Lördagsgodis 1: Grillo Selezione di Famiglia 2015

Ett inlägg om ett vin.


 

Vinet Grillo Selezione di Familglia 2015

Ett vin med hög sockerhalt som passar till ädla ostar av mögelsort.

Fredagsmys och lördagsgodis… Ja, det är rätt svenskt. För min del orkar jag sällan mysa så länge på fredagskvällar – jag är alldeles för trött efter en hektisk arbetsvecka. Igår hade jag emellertid slagit på stort och köpt hem några goda ostar och röda druvor som jag tänkte skölja ner i strupen med den sista skvätten av det sydafrikanska födelsedagsvinet jag fick av Zeta. Nu visade det sig att det var mindre än ett halvt glas kvar i flaskan. Ur vinskåpet valde jag en flaska italienskt, inköpt i augusti. Grillo Selezione di Famiglia 2015 kostade då 99 spänn. Det tyckte jag var lagom för ett vin som mest skulle sippas på, så jag korkade upp flaskan.

 

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Mycket fruktig smak med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, blåbär, muskot, örter och svarta vinbär. Serveras vid 16-18°C till rätter av lamm- eller nötkött. […] Mycket fruktig doft med inslag av fat, björnbär, mörka körsbär, blåbär, vanilj och svarta vinbär.

Jag vet att somliga har synpunkter på att italienska viner är väldigt sötade. Ja, det här vinet har väldigt hög sockerhalt. Vidare klagas det på vanilj, men främst i smaken. Jag själv dricker lika gärna ett mindre sötat italienskt vin som ett mycket sötat. För mig handlar det om sånt som druvsort och tillverkningsprocedur etc, men också självklart vad jag äter till vinet.

När det gäller Grillo-vinerna är de ofta fnysta åt som lite billighetsviner, typ såna som passar på sommarens grillfester. Jag tycker att vinet jag drack igår, ganska sött, passade väldigt bra till två smakrika mögelostar och ett paket miniörtostar. Vinet var fylligt och smakrikt, nästan det gick åt russinhållet. Lamm- eller nötkött äter jag ju aldrig och det kan jag tycka känns som lite för kraftiga rätter till det här vinet.

Tofflan gillar Grillo, klassar vinet som lördagsgodis och det högt omdöme. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 15 september 2017: Fel blev rätt och rätt blev fel

 



Kära dagbok…

Mobilklocka 4.44

Att vakna i vargtimmen är tufft och dumt.

Att vakna i vargtimmen ständigt och jämt är tufft och dumt. Det var ingen tröst att höra att min avdelningschef gör likadant. När det är natt – eller übertidig morgon – ska en sova. Jag vaknar ofta just klockan 4.44 av nån anledning. Jag lär säkert dö det klockslaget också. (Och nej, det är inte tidningsbudet – h*n kommer tidigare.) I morse var det extra dumt att vakna så tidigt, för jag skulle inte få låna nån dator på jobbet förrän tidigast klockan åtta. Hur som helst åkte jag dit till strax efter klockan sju i alla fall. Jag kunde skriva lite till med penna på papper och tänka en stund.

Jag kan gratulera mig till att jag inte har gått upp i limningen trots att jag till största delen igår var utan dator och inte fick nåt skrivet. Märkligt nog är jag tröttare än tröttast i skrivande stund. Visst, jag vaknade tidigt, men det blir också en stress i kroppen när ens främsta jobbverktyg inte funkar.

Datorskärm på jobbet

Jag är med dator på jobbet igen!

