Kära dagbok…
Jag såg solen genom ett skitigt jobbfönster idag.
Det blev en ljusare dag idag. Fast lite besviken blev jag ändå. Jag behöver andningshål och stimulerande upplevelser för att orka och få ny energi. Idag kring lunch var en sån stimulerande upplevelse inplanerad tillsammans med Zeta. Det visade sig att vi varken hade tänkt eller läst innantill ordentligt utan bara i vår iver bokat in. Nu skjuts upplevelsen på framtiden – men endast en dag, tills i morgon.
I morse var det kallt och blåsten håller i sig. Till skillnad från helgen var det soligt. Jag hade i alla fall möjlighet att se solen genom de skitiga fönstren på jobbet. Strax efter klockan sju var jag på jobbet i morse för att hinna få undan inför den stimulerande upplevelsen. Eftersom den nu inte blir av förrän i morgon och jag var ett litet under av effektivitet i morse fick jag plötsligt tid över att flytta ett möte från nästa vecka till eftermiddagen. Det kändes bra, för det ger alla inblandade mer tid. Jag hann förbereda ett stort och tungt jobb, grunden till en kommunikationsplan som ska förfärdigas och fastställas i morgon eftermiddag. Det är skönt att ligga steget före, hinder på vägen kan som bekant alltid uppstå.
∼ ♦ ∼
HÄR har minsann ingen inredare varit. De som ”rondar” på jobbet skulle få spel…
Hemma känns mindre och mindre som just hemma. Bara det att sätta ner fötterna direkt på sovrumsgolvet och inte på en matta vid sängen… Nu har jag emellertid varken kallt golv eller kyligt hemma. Jag njuter av 22 grader och det är perfekt. Jag plockar och plockar och plockar, men mycket kan inte göras förrän strax före eller vid fotograferingen på onsdag. Jag är väldigt tacksam för inredaren S konkreta och goda tips, men även för att Fästmön offrar några timmar av sin lediga dag på att kånka runt möbler och grejor hos mig. Jag ska hämta henne efter jobbet och ”efter jobbet” på onsdag blir efter klockan 13 eftersom jag har bett om flexledigt på eftermiddagen.
På fredag slutar jag klockan tolv – jag har fyra timmars arbetsdag på fredag. Jag slutar när Anna börjar jobba, vilket är dumt men läget. Så Allhelgonahelgen vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig för. Gissningsvis behöver jag göra nånting hemma… Tända ljus för mina nära och kära som inte är i livet ska jag göra, men det blir inte vid graven som finns 30 mil härifrån utan just hemmavid.
Jag tänder ljus för mina nära och kära som inte är i livet den kommande helgen.
∼ ♦ ∼
Och som ett riktigt stimulansbidrag ska jag nätshoppa några böcker. Flyttbestyr till trots behöver jag också kulturell näring. Det blir en bok med litteraturvetenskapliga förtecken, en Malin Fors-deckare, en bok om Liv och en bok med några år på nacken.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 