Ett inlägg om ett vin
i Castei (2013) var kraftigt, fylligt och strävt – precis som ett gott rödvin ska vara!
Varför är det så svårt att unna sig en flaska gott rödvin när en är ensam? Igår kväll bestämde jag mig för att vara snäll mot mig själv och korka upp en flaska i Castei (2013).
Vinet är ett Ripasso från Valpolicella. Ripasso är en process där vinet får jäsa en andra gång. Det gör att det blir kraftigare och får högre alkoholhalt. Det får också mer tanniner. Tanniner är enkelt förklarat något som finns naturligt i växter och som gör att proteiner dras samman. Det är tanniner som ger den sträva känslan i ett vin.
Ripassoviner anses inte lika fina som Amaroneviner, också dessa från Valpolicella, men kallas ändå ofta
”lätta Amarone.
Jag är mycket förtjust i såväl Amaroneviner som Ripassoviner. För den här Ripasson betalade jag 119 kronor. Så här skriver Systembolaget om vinet som i dess katalog har nummer 22409:
”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, kanel, choklad, vanilj och örter. Serveras vid cirka 18°C till rätter av lamm- och nötkött, eller till lagrade hårdostar.
Som vanligt serverade jag vinet något varmare än 18 grader. Inte åt jag lamm, nöt eller lagrad hårdost heller utan pulled chicken och hot chipotlesås med jumbo strips och hot béarnaisesås. Den lite rökiga smaken från den medföljande chipotlesåsen passade alldeles utmärkt ihop med det här vinet. Vinet var fylligt, kraftigt och strävt – precis som jag tycker att ett gott rödvin ska vara. Senare på kvällen mumsade jag även ljus choklad till ett glas av vinet. Mycket gott!
Toffelomdömet blir det högsta. Det här är definitivt ett vin jag ska köpa igen!
Livet är kort. Ripasso förhöjer livets kvalitet.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 