Ett inlägg om en ganska mörk kärlekshistoria – i framtiden.
Den andra boken jag fick för recension i augusti är en genre som jag så gott som aldrig läser: sci-fi. Men… en ska aldrig säga aldrig. Jag tycker att det är intressant att läsa böcker utanför de genrer jag vanligen väljer. Samtidigt var det med viss bävan jag greppade Lisa Hågensens bok Siri. Boken är den första delen i Jakten-serien och en fortsättning på Purebred-serien. Tack till Hoi Förlag för recensionsexemplaret!
Händelserna i boken utspelar sig i ett framtida Europa. Nu har de ondskefulla die Herrenvolk blivit besegrade. Herrenvolk, som ville avla fram en överlägsen människoras. Två av hjältinnorna i kampen är Whanzi och Dora, tonårstjejer som också är ett par. Men medan Dora väntar barn beger sig Whanzi, som har svårt att hantera känslorna kring det kommande barnet, ut på krigsförbrytarjakt. Vem den här Siri är som har gett namn åt boken får läsaren veta först när över halva boken är läst.
Det är bra att det i början finns en hälsning till läsaren från författaren, ett intro, en beskrivning av huvudpersonerna i ett persongalleri samt en prolog. Annars hade jag varken fattat nånting eller haft möjlighet att hålla reda på personerna – trots att huvudpersonerna i berättelsen är ganska få.
Siri är en mörk roman och den innehåller ganska mycket våld. Även om tjejernas förhållande beskrivs naturligt och utan att det framställs som särskilt annorlunda, är deras kärlek inte okomplicerad. Båda slåss med demoner från förr, men gör det på olika sätt. Det är förstås också självklart för mig som läsare att dra paralleller till det tredje riket, rasism, utrotning av folkslag med mera.
Trots att jag bitvis har svårt att hänga med i såväl story som dialog på grund av lite snabba vändningar med mera tycker jag att den här boken är välskriven. Den som gillar att läsa sci-fi gillar med all säkerhet Siri. Jag tror att det finns en hel del sci-fi-nördar (<== kärvänligt menat!) där ute, många som kanske är betydligt yngre än jag. Om jag hade varit ung idag hade jag mycket troligt tillhört den gruppen. Men slutet… Slutet… det är… så spännande!
Språket är begripligt och meningarna varken för långa eller för krångliga. Det underlättar för mig som i det här fallet är en oerfaren läsare av sci-fi.
Jag lämnar ett citat med den här recensionen, sånt som tilltalar mig:
”’Det är inget fel på Whanzi’, säger jag. ‘Hon handskas med verkligheten på ett annat sätt än vi, bara.’
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 