Vännen Agnetas födelsedag 2018: Hösten är här, hurra, men bu för oupplysta gångvägar

 



Kära dagbok…

Agneta finns inte i WF

Agneta må vara ogiltig i Wordfeud, men inte som vän!

Idag är det vännen Agnetas födelsedag. Och även om hon säger att hon vill glömma bort den, vill jag, som värdesätter vår vänskap djupt, komma ihåg henne.

Hade vi bott närmare varandra vore det enkelt att åka över och fira med nån blomma eller kanske gå ut och fira. Nu är det långt mellan våra boställen, så därför blir det lite uppmärksamhet här på bloggen.


Stort GRATTIS på födelsedagen och tack för allt stöttande, bland annat med deklarationen! Ovärderligt!

 

∼ ♦ ∼

Höstkväll

Höstkväll i Uppsala, endast upplyst av nedfallna, gula löv. No filter, alltså. Bilden är heller inte redigerad i Photoshop eller nåt annat bildbehandlingsprogram.

Hösten är verkligen här och jag gillar den. Hurra, liksom! Men jag är inte nådig i min kritik av gatubelysningen här i Uppsala. Igår kväll slutade Anna jobba klockan 20. Jag gick iväg 19.45 för att möta henne. Det är nämligen ingen rolig väg att promenera – i mörker. Vägen var igår i princip upplyst endast av nedfallna, gula löv. Hade Uppsala kommun haft bättre belysning på gator, trottoarer och gångbanor tror jag att antalet överfall på just den här vägen hade minskat. Visserligen greps en person nu senast, men det finns alltid människor som gillar att göra vidriga saker i skydd av mörkret. Promenaden mellan hemmet och Annas jobb tar cirka 15 minuter. Inget jag skulle vilja betala en svindyr bussbiljett för. Dessutom går bussen varken ända fram till Annas jobb eller till hemmet. Så jag försöker möta min sambo så ofta jag kan och orkar när det är mörkt. Inte för att hon ber mig, utan för att jag helt enkelt är rädd om henne. Att jag själv kan bli påhoppad på vägen har inte slagit mig. Jag är väl så ful och ser så fattig ut att ingen vill varken våldta eller råna mig. Ibland är det en fördel att ha utseendet emot sig. I afton slutar Anna inte förrän klockan 21.15. Sent, mörkt och för att det regnar gör att det blir hämtning med Clark Kent*.

∼ ♦ ∼

Löv med droppar på

Jag hann till jobbet före regnet.

Tidigt i morse skulle det regna, men jag hann till jobbet före regnet och jag tror att mitt promenadsällskap hann till sin buss innan också. Arbetsdagen har gått i vanligt tempo. Jag ska inte göra nåt nyhetsbrev den här veckan, men har påbörjat nästa veckas. I stället jobbar jag med andra saker som dagordningar, minnesanteckningar, intranät – bland annat orientering på intranätet för en nyanställd, extranät, rådgivning i kommunikationsfrågor, med mera. Sysslolös på jobbet är jag inte.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag glo på Vår tid är nu som jag spelade in på DVD-hårddisken igår och så ska jag ringa en vän som jag vet har ”lite mycket nu”. I skrivande stund har jag inga nyheter om våra utlandsresenärer och deras eventuella hemkomst. Men jag tänker på dem hela tiden, så gott som.

∼ ♦ ∼

Och sist, men absolut inte minst, vill jag tacka vännen FEM för besöket vid mina föräldrars grav och kärleksörten till min mamma på tvåårsdagen av hennes dödsdag i lördags. Att inte själv kunna gå dit, att veta att graven är helt osmyckad nu fram till allahelgona, gör en dotter väldigt ledsen. Därför uppskattade jag mycket  den blomma som vännen FEM satte där. Det du gör för mig, FEM, är lika  ovärderligt som det Agneta gör. Varmt tack!