Det som har hänt idag är att jag ju skulle få låna en dator. Men så kände sig väl de som skulle ha fixat min dator, inte slänga en massa bildfiler, lite extra snälla mot mig, så jag fick en sprajtans ny. Min gamla hårddisk är på tur till Norge (!) för där finns det förhoppningsvis kompetens nog att återskapa de försvunna filerna. Det kan ta ganska lång tid, typ ett par månader… Då kände vi nog allihopa att det var lika bra att installera den nya datorn för mig helt och hållet – jag har en del tunga program som tar väldigt lång tid att installera  – och inte tjafsa med att vänta på att göra om allt när den gamla hårddisken kommer tillbaka. Under förmiddagen provade jag den nya datorn och skrev ner diverse ting som behövde åtgärdas/ställas in. Efter lunch kom teknikerna och löste det mesta, inte allt. Som extra bonus ska jag få en USB-hub, ungefär en dosa med flera USB-uttag. Min nya dator har nämligen bara ett och det räcker ju inte till för mus, bildöverföring via kabel och USB-sticka understundom.

Fika med En man som heter Ove

En morgonfika med En man som heter Ove.

Det var mycket som hade blivit ogjort under en dags stillastående. Bland annat skulle jag fota folk och lägga ut på intranätet, skriva in ändringar i en plan som jag håller på att revidera, boka möten etc. Trots att allt bara ramlade på mig när datorn väl funkade (fota kunde jag göra, men jag kunde ju inte bearbeta eller lägga ut bilderna) höll jag stenhårt på att jag skulle morgonfika idag. Igår frågade jag nämligen En man som heter Ove om vi inte skulle ta en gemensam fika som förr i tiden och prata lite. Jag har tyckt att han har sett lite moloken ut och tänkte att han kanske behövde prata. Det blev en trevlig sittning i var sin fåtölj med spikrak rygg (till skillnad mot min på kontoret som en ligger i…), så nu hoppas jag att det inte går för långt mellan våra fikastunder.

Selfie i nya terminalbrillorna

Trött och slut idag på eftermiddagen, men snygga glasögon.

Det blev ett kort, men bra möte på eftermiddagen. Duktiga Annika och jag funkar skitbra ihop. Tyvärr insåg vi emellertid båda två i vintras att jag inte passade in i hennes team. Att jag är teamlös är inget problem, för jag har en bra chef som håller mig informerad, som uppdaterar mig och som jag kan kommunicera lätt och snabbt med. Och det är ju faktiskt så att jag ska jobba över hela avdelningen – nåt sånt avdelningsövergripande team finns inte riktigt. Mer än Duktiga Annikas… Fast där är det mest tekniker. Jag är ju avdelningens tekniska idiot.

Det blev tidig hemgång idag, strax efter klockan 15. Jag kände hur krafterna bara tog slut. Men jag är glad över mina nya terminalbrillor som jag har använt sen i tisdags. De är både tillräckligt starka och snygga.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet åkte jag till ICA Heidan för att handla ostar och för att hämta ut mitt paket från Bokus. Så nej, frakten blev ju inte fri, den kostade tid och bensin. Hela tre aviseringar fick jag – en i pappersform i min postbox igår och två sms idag. Fast det som verkligen förvånade mig var inte aviseringarna utan innehållet. Jag hade bland annat beställt Bokklubben vid livets slut. Gissa om jag blev förvånad när Bokus i stället hade skickat Allt för min bror!!! Eh… inte en bokstav rätt, nästan. Men jag orkade bara inte packa ihop och returnera bror-boken, tjafsa om faktura etc, så jag bestämde mig för att behålla den. Det verkar nämligen vara en riktigt bra bok. Hade det varit en dålig bok hade jag nog tänkt annorlunda. På fakturan står rätt titel angiven – bokklubbs-boken – men fel bok var packad. Detta är faktiskt första gången Bokus skickar fel bok. Betänk att jag har handlat ofta och mycket genom åren… Övriga två böcker jag hade beställt den här gången var Pappas pojke och Begrav dina döda. Tur att de levererades, jag har önskat dem hett länge.

∼ ♦ ∼

Margaretha Sturessons bok Om det så skulle kosta mig livet

En lugn kväll med denna planerar jag.

