Kära dagbok…
Det är inte alla som får fina fisken när en kommer hem en torsdagskväll. Somliga får sina fiskar varma och det betyder, enkelt förklarat, att de får ovett. Jag fick varm fisk – på riktigt. Det vill säga utan vare sig ovett eller lök på laxen. Anna gjorde laxsida i ugnen och till det serverade hon kokt potatis, romsås och grön sparris. Gymnasisten var tveksam till sparrisen och fick egna grönsaker samt egen sås. Hon är bra omtänksam, vår Anna. Till kvällskaffet fick vi dessutom saffransgifflar. Jag var väldigt hungrig när jag kom hem – fyra tunna pannkakor på lunchen räckte inte långt. Mycket smaskig kvällsmat vägde dock upp. Tack, älskling ifall du läser detta!
Resten av gårdagskvällen tillbringades mest i fåtöljen. Jadå, jodå, jag betalade en räkning också och gick snabbt igenom månadens räkenskaper – det är ju lön nästa vecka. Slötittade lite på TV, bland annat på SvT 1 där ett arvingar sökes-program visades samt Veckans brott. Jag undrade varför de bara letar arvingar utomlands, finns det inga svenskar som har okända arvingar i Sverige? Kanske inte. Kanske är det lättare att hitta oss i det här landet där många uppgifter om oss är ganska offentliga – men inte lika roligt/spännande att det funkar att göra TV-program. (Vem orkar fundera över GDPR ijenklien..?) Eller också tycker programledarna att det är roligare att få åka utomlands i tjänsten. Vad vet jag…
För mig blev det även bokbyte igår kväll. Jag läste ut en sydafrikansk deckare och bytte till en bok jag hittat second hand i februari i år. Av nån anledning har Lena Einhorns Stockholmsroman blivit liggande till nu.
Bokbyte igår från en sydafrikansk deckare till en Stockholmsroman.
∼ ♦ ∼
Fredag. Äntligen. Ja, så känner jag som bekant numera. Med duggregn i ansiktet gick jag till jobbet. Två möten på förmiddagen, ett på eftermiddagen, jobb däremellan. Jag sliter som en iller just nu eftersom straffet för att jag hållit fast vid min uppfattning inte har låtit vänta på sig. Det går så länge det går, jag jobbar på så länge jag orkar. Sen känner jag så här (se bilden nedan!) när jag lämnar jobbet varje fredag… Så kände jag inte för ett år sen.
Dags att dra!
I kväll är vi på konsert, sambon och jag, så Gymnasisten får lite ledigt från oss. Kan han behöva. Ha en fin start på helgen, kära dagbok! Vi startar vår helg i kväll med Sarah Klang.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 