Väck mig när det är över

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det dröjde så länge innan jag vågade fråga om jag möjligen fick recensera Anne-Lie Högbergs bok Väck mig när det är över. Det var nåt med titeln som jag fascinerades – och skrämdes – av. Men så vågade jag och författaren sände mig vänligt nog ett exemplar med en hälsning på min namnsdag. Nu har jag slagit ihop pärmarna med det enkla, men snygga omslaget. Och så ska jag skriva ner några rader… Hur svårt är inte det när innehållet handlar om… allvarlig sjukdom?!

Agnes och Cissi är systrar och det är växelvis deras berättelser vi läsare får ta del av. Cissi är på väg att få barn, medan systern Agnes försöker få bonusbarn och egna barn att trivas och fungera tillsammans. Agnes får skvallervägen veta nåt om sin syster och vill att Cissi ska berätta för den det berör. Det resulterar i en ovänskap som håller i sig. Länge. Till dess att en riktig katastrof är på väg. En katastrof som stavas med c. Cancer.

Titeln är som sagt riktigt lockande, men jag blir lite besviken när jag redan på andra sidan hittar ett korrekturfel. Jag undrar vidare hur det kan synas att kinder blir röda i mörker och om en verkligen kan få ett läger i julklapp – får en inte snarare en lägervistelse? Vidare saknas det skiljetecken här och var. Nej, det första 100 sidorna gör mig lite fundersam. En bra redaktör hade helt klart varit nåt som författaren tjänat på att anlita.

Men sen… sen när vardagarna bara ramlar över mig som läsare… Då faller jag pladask för boken. För det är så realistiskt skildrat detta med barn och bonusbarn, tonåringar, äldre föräldrar, förväntningar, kärleksrelationer… Och så det där att det liksom inte finns några rätt tillfällen att få cancer. Cancerskildringen, med ångest, behandlingar, håravfall, närståendes reaktioner etc är så trovärdig att jag skulle vilja uppmana alla som drabbas av bröstcancer – såväl patient som närstående – att läsa den här boken. Den är inget litterärt verk i Nobelprisklass, men den är en rak och enkel skildring av ett vardagsliv där en olycka inte kommer ensam. Exakt så som det är i det verkliga livet.

Jag tror också att personal som arbetar med cancersjuka patienter kan ha nytta av boken. Det finns en och annan skildring av hur Vården bemöter cancerpatienter och som vanligt har Vården ett och annat att lära – oavsett om den sker i primärvård eller vid Sjukstugan i Backen i slutenvård (Akademiska sjukhuset i det här fallet).

Toffelomdömet blir högt. Vi behöver alla påminnas om att saker och ting kan förändras från en stund till en annan. Det får mig att undra om inte Ordberoende förlag, som ger ut böcker som berör, skulle vara intresserat av ett specifikt annat manus också… Tål att fundera över…

 

Läs min recension hos UppsalaNyheter! (nästan samma text)

 

---

Livet är kort.