Det mörknar allt tidigare. Regnet hängde i luften när jag åkte hem och himlen är grå. Jag överväger att ta ett bad. Min frissa ringde alldeles nyss och erbjöd mig en klipptid redan på måndag efter jobbet i stället för om en vecka. Det blev jag jättetacksam för! En lugn kväll med min bok på gång i näven ligger framför mig. Jag köpte hem några goda ostar (vem köper äckliga???) och ett paket röda druvor som jag ska äta senare om jag orkar. Det finns fortfarande sydafrikanskt vin kvar och det tror jag passar perfekt. Sen somnar nog Tofflan och sover gott – ända till vargtimmen…

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Torsdagen den 14 september 2017: Strul med det mesta

 



Kära dagbok…

Idag har det varit en rätt svart dag på jobbet. Jag var på plats tidigt, typ kvart över sju, för att kunna hinna göra ett par viktiga saker innan jag lämnade datorn – min bäääbis! – för uppdatering. Svart skärm. Efter morgonmötet satt jag med papper och rödpenna alt. block och kulspetspenna fram till klockan 11 när det var dags för möte och jobblunch och fortsatt möte fram till klockan 13.

Svart datorskärm 1

Svart skärm från klockan åtta.


Klockan 13, ungefär, 
kunde jag gå och hämta min dator. Kopplade upp mig, skrev på intranätet, Photoshoppade en bild – och upptäckte att alla mina jävla bilder var borta. Jag hade liksom börjat bygga upp ett bildarkiv för avdelningen. Inte en enda bild fanns…

Svart datorskärm 2

Svart skärm från klockan 14.30 igen.

Fel kan alla göra, men de stackars personerna som hade gjort fel – det handlade om brister i kommunikationen inom ett arbetslag – var så rädda att jag skulle vara skitarg att de skickade upp sin chef. H*n förklarade läget och vad de tänkte göra för att se om det går att hitta filerna. Och jag sa att jag inte var skitarg, för fel kan alla göra. Jag är verkligen inte skitarg heller, bara frustrerad. Så chefen tog min dator och skärmen blev svart. Igen.

Nu ska jag få en lånedator, men den hann inte bli installerad under dagen. Lite senare gick jag ner till personerna som hade klantat sig, får en väl ändå säga, och sa att jag verkligen inte var arg, för fel gör vi alla. MEN… jag blir arg när vi inte kommunicerar om detta, när vi som idag skajpar om det hela och det plötsligt blir… tyst. Nu är läget som det är och jag är glad att jag hade laddat ner Skype for business-appen på förmiddagen, så att jag kunde ha lite kontakt med omvärlden. Mejl kunde jag inte läsa så bra, det hade med profilöverföringen att göra. Ja, ja, vi får hoppas att jag kan jobba lite i morgon i alla fall… Innan jag åkte hem stämde jag av lite med projektledaren i ett projekt som är i full rullning. Det var bra, men annars känner jag mig väldigt ojobbad. När jag har publicerat det här inlägget ska jag logga in i webbmejlen och kolla jobbmejl så jag känner att jag har åstadkommit nåt.

Jaa, kommunikation är svårt… Och hur fan folk kan GILLA bilder på svarta skärmar som speglar min frustration i sociala medier läs: på Instagram begriper jag inte. Detta GILLA-träsk, detta slentrianmässiga GILLAnde, som sker utan att folk reflekterar över vad de GILLAr. Jag slår vad om att om jag skulle lägga ut en bild på… ett sår skulle nån GILLA det. Men inte är väl folk i gemen gemena???

∼ ♦ ∼

Ska jag berätta nåt positivt och kul från jobbet? Ja, för mitt jobb är ju mestadels just positivt och kul även om jag känner mig ganska ojobbad idag. Nåja, spelpjäserna till våra spelbord har kommit och uppenbarligen är det några som spelar schack, till exempel.

∼ ♦ ∼

Hemma fortsatte strulet fast inte med min dator. Min bokbeställning