Ett inlägg om ett rött, italienskt och hemlighetsfullt vin.
Ett ”hemligt” Sangiovese till lördagskvällens middag.
Att jag gillar italienska viner råder väl ingen tvekan om. Men jag gillar också fylliga viner, kraftfulla. Samtidigt vill jag förstås inte bli tung i huvudet av dem eller få huvudvärk. Och så försöker jag hitta viner som inte har så hög sockerhalt.
För ett tag sen följde två italienare med mig hem. Igår kväll slog jag på stort och lagade mat (jag vet knappt hur spishällen och ugnen fungerar…). Givetvis bjöd jag sambon på rikligt med vin till – ifall att… Vinflaskan jag öppnade har ett hemlighetsfullt namn, Il Segreto Sangiovese 2017. Sockerhalten ligger på under tre gram per liter, alkoholhalten på 13,5 procent. Priset var 109 kronor.
Systembolaget rekommenderar att vinet serveras till rätter av lamm- eller nötkött. Jag serverade stekt kycklingfilé med tillbehör. Det gick alldeles utmärkt.
Så här står det på Systemets webbplats om vinets smak och doft:
”Fruktig, något kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, plommon, kaffe, kanel och vanilj. […] Fruktig, något kryddig doft med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, mintchoklad, kaffe, vanilj och tobak.
Det här vinet hade en otroligt spännande doft och smak! Jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad mina sinnen kände, men det var rejält tilltalande. Vinet hade en viss fruktighet samtidigt som det var kraftigt utan att bli för tungt. Kryddighet i doft och smak kände jag definitivt. Vinet var riktigt bra och det köper jag igen – trots att jag inte kommer på dess hemlighet.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 