Ett recenserande inlägg om en lyrikbok.
Det händer att jag ber om att få läsa och recensera vissa böcker. Det gjorde jag med Lina Hagelbäcks senaste diktbok Akut viol. Det var länge sen jag läste lyrik. Länge sen var det också som jag verkligen ville läsa lyrik. Innerligt varmt tack, Lina Hagelbäck, för att jag fick läsa din bok!
Den här boken speglar en kärlek som inte är enkel – precis så som kärlek är. Det djupt, passionerat – och både sällsamt och sårbart. Det är inte helt enkelt att läsa lyrik, det är inte helt enkelt att skriva lyrik heller. Genom att dikter ofta är sparsamma på ord är det av yttersta vikt att poeten väljer de rätta. Och med de rätta menar jag både de ord som avses och de ord som berör.
Boken är på cirka 100 sidor. En dag tog det mig att läsa den. Jag behövde pausa då och då och läste i tre olika delar. Mellan delarna fick jag en hel del att tänka på. Skörheten i orden, kärleken och livet, men också kraften i allt detta.
Lina Hagelbäck skriver dikter som är som målningar. Omslaget till den lilla boken tycker jag mycket om. Och det är så rätt till Akut viol. Nu vill jag läsa mer av författaren! Jag är helt… medtagen – i positiv bemärkelse.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 