Hamilton Beach


Ett inlägg om en sorglig bok.



Linda Olssons bok Hamilton BeachDet var min mamma 
som introducerade mig för Linda Olssons böcker. Mamma och jag hade sällan samma litterära smak, men här var vi eniga: Linda Olsson skrev underbara böcker! (Eller skriver, för det gör hon fortfarande, trots att mamma inte längre läser. Hon är ju död.) Linda Olsson debuterade som författare sent i livet – hon var ett år äldre än jag. Sedan debuten 2006, samma år min pappa dog, vilket kan ha påverkat min mamma i val av läsning, har hon gett ut ytterligare sex böcker. Nu har jag läst alla.

En lördag för lite sen la jag en mindre förmögenhet på ett antal ganska nyutkomna böcker. Jag handlade i en fysisk bokhandel, Akademibokhandeln. Eftersom jag vill ha såna kvar försöker jag då och shoppa där. Det är liiite svårt ibland när näthandlarna erbjuder betydligt bättre priser, men… Lång inledning blev detta fram till att jag köpte Linda Olssons senaste roman Hamilton Beach.

Helga stänger dörren till ett hus där hon bott och upplevt kärlek. Under sju års tid har hon dagligen gått till Hamilton Beach. Nu gör hon det för sista gången. Helga ska göra en resa, en resa bakåt, för att återuppleva minnen och överleva, en resa genom sorgen. Men först överlämnar hon sitt hus till Wills. Det här är inte bara historien om Helgas kärlek utan även berättelsen om Wills. De båda är nämligen överlevare, trots allt de har gått igenom.

Ibland hoppar handlingen lite för mycket i boken. Berättarperspektiven byts mellan Helgas brev till Peter och Wills pappa Josephs tankar eller dagboksanteckningar. Det är ett grepp som så småningom får sin förklaring, sitt syfte. Miljöer och personer är inte så ingående skildrade. Det behövs inte. Huset Helga lämnar har en själ och i den (och därmed också i huset) har det rymts passionerad kärlek.

Det här är en mycket sorglig bok, men liksom författarens tidigare romaner även en bok som ger en kraft. Kraft att orka fortsätta igenom det svåra. Att överleva när en först inte har en aning om hur det ska gå till.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Familj, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.