Kärleksört vid graven

Kärleksört vid graven från vännen FEM i lördags.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndagsmiddag den 14 oktober och måndagen den 15 oktober 2018: En får betala för det en har förtjänat

 



Kära dagbok…

Igår eftermiddag, efter min promenad bland höstlövenhamnade jag på ett fyraårskalas. Ja, jag var förstås inte bjuden på det kalaset heller, men jag fick vara åskådare. Totalt samlades 20 personer vid ett långbord hos Alessandro för att fira en liten prinsessa. Hur jag vet det hur jag vet att hon fyllde just fyra? Jag såg tårtan levereras i kartong. Ovanpå låg fyra rosa ljus.

Själv deltog jag inte i nåt kalasande, jag kände inte personerna i fråga. Men det var gott med lite sällskap på distans under söndagsmiddagen. Jag hade också min bok på gång med mig. Böcker är inget dåligt sällskap heller vid måltider.

Middagen fick jag för att jag har förtjänat den. Eller jag fick betala den, men jag hade likväl förtjänat den. Som vanligt bra service och god mat.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

På kvällen, när även katterna hade fått mat och Anna hade kommit hem, dukade vi fram ost och kex. Vi tittade på bland annat Springfloden på TV. Eftersom Annas vinflaska endast rymde var sitt halvt glas tog jag fram en Rubesco 2015 ur vinskåpet. Det blev ett halvt glas för min del även av det vinet. Och två rader vit choklad. Jag behöver väl inte säga att jag hade gått upp ett kilo under helgen jämfört med i fredags morse?

∼ ♦ ∼

På jobbet har det varit möten hela dan. Däremellan har jag försökt hinna med övrigt jobb jag har på gång. Det har varit fullt upp och jag har försökt hinna med det jag ska. Jag har försökt kolla upp en del praktikaliteter som påverkar mig. Det är svårt att ta tag i sånt som gör en ledsen. Utöver det måste jag bestämma mig om min julledighet. Det känns mest jobbigt att tänka på den, så jag skjuter beslutet åt sidan. Jag har verkligen förtjänat att vara ledig, känner jag i alla fall. Två veckor i Brighton, där jag bevisligen var välkommen förra året (se bilden nedan!), hade inte varit dumt, men det är sånt jag får fortsätta drömma om. Även om jag har förtjänat det behöver jag också kunna betala för det.

Welcome to Brighton

∼ ♦ ∼

För övrigt… Läste just att nya regler för gångtrafikanter börjar gälla idag. En ska numera gå på vänster sida. Eh vadå nya? Jag lärde mig detta redan 1960-talet – tack vare Televinken och tant Anita. Hur svårt kan det vara att tänka logiskt och i ett land med högertrafik för fordon gå så att en möter/ser trafiken..? I Uppsala har kommunpolitikerna haft JÄTTESVÅRT med logiken väldigt länge eftersom de enda trafikanter de gillar är cyklister. Det är skillnad på skit (=bilister och fotgängare) och pannkaka (=cyklister).

 

Går på cykelbanan

Jag bryter ALDRIG mot den ”nya” regeln – bilden är arrangerad.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Ett rött vin: Rubesco 2015

Ett inlägg om ett rödvin.


 

Rubesco 2015

Gott och fylligt vin för under hundringen.

Jag fortsätter på linjen mindre dyra viner! På söndagskvällen tog jag fram en flaska Rubesco 2015 ur vinskåpet. Vinet köpte jag ganska nyligen för den ringa summan av 99 kronor.

Det är roligt, intressant och tänkvärt att prova viner som inte är alltför dyra. Det finns faktiskt riktiga pärlor som inte kostar en förmögenhet. Och som vanligt hittar jag dessa pärlor på Systembolagets hyllor med italienska viner.

Just det här vinet är väldigt fylligt. Systembolaget tycker att det passar till kött – lamm, nöt eller vilt. Jag drack ett halvt glas till ett par dessertostar (Gorgonzola och Brie) samt en smakrik cheddarost. Det gick alldeles utmärkt.

 

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, choklad, kryddnejlika, kanel och vanilj. […] Nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, choklad, pinjenötter och vanilj.

