Kära dagbok…
Den som sover busar icke…
Den här lille mannen intill är en buse. Det kan en inte tro när en ser bilden på den sovande kissen. Den som sover syndar busar ju icke. Och sover så gott gör han på eftermiddagarna, gärna i solen på klätterställningen på balkongen eller på kvällarna, i soffan. Tidiga morgnar sover han inte. I morse levde han rövare och till sist var det Fästmön som gav upp sömnen och klev ur sköna sängen för att pytsa upp mat i familjen Katts skålar i köket.
Typ trekvart senare vaknade jag till ljudet av nån metallgrej som rasade i golvet nånstans. När jag kom upp flög katterna som svartvita streck över hela lägenheten. Den som hade den energin ändå på morgonen…
Det blev lite senare uppesittning än vanligt igår. Medan Lucifer sov i soffan – och Citrus kom och sov lite av och till – stod TV:n på och spelade låtarna från årets Eurovision song contest. Behållningen av det flera timmar långa programmet var för min del Sarah Dawn Finer och Lynda Woodruff. Island vann tävlingen – om Sverige och svenskarna hade fått rösta. Jag lyssnade ärligt talat bara med ett halvt öra och tröttnade efter två låtar, så då var det bara med ett kvarts öra jag hörde eländet. Lustigt nog uppfattade jag vem som vann.
Bättre än ESC.
Jag ägnade mer uppmärksamhet åt min bok på gång där jag börjar närma mig slutet. Boken är riktigt spännande, men jag skulle inte kategorisera den som en deckare trots att den fick pris för det 2016. Psykologisk spänningsroman, möjligen. Det blir nog bokbyte i helgen, kanske rentav i kväll. Så mycket annat än att läsa, äta, städa och glo på TV gör jag ju inte om helgerna och kvällarna när jag är ledig. Ja, jag skriver lite förstås, men inget väsentligt.
Innan den här dagen tog slut gjorde jag nåt ovanligt, men nåt som jag har längtat efter: åkte till återvinningscentralen med skräp. Min bostadsrättsförening skulle ta hit en container i maj månad, men på grund av virushelvetet blir det inget av. Tre kassar kläder och skor, en död rumsask och en halvtrasig balkongslinga förpassades till de sälla jaktmarkerna – eller sorterades ut för återvinning. Jag var trött på att se grejorna stå hemma. Rumsasken har tronat på en av mammas fina marmorpiedestaler intill skrivbordet i Bokrummet. Eftersom den har varit vissen i några månader såg det inte klokt ut. Nu är den borta.
∼ ♦ ∼
Fortfarande rött, men inte så svullet och kliar nästan inte alls.
Jag har väl inte skrivit så mycket om det, men… Häromnatten blev jag biten eller stucken av nån insekt. Jag fick två bett, ett på armen och ett på ett annat ställe på kroppen. Det svullnade upp, blev ilsket rött och kliade så in i helv***e. Som tur är hade jag en salva som jag har smörjt in bettställena med tre gånger om dan så att klådan har lindrats. Idag har även svullnaden gått ner på båda ställena. Jag tror att det är getingstick. Inga andra symtom som feber eller nåt har jag fått. Därför hoppas jag att det inte är nån sorts corona rash utan ”bara” två ilskna reaktioner på insektsbett eller -stick. Det är fortfarande väldigt rött, men inget av bettställena kliar så mycket längre och, som sagt, svullnaden runt om har gått ner.
∼ ♦ ∼
Väldigt distraherande och söt kisse, det vill säga Citrus.
Jobbat lite idag har jag också gjort. Tio minuter före morgonens första möte satte en granne igång med att borra, vilket jag förstås inte uppskattade. Men det kunde jag inte göra nåt åt, folk ska ju normalt sett inte jobba hemma utan bara bo där. Sen krånglade Zoom, vårt elektroniska mötesverktyg, från lunch också. Några av nackdelarna med att jobba hemifrån, alltså. En annan liten nackdel är att katterna ibland distraherar en. Citrus, till exempel, kan komma och stryka runt skrivbordsstolen, busa eller bara lägga sig på rygg och se söt ut. Den katten är lika sällskapssjuk som en hund ibland.
Jag tog ut en friskvårdstimme kring lunch, för jag behövde byta luft och få lite ljus. Jag passade på att hämta ett friskvårdspaket från Bokus och byta in en vinstlott till en ny vinstlott, förstås. Avslutningsvis slank jag in på Butiken på hörnet och införskaffade såväl lunch som friskvårdsbulle. För idag har det varit kardemummabullens dag och sånt ska givetvis uppmärksammades. Min ståndaktiga sambo lät meddela per sms att hon avstod bulle idag eftersom hon ju jobbade hela dan. Jag intog därför bullen till eftermiddagsfikat.
∼ ♦ ∼
Nästa arbetsvecka ser jag fram emot, för den är kort. Jag jobbar bara måndag, tisdag och onsdag. På torsdag är det Kristi Flax och därmed röd dag, på fredag är det klämdag och då är såna som jag lediga.
Men först är det helg. Jag ska städa här hemma för det behövs. Och då menar jag damma, dammsuga, torka av i badrummet och torka golv. Anna jobbar, på söndag har hon månadens mastodontpass kl. 7 – 21.15 med två timmars ledighet mitt på dan.
I afton blir det pizza till middag, i morrn vet jag inte vad köket ska servera. Vi försöker hålla oss vakna efter pizzan i kväll till kl 22 när Tyst vittne börjar. På söndag gräver jag fram några rester från frysen till mig. Men nu… nu har helgen bara börjat!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 