Kära dagbok…
Det blev inga som helst demonstrationer igår på första maj. Men kanske Citrus och Lucifer på sätt och vis demonstrerade mot kosthållningen på Main Street igår. Och jag erkänner att gårdagens frukost inte var särskilt rolig. Dagens blev inte roligare. Den var så tråkig att jag inte tog nån bild, för den bestod bara av brödkantsresterna från sillunchen på sista april med kryddost från påsken på och kaffe till. Men jag klagar inte, det räcker så. En blir liksom inte särskilt hungrig när en inget gör.
Fästmön slutade jobba klockan 16 igår och eftersom det regnade av och till åkte jag och hämtade hem henne i bil. Vi passade dessutom på att handla det nödvändigaste (såsom fikabröd och godis med mera) på ICA Heidan på hemvägen. Nä, särskilt hungrig är en inte, däremot sugen… Nu blev det emellertid så att vi dukade fram och åt middag när vi kom hem. Ett par chokladbitar blev det först senare på kvällen. Vi hyfsade kassen med sillunch från Butiken på hörnet, men vi började med inlagd sill från Abba. Till sillen blev det Trillers potatissallad samt var sin snaps. Jag drack öl till maten. Min varmrätt bestod av falafel, tror jag, grönsaker (bland annat polkabetor) och ostpaj. Det fanns både mjukt och hårt bröd kvar så det åt vi med oströra på. Vi blev verkligen mätta. Och priset… För endast 315 kronor per person fick vi två måltider som vi endast kompletterade med dryck, inlagd sill och Bregott!
Vi kämpade hårt för att hålla oss vakna i våra fåtöljer och fick ta TV-versionen av Poirot till hjälp. Jag skrapade min näst sista födelsedagslott och minsann, jag fick fyra 50 kronor vilket innebär dubbel vinst, det vill säga 100 spänn! Tyst vittne från Brighton avslutade min första maj. Jag fick se undersidan av en pir en gång, det var väl i princip allt. Jag läste en mycket kort stund i sängen innan det var tack och god natt.
∼ ♦ ∼
Efter Linnex och en långpromenad i lägenheten blev det en stunds läsning och kaffe på sängen.
Den andra dagen i maj vaknade jag skittidigt. Ryggen bråkade med mig och det är mitt eget fel. Jag har inte rört på mig tillräckligt de senaste dagarna. I stället har jag suttit stilla alltför mycket. Först gick jag upp på toa vid sex-tiden. Ibland kan det räcka med det för att ryggen ska lugna sig en stund. Men strax efter halv sju fick jag ge mig och gå upp. Jag tror att Anna nog precis hade stängt ytterdörren då och gått till jobbet. Jag smorde in ryggen med Linnex och tog en långpromenad genom lägenheten. Sen mockade jag tömde jag kattpottorna och ställde fram sopor (tomflaskor, pappersförpackningar och metall) för att bäras ner till husets soprum och garagets. Först därefter kändes ryggen hyfsad och jag tog med mig nybryggt kaffe in till sovrummet och låg och läste nån halvtimme.
Lite nytta torde jag göra en ledig lördag. Det gick inte att blunda för strykhögen längre, så jag slet fram bräda och järn och ställde mig i vardagsrummet. I korgen låg några t-shirtar och ett par jeans samt några handdukar och dukar. Ryggen tackade mig för att jag stod upp.
Nu blir det en promenad med vattenkannan för våra krukväxter måste få sitt och ryggen tycker att jag ska röra på mig igen efter en halvtimmes stillasittande vid datorn. Sen ska jag ta en varm dusch och dra på mer Linnex innan jag sätter mig och skriver en stund till. Jag ska påbörja en recension. Annars börjar jag tycka att detta dagboksskrivande känns allt mer trist, men ändå nödvändigt för att jag ska må hyfsat. Det är inte intressant för nån annan än mig och kanske får jag nån nytta av det i framtiden.
Anna slutar klockan 14 och jag tror nog att hon skulle uppskatta att bli hämtad i bil precis som igår. I kväll funderar vi på grekiskt till middag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 