Kära dagbok…
Den svarta stjärnan.
Snart går vi in i julmånaden. Ångest, bara ångest. Svart stjärna, inte guld. Det var så lätt när en var barn. Då fattades besluten åt en. Som vuxen är det svårt. Jag trodde att det skulle bli enklare med tiden med allt färre personer att ta hänsyn till. Så är det inte alls. Vad jag vill? Hur jag vill? Ingen ställer frågan till mig mer än jag själv. Och svaret är att jag försöker göra det bästa av situationen. För mig är det viktigt att ingen sitter ensam, men också att få vara med Anna, som är min familj nu.
Jodå, redo för advent även i Bokrummets fönster. Stjärnan är lika gammal som jag.
Fast jag skulle mycket väl kunna tänka mig den där stugan i skogen som jag har önskat mig på julafton sen julen 1998. Samvaro är svårt när jag känner att vissa vill, någon vill dela på sig, andra vill inte alls och somliga vill att det ska vara som det alltid har varit. Det blir det aldrig mer för min del, vare sig i privatlivet eller i yrkeslivet. Jag har nått ett vägskäl. Det jag trodde, hoppades på och drömde om blev inte som jag hade tänkt. Detta måste jag ändra på nästa år, annars går jag under. Jag hade tänkt resa bort över jul, men det avstyrdes. Nästa år, då… ska jag sluta kompromissa och om nåt ska avstyras är det för att jag bestämmer så. Skulden ligger hos mig, syndabocken nummer ett. Den som det är bra att skylla och slå på. Den svarta stjärnan. Det vore faktiskt bäst för alla om jag inte fanns. Samtidigt vet jag med mitt förnuft att det inte alltid, i alla lägen och genom alla år kan vara enbart min skuld. Så jävla dum är jag inte att jag tror att det är ett faktum att alla andra är skuldfria. I mitt hjärta bor just nu den som borde hata mig mest, men som har visat sig vara vuxnast av alla.
Min sambo hade adventsfixat igår på sin lediga dag. I alla fönster, utom i sovrummet, stod eller hängde stakar eller stjärnor. Jag tog reda på tvätt, men grejsade lite med en stake, svart, förstås. Sen var jag uppe på vinden med tomkartonger. Jag åtog mig att riva efter små julkrukor i jullådorna där uppe. Tre små krukor hittade jag och bar ner. Sen kollade jag på Arvinge okänd och undrade om jag har nån där ute (fast det vet jag att jag inte har). Till Veckans brott åt jag kvällsmat bestående av ostar och vin.
Adventstrassel.
∼ ♦ ∼
Igår kväll sov den lille minsann. Det gjorde han inte i natt…
I natt kom snön. Det är inte första gången det snöar den här säsongen, men det är första gången snön ligger kvar. Jag gillar snö lika lite som jul. Det är halt och kallt. Jag fryser om öronen, blir blöt om fötterna och spänner mig så att jag får kramp i fötterna för att jag är rädd att halka omkull. Lucifer var uppe och skrek i natt. Kanske gillar inte han heller snö. Igår kväll när vi såg på TV låg han på fällen på soffan i vardagsrummet och snusade högljutt.
I morse fick jag packa in mig lite extra, men dunjackan och vinterbootsen fick stanna kvar hemma. Vad ska jag ha när det blir tio grader kallt om jag redan nu har den jackan och bootsen? Nej, det räckte bra med höstjackan, tröja under och mina svarta, grova Reebokskor.
Det kändes sämre igen i morse.
Efter några bra dagar den här veckan på jobbet kändes det sämre redan i morse. Det kläms in möten direkt efter möten och gärna sent på fredagen. Springa, springa. Det funkar inte för alla. Själv hade jag ett ganska tufft, viktigt och långt möte efter lunch. Pappersnäsdukar fram, typ. En tanke var nog att gå hem en timme tidigare än vanligt, det vill säga 15.30. Så blev det inte. Anna, som slutade två timmar före mig, fick därför gå ensam och köpa nåt ätbart till kvällen. Ett tag var vi inne på att gå ut och ta en drink, men nu skulle vi ju få en hemleverans av varor nån gång mellan 17 och 21. Jag försöker i stället orka/hinna med ett varv med Helvetesmonstret*. I morrn lär jag inte hinna städa alls, för då ska jag träffa en kompis för en heldag på stan med efterföljande öl och middag på lokal. Kanske kan kompisen inspirera mig till julklappsinköp. Jag ska ju inte köpa julklappar till så många i år, men då blir det viktigare att det blir bra grejor. Idéer och inspiration är inte på topp.
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 