Kära dagbok…
Ja jisses… värmen… Nu vill jag inte låta gnällig och klaga, men… lite tufft är det att jobba och lite tufft är det för familjen Katt med sina pälsar. Igår hade Anna dragit för gardiner, fällt ner persienner och stängt till ballen*. Där ute blir det som ett växthus och där ute brukar katterna lägga sig. Nu låg två av dem på Bokrumsmattan och en sötnos i egen kupé, det vill säga på en köksstol i Djungelrummet i stället när jag kom hem igår.
Min mänskliga sötnos, det vill säga Anna, hade skrivit en lapp åt mig med mathänvisning. Hon försöker uppenbarligen göra nåt åt min underliga kosthållning. Två kycklingspett och två stenhårda bitar vitlöksbröd blev min kvällsmat tillsammans med tzatziki och tomater. Men det var tre till som uppenbarligen var hungriga… Lucifer la sig utanför skafferidörren och skrek, Citrus stirrade ut ömsom sin bror, ömsom mig och Mini satt uppfordrande mitt på köksgolvet och väntade. Hela trion vrålade… MAAAT! NU! Självklart föll jag till föga och utfodrade dem.
Efter kvällsmaten satte jag fart med läsningen av boken jag fick för recension för ett tag sen. Jag läste ut den, skrev recensionen och bytte från en väldigt svensk relationsroman till en spansk tegelsten på närmare 800 sidor. Tegelstensboken, som ingår i serien De bortglömda böckernas gravkammare, har jag också fått, men i födelsedagspresent av vännen FEM. Min tanke var att läsa den under sommarsemestern. Nu blev det inte så, men eftersom sommaren tycks ha återvänt temperaturmässigt grabbade jag tag i boken. Litteraturkatten Mini hade förstås en tass med i valet på bok att läsa.
Litteraturkatten Mini var med om bokbytet igår kväll.
Somliga lät i stället maten smälta i lugn och ro. När solen försvunnit från ballen drog jag isär gardinerna och ställde ut en påslagen pelarfläkt. Det blev ganska snart drägligt där ute och dit hoppade Lucifer och la sig i soffan. Jag fick klia honom på magen och upptäckte att Anna fått bukt med många av hans tovor.
Somliga smälte maten i lugn och ro på balkongen.
∼ ♦ ∼
Den sista torsdagen i augusti började annorlunda. Mitt första möte för dagen var förlagt på ett annat ställe än på jobbet. Jag hade beslutat att gå direkt till mötet utan att ta omvägen över Segerstedthuset. Detta innebar en extra kvart hemma. Lite extra plats hade inte heller varit fel, men efter att ha lyft bort sex komma nånting kilo katt två gånger från köksbordet gav jag upp. Så stor katt, stor bok, stor kaffemugg och stor skål med yoghurt trängdes på litet köksbord. Uppenbarligen ville Lucifer ha mitt sällskap, för han låg och halvsov och purrade så mysigt.
Stor katt, stor bok, stor kaffe, stor yoghurt – och litet köksbord…
Jag såg Dômen idag på väg till jobbet, men på längre avstånd än vanligt.
Idag gick jag också över ån för att jobba, men över en annan bro än den vanliga. Vanligen traskar jag S:t Olofsbron, idag gick jag Haglunds bro. Jag gick förbi gymnasistens skola (jorå, jag väckte honom innan jag gick hemifrån) och Skolgatan fram till Kyrkogårdsgatan. Detta innebar att jag visserligen såg Dômen idag också, men på ganska långt avstånd. Det var väldigt kvavt, så kvavt att till och med Fyrisåns vatten lockade lite…
Mötet drog ut på tiden och jag var inte på kontoret förrän 10.30, ungefär. Då väntade mitt nyhetsbrev på att bli färdigt för publicering i morgon förmiddag, men jag hann också titta på en prinsessa samt gå på lönesamtal. Om mötena säger jag inte så mycket mer. Det känns oroligt och jag är fundersam, samtidigt som jag fick bra kontakt med nya Högsta Tjifen idag. Det gör att jag försöker göra som de säger, det vill säga sitta lugnt i båten. Problemet är bara… att jag inte riktigt ser nån båt…
Såg ingen båt att sitta lugnt i vid Fyrisån.
∼ ♦ ∼
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 