Jag tyckte att vinet hade en fin fruktig smak. Det var rejält fylligt. Choklad och kanel kände jag tydligt i smaken. Även i doften noterade jag choklad, men också nötter. Doft och smak av vanilj kände jag däremot inte.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här var ett riktigt gott och fylligt vin för under hundralappen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag eftermiddag den 14 oktober 2018: Höstpromenad

 



Kära dagbok…

Solbrillor och lönnlöv

Mitt sällskap idag – solbrillor och lönnlöv.

Hösten är min favoritårstid. Idag var det dessutom soligt och hela 19 grader – i skuggan. På eftermiddagen masade jag mig ut på en promenad i stan, längs ån. Jag var inte ensam. Hela Uppsala var fullt av söndagsflanerare som njöt av det härliga höstvädret.

Det blev också en tur in till Upplandsmuseet där jag bland annat tittade på en Ingmar Bergman-utställning. Den är mycket sevärd – och museibesöket är gratis för alla.

 

 

 


Här är några bilder från min promenad. Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 12 oktober och lördagen den 13 oktober 2018: Tröttigt, men vet min plats

 



Kära dagbok…

Citat MZ om loafers med tassel

Måns om loafers med tofsar, ur boken Den moderna gentlemannen.

Fredag kväll blev som sedvanliga fredagskvällar. Dåligt på TV, snacks, en öl, lite vin… Jag läste om den moderna gentlemannen och skrattade åt Måns Zelmerlöws omdöme om loafers med tofsar (tassels). Jag brukar själv kalla den här typen av skor bisexuella. Nu ska en inte dra för stora växlar på det och känna sig kränkt. Det var länge sen jag tänkte på den här typen av skor och jag kan inte hjälpa att jag har fått den här boken. Rätt roligt är det med tanke på att jag föredrar kvinnor. Ibland kan jag sakna män, men bara min pappa.

Annars var fredagskvällen mest tröttig. Somliga fyrbenta sträckte ut sig i sin fulla längd och upptog en hel tresitssoffa, trots att de är betydligt kortare än de tvåbenta som bor här. Men gullig är han, Lucendorf!

∼ ♦ ∼

Lördag, ledig dag och svårt att sova. Jag inledde på sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen. Bytte sen bok från en ung, kärlekssökande man  till en pensionerad kommissarie som jag hittade i mina bokgömmor på hyllan i nattduksbordet.

 

Lövkrattning

Helgens bästa aktivitet: lövkrattning.

Vi behövde handla, men var väldigt trötta båda två, så vi glömde dels att ta med panten, dels ta med en säck med kläder som skulle skänkas. Kläderna som ska skänkas ligger i smatten mellan Pojkrummet och Mellanrummet och där ligger den inte särskilt mycket i vägen. Panten får väl den som handlar nästa gång ta med sig.

Handla på Stormarknaden är inte nåt favoritgöra för min del, men andra människor tycks avguda stället. Jag tycker bara att det är hemskt. Vi hade emellertid båda flera ärenden som krävde olika sorters butiker.

Efter handlingen skedde sen dagens – nej, helgens! – bästa: jag fick kratta löv och påta i Slottsträdgården. Jag saknade mina föräldrar extra mycket den här dan och jag tänkte mycket på hur min pappa slet i trädgården på Rådmansgatan utan hjälp av vare sig mamma eller mig. Vi pallade en påse äpplen också och hittade till och med smultron!


När vi kom hem fixade Anna go-fika
och på kvällen gjorde hon chicken tikka masala.Jag kände mig lite täppt i näsan och tog en whisky i förebyggande syfte. Förutom en öl till maten blev det inte mer alkohol igår. Det kändes helt OK. Jag uppdaterade systemet på min mobil och säkerhetskopierade filer från datorn, men sen var det som om luften gick ur mig. Jag kände mig trött, deppig och hängig. Det var flera saker sammantaget som gjorde mig ledsen, bland annat att det var tvåårsdagen av min mammas död, att vi har två personer i familjen utomlands och gärna vill få hem dem med mera. Vi tittade i alla fall på en film, så småningom och jag vräkte i mig en hel påse Gott & blandat. Kvällen var så vacker att det gjorde ont, nästan. Löven har fallit snabbt från träden utanför och nu kan vi se domkyrkotornen. Nån kvällspromenad blev det inte annat än till soprummen, men idag på söndagen ska jag ge mig ut i det underbara höstvädret.

