Kära dagbok…
Det här med rangordning bland folk och fä som bor ihop är intressant, tycker jag. Själv har jag ingen som helst lust att stå högst i rang, men om jag skulle råka hamna där kan jag hantera det också, det vet jag. Det är mer så att jag inte är nån tävlingsmänniska som måste slåss och vinna fram till toppen. Med andra ord: ibland är jag så bra att jag bara når dit ändå eller också låter jag helt enkelt andra tro att de är på topp. Och vissa gånger når jag aldrig dit upp. (Viss ironi i detta stycke.)
Familjen Katt har en tydlig ranordning sinsemellan. Igår fångade jag den med mobilkameran. Drottning Mini låg i min skrivbordsstol med prinsessan Citrus på rosa mattan nedanför. Prinskorven Lucifer var förvisad till golvet på gästtoan…
Fästmön hamnade ganska högt i rangordningen igår kväll när hon fixade till en osttallrik med jordgubbar, en liten skål chips och ett glas rött.
Ett sätt att hamna högt i rangordningen.
∼ ♦ ∼
Idag är det Pocketbokens dag. Inget jag firar, direkt, men lämpligt nog läser jag en pocketbok just nu. Du vet, kära dagbok, den där boken med den passande titeln Normala människor. Med den och en mugg gott kaffe inledde jag min fjortonde semesterdag efter att ha tömt kattpottor och dragit ihop lite sopor för bortforsling.
Start på fjortonde semesterdagen tillika Pocketbokens dag.
Jag trodde att vi skulle till en lampaffär idag, men det visade sig att vi skulle till Slottet och Slottsträdgården. Och jag bryr mig inte, jag bara kör, jag. En maskin tvätt hann jag med att starta och Anna hängde tvätten innan vi stack. I Slottsträdgården plockade vi hallon till morgondagen och jag förundrades över en grön snorrkas squash och att en av mina tomatplantor bär klasar med tomater. Jag hann just Instagramma en bild när det började regna och vi fick hoppa in på verandan. Där satt vi tills den första skuren var över så att vi något så när torra kunde ta oss till bilen och hem. Bilen? Jajamens, han går så bra, Clark Kent*, och jag får ju köra utan åtgärd till den 10 augusti. Men några långresor blir det inte förrän efter reparationen. Den som vill ha semester från mig är hänvisad till sina fötter och ben, elsparkcykel eller kollektivtrafik.
Hemma igen på Main Street satte jag upp gardinkappan med äpplen på som jag köpte second hand för ett tag sen. Den hade jag tvättat och strukit och den har hängt redo för upphängning i några dar. Idag var det dags. Den matchande löparen har jag emellertid inte lagt på än. Det känns nämligen ganska meningslöst eftersom familjen Katt tycks tro att en duk är nåt en rullar in sig i.
Köksfönstret har fått en ny second hand-kappa.
Nästa uppgift var att slå in ett paket. Det är jag givetvis världsbäst på, men jag låtsas inte om det så mycket. Slutresultatet blev godkänt – och det handlar säkert om det snygga kattpappret. En av de riktiga katterna i familjen såg ganska skeptisk ut…
Eftermiddagsfikat idag blev sent. Det handlar till viss del om att vi stiger upp senare och senare. Men det blev också lite annorlunda. Var sak har inte alltid sin givna plats längre. Det verkar som om nån tycker att vi ska lägga om vissa kostvanor. Det blev en kombinerad fika och fruktstund med en stenhård frukt. Normala människor? Ja, det läser jag ju om också.
Normala människor och eftermiddagsfika med fruktstund.
∼ ♦ ∼
I kväll ska vi trotsa regnet och gå och äta libanesiskt. Ja, det ska liksom regna hela kvällen och vi måste ändå ut för att handla vissa saker till i morgon. Men det får bli efter middagen på Byblos som ligger nära Korgtassen där vi ska handla.
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min lille trasige sjuke bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 