Vem fan är Tofflan?
En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
En ny dikt varje dag
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.
-
-
-
Etikettarkiv: paus
Det kortaste strået
Ett inlägg om en självbiografisk bok. Det var inte så väldigt många böcker från mitt föräldrahem som följde med hem till mig. Inför att mamma skulle flytta till lägenheten 2010 gjorde vi den stora rensningen av pappas bibliotek. Det är ganska … Läs mer
Publicerat i Böcker, Familj, Personligt
Märkt 1930-talet, avtryck, åldrande, behandlas med silkesvantar, beskrivning, bibliotek, bortgång, död, Det kortaste strået, för tidig ålder, föräldrahem, föredömlig, författare, flytta, glimtar ur författarens liv, Gudrun, Hurtigs konditori, hustru, Jan Fridegård, kungligheter, lägenhet, läsa, läsning, litteratur, mamma, omdöme, pappa, papperskassar, paus, person, sammanträffande, självbiografisk bok, skänka bort, skönlitterära verk, skrämmande ärlig och rättfram, snabb, Stockholm, Sveriges historia, text, träffande personporträtt, tungt, Uppsala
2 kommentarer
Andra semesterveckans första dag 2019: Om ensamhet och annat
Kära dagbok… Den här dagen började molnigt och fuktigt. Vädret är konstigt, luftfuktigheten hög. Kvavt, liksom. Det blev min sista morgon i ensamhet, för mitt på dan kom mina mänskliga sambor hem från sin resa. Jag är inte ensam längre. … Läs mer
Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt
Märkt ärenden, balkong, beröra mig, busktomater, centralen, deckare, Den ensamma staden, dill, drömma mig upp, ekonomisk, En cirkel av sten, ensam, ensamhet, fåglar, förändrad bild, fixa, fota, fuktigt, fylla år, gofika, gräslök, gula tomater, hällspis, hög luftfuktighet, hetta, hjälpa mig förstå, jätterädisor, konst, kvavt, läppsyl, läsa, låda, Linnéträdgården, litteratur, luftballong, lunchtid, matställe, middag, molnigt, morötter, munkar, paus, person, plommontomater, potatis, promenad, rådslag, regnskurar, resa, Ruth Galloway, säga sig vara ensam, shopping, shoppingtur, sill, Slottsträdgården, sms, storstad, tåg, tillsammans, tomater, trött, tung, uppfatta, varmrökt lax, väder
Lämna en kommentar
Gå till Toffelprofilen