∼ ♦ ∼

Idag på söndagsförmiddagen har vi tagit det lugnt. Jag har läst och druckit kaffe på sängen. Efter frukosten ringde vi utrikessamtal för att prata med dem vi vill få hem. Nu håller vi en tumme att det blir i början av den kommande veckan.

I eftermiddag blir jag ensam med katterna. Jag har inga problem att roa mig själv, jag vet min plats och att jag inte är önskvärd. Men det går inte spårlöst förbi, det gör det inte. En promenad blir det, en dusch och sen middag på lokal i sällskap med min bok på gång. Jag klarar mig själv. Och jag saknar min mamma och min pappa. Familjen som älskade mig reservationslöst, fast kravfullt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, HBTQ, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Boy A (2007)

Ett inlägg om en film.



Boy ALördagskvällen var tänkt till att mysa i soffan framför en bra film. 
På TV gick det emellertid bara skit. TV:n i sig ska gå att koppla direkt upp mot internet, men tyvärr har vi inte lyckats med detta eftersom det inte går att ställa in kanalerna. Vi hade tur att vi kunde använda samma TV-bolag för de förinställda kanalerna funkade på såväl TV som DVD-hårddisk. Och det var DVD-hårddisken, med sitt rätt deppiga innehåll, som återstod. Där valde vi en film som ändå hade lite kriminalitet i sig, Boy A (2007). Filmen är emellertid klassad som ett drama och det var förstås ett ganska svart sådant – vad annars när jag har spelat in..?

Filmen handlar om Boy A som ska släppas ut ur fängelse för ett allvarligt brott han begick som barn. Han ska få en ny identitet och väljer namnet Jack. Hans övervakare ser till att Jack får jobb och bostad. Med detta följer förstås jobbarkompisar, vänskaper och tjejer. När Jack förälskar sig vill han så småningom berätta sin mörka hemlighet för tjejen, nåt som övervakaren råder honom att inte göra. Media har nämligen fått nys om att Jack är släppt, men känner inte till hans nya identitet.

Ja det här är verkligen en svart film, men den är bra. Jack har suttit inlåst i större delen av sitt liv och saknar kunskaper om mycket utanför murarna. Han är i mångt och mycket ett barn, ett väldigt försiktigt barn men med en vuxen mans behov. Tittaren kan se katastrofen närma sig…

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Media, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ung man söker kärleken

Ett inlägg om en bok.



Isaac Bashevis Singers bok Ung man söker kärlekenEn gång i tiden gav jag min pappa
boken Ung man söker kärleken av Nobelpristagaren i litteratur Isaac Bashevis Singer. När båda mina föräldrar hade gått bort, packade jag ner boken i de fåtal kassar med litteratur som fick ett nytt hem hos mig. När det nu har gått två år sen mamma gick bort tyckte jag att det var dags att ge mig i kast med den unge mannen, som är författaren själv.

Den här boken är en självbiografisk roman. Den skildrar hur författaren söker kärleken bland olika kvinnor i mellankrigstidens Warszawa. Personligen tycker jag att han inte bara söker kärleken utan som de flesta unga människor letar han även efter meningen med livet. Detta omfattar att även ett sökande efter Gud, en möjlighet att slippa göra militärtjänstgöring och nåt att skriva om.

Boken, inklusive skyddsomslaget, är svulstigt illustrerad av Ira Moskowitz. Jag fick därför uppfattningen att innehållet skulle vara tämligen erotiskt. Inte ens det är boken.

Nej, hur jag än försöker har jag svårt för det här. Jag kan inte ta till mig vare sig innehållet eller sättet att skriva. Berättaren är otroligt självcentrerad och alla andra är aparta. Bara det, liksom…

Toffelomdömet blir lågt. Tyvärr. Men jag kan bocka av ytterligare en författare på min Nobelpristagarlista.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer