Kära dagbok…
Det blev lite bättre väder senare igår. Idag är det en riktigt härlig vårdag. Solen skiner, himlen är ganska blå med bara några lätta moln, det blåser lite och termometern visar en sex grader utomhus. (Min morgontemp var för övrigt 36,1 idag. Bara så du vet!) Vissa gillar solen lika mycket som jag och avnjuter den på vår inglasade balle*. Andra fyrbeningar i familjen är mer… ”musiclovers”, som det verkar.
Vi människor höll oss i köket vid middagen igår kväll. Det blev laxrullader med pepparrotsost, färska räkor med tillbehör samt beskt vin. Allt smakade ljuvligt utom vinet – en STOR besvikelse!
Vi höll oss vakna och såg Tyst vittne. Annars kände jag mig faktiskt inte alls OK igår. Jag var rädd att jag hade drabbats av viruset. Men det är nog så att jag ”bara” är orolig, stressad och lite deprimerad, som de flesta andra. Benet känner jag visserligen av och skälet till det var nog att jag inte rörde på mig tillräckligt på fredagen. Det blev det ändring på idag!
Givetvis vaknade jag tidigt, före klockan sju – jag var ju ledig. Jag unnade mig en god stund i sängen och läste ungefär en fjärdedel av min bok på gång och drack två muggar kaffe före frukost och dusch.
Boken jag läser har som synes en helt underbar titel. Och idag tog sig verkligen ljuset in även i min själ – för jag gick ut. Det blev två promenader på förmiddagen och vid lunchtid. Sen gick jag och mötte Fästmön efter jobbet vid 14-tiden.
Jag vet att en inte ska skena i affärer just nu, men jag hade två viktiga ärenden som behövde utföras. Dels är det en födelsedag att fira nästa vecka, dels är det dags för gin o’clock.
Och medan jag slog in paket passade nån busa på att fixa jordgolv IGEN i Djungelrummet! Men vem 17 är den skyldiga? Både Mini och Citrus befann sig på platsen och båda så lika skuldmedvetna ut…
Jordgolv idag igen i Djungelrummet.
To be contiuned…
∼ ♦ ∼
*vår inglasade balle = vår inglasade balkong
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 