Kära dagbok…
När termometern visade -12,3 i morse fotade jag den. Sen slutade jag titta på den.
Under torsdagskvällen började temperaturen sjunka rejält. Jag är så glad att jag har tak över huvudet och värme i mitt hem, nåt som alla inte har. Hur överlever man på vintern när det är så här kallt om man inte har nånstans att bo? Och även om Fästmön påstod sig ha tillräckligt med varma kläder med sig till jobbet bestämde jag mig för att åka och hämta henne när hon hade slutat kl. 21.15 igår. (Hon fick dessutom sin första vaccinspruta på förmiddagen och jag var lite orolig att hon skulle få feber eller nåt. Det har hon inte fått, men armen där hon blev stucken ömmar mycket.) På så vis fick jag också träna lite halkkörning. Jag hade ju inte kört nya bilen på vinterväglag tidigare. Allt gick bra. Bilen kändes stabil och det var inte jättehalt. Men jag tog det förstås försiktigt.
I morse sjönk temperaturen nästan medan jag tittade på termometern utanför köksfönstret. När jag klev upp vid sex-tiden och gav katterna mat visade den minus tio grader, ungefär. Efter kattpottömning kollade jag igen. Då var det -11,2. När termometern visade -12,3 tog jag en bild. Sen tittade jag inte mer.
∼ ♦ ∼
Jag fick diplom som antikkunnig i säsongens första Antikrundan.
Innan jag åkte och hämtade Anna igår kollade jag förstås säsongspremiären av Antikrundan. Det var ett mycket annorlunda program, men jag är så glad att det ändå blev ett program, ja, en hel säsong, till och med. Dessutom var det intressant att se vad folk har hemma. Jag tycker att programmet blev bra, bättre går det inte att göra under rådande omständigheter och pandemi.
Jag trodde inte att det skulle gå att värdera genom Duo-appen, men när jag såg att det var möjligt klickade jag igång den. Det var också några kunskapsfrågor som väl gick sisådär för mig. Slutresultatet blev ändå bra och jag fick diplom som Antikkunnig. Uppenbarligen hade jag inte tappat alltför många kunskaper sen förra året.
∼ ♦ ∼
Det var Tulpanens dag hela dan idag. Jag gläds åt den rosa buketten jag fick av Annas snälla mamma.
Idag är vi mitt i januari redan och jag ser att fler än vi har några stakar och stjärnor kvar att plocka ner. Men jag undrar om de har tulpaner. Det har nämligen varit Tulpanens dag hela dan. Jag gläds mycket åt den rosa buketten jag fick av Annas snälla mamma i tisdags – även om jag tycker att hon inte ska ge mig nåt varje gång jag hjälper henne med nåt.
Mina tulpaner sätter i alla fall färg på tillvaron som annars går mest i svartvitt eller gråskala just nu. Jag är ingen vinterperson, då vill jag mest hålla mig inne när det är för kallt och halt. Jag kan tycka att det är mysigt med snö under julen och det fick vi ju i julas – på juldagen. Sen töade det bort på annandagen… Nu vill jag inte ha nån vinter, nu vill jag ha vår så att vi kan sätta fröer i jorden i Slottsträdgården och njuta av växtlighet, sol, trädgårdsarbete med mera. Det blir förstås konstigt i år när Slottsherrn inte längre är med oss. Men då får vi i stället försöka umgås lite mer med Slottsfrun så att ingen av oss känner alltför stor saknad. Jag är i alla fall så tacksam för att vi får nyttja Slottet och Slottsträdgården och för att jag har fått lära känna Slottsherrskapet, det vill säga Annas snälla mamma och hennes L. Men det blir sorgligt och tungt nästa fredag när vi ska säga hej då till L en sista gång. På grund av pandemin (nej, inte restriktionerna, använd insidan av huvudet!!!) kan vi inte ha nån minnesstund. Tanken är att vi i stället har en sån i Slottsträdgården när det har blivit varmare och den värsta saknaden kanske har lagt sig lite.
∼ ♦ ∼
Det har varit fredagskänsla i kroppen hela dan idag för min del, men jag följer utvecklingen av ett ärende som orsakar stora problem just nu. Det flyger en del hårda ord i luften och medan vissa försöker hitta alternativa sätt att arbeta och samtidigt jobba med att lösa problemen kräver andra enbart att få veta exakt när problemen ska vara lösta. I det här läget förstår jag frustrationen, men om jag hade varit chef skulle jag ha lagt mer krut på att peppa än att säga hårda ord. Jag vet att mina kollegor verkligen gör sitt bästa. Alla snackar inte så mycket, de jobbar hårt. Igår fick jag ett telefonsamtal från en kollega i en annan enhet angående censur också. Vart är vi på väg?
Gjort sitt bästa och varit hårt arbetande gäller även för Lucifer. Idag på förmiddagen låg han på stolen bredvid min jobbdator och sov och spann och hade det gott medan jag knackade på tangentbordet.
Hårt arbetande herr Lucifer Katt.
När jag tog förmiddagens kafferastpromenad var det minus 15 grader. Bra med promenaden: sol och inte halt. Mindre bra: jag frös om näsa och öron.
∼ ♦ ∼
Arbetsdagen segade sig fram. På eftermiddagen tog jag ett akutjobb när vissa personer plötsligt var inbokade med andra jobb. Det var tur att min sambo tänkte på mitt energiintag. Till eftermiddagskaffet hade hon införskaffat tulpanbakelse till mig och mini-semla till sig från Butiken på hörnet. Mycket grädde var det, men marsipantulpanen matchade brödburken!
Tulpanbakelse till mig och minisemla till Anna. Notera hur väl marsipantulpanen matchar brödburken!
Med posten idag trillade det vägskatten för nya bilen in. Den är nästan dubbelt som hög som för min gamla bil, men det är bara att betala och se glad ut. Sen plingade det på dörren och det var brevbäraren med ett paket som inte riktigt ville gå ner genom brevinkastet. Bra i alla fall att brevbäraren plingade på – jag öppnade och tackade! Paketets innehåll blev däremot lite av en… överraskning. Det innehöll en annan bok än jag räknat med för recension. Överenskommet med förlaget blev att jag läser och recenserar den här boken senare i vår.
∼ ♦ ∼
Vid 16-tiden kunde jag äntligen avsluta min sista arbetsdag denna första arbetsvecka efter vinterns långledighet. I kväll ska vi mysa med god mat (kyckling) och ett gott (köper aldrig äckligt!) rött vin från vinskåpet.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis: Jag fick ett mejl idag angående mitt eventuella framtida engagemang i vår BRF-styrelse. Styrelsen ska diskutera möjligheten att ha en extra årsstämma/poströstning för att kunna välja in mig – om jag fortfarande är intresserad. Jag svarade på förfrågan inom fem minuter att jag är det och fick till svar att det var toppen. To be continued…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 