hade tänkt se igår kväll och så blev det. Medan jag väntade på att första delen av sex av Traces skulle börja på TV4 läste jag. Julklappsbok nummer två från vännen FEM är riktigt spännande just nu. Och riktigt spännande var förstås även Traces, så den serien ska jag följa.
Till kvällskaffet öppnade vi den allra sista chokladasken från jul också. Nu ska alla rester hyfsas och snart, mycket snart, ska jag starta ett nytt, hälsosammare liv. Snart, alltså. Inte idag.
∼ ♦ ∼
Idag vaknade jag vid femtiden först av hungriga katter. Sen slumrade jag nån timme innan jag skuttade upp för att tömma kattpottor, duscha och äta frukost före arbetsdagens start. På förmiddagen hade jag ett bra möte med min chef på cirka 30 minuter, men även idag blev kafferastpromenaden senare än vanligt. Det var snorhalt på vissa ställen i stan, särskilt S:t Olofsgatan kring Svartbäcksgatan. En bilist hade blockerat en utfart för en annan bilist, det var väl det mest spännande på promenaden. Jag passade på att köpa med mig TV-tidningen hem för att ha ett mål. På fredag kommer eventuellt min chef hem med en av mina datorskärmar från jobbet – han har också börjat med promenader, nämligen.
Workshoppar är inte min favoritsysselsättning.
Hela jävla eftermiddagen satt jag i Zoommöte, eller workshop, som en del älskar att kalla möten där vi ska grupparbeta. Det är inte min favoritsysselsättning, workshoppande, och jag hade inga som helst förväntningar på detta möte. Jag bestämde mig i alla fall för att försöka genomlida det utan att vara vare sig överaktiv eller underaktiv. Efter mötet kollade jag de sista jobbmejlen och chattmeddelandena innan jag loggade ur och stängde ner för dan. Det var en rentav plågsam eftermiddag, en riktig soppa, såväl för psyket som för kroppen. Jag har till exempel ont i ryggen och vid ett tillfälle fick jag kramp i benen. Samtidigt.
∼ ♦ ∼
I kväll äter vi soppa på riktigt och sen ska jag se andra delen i andra säsongen av Lyckoviken på TV3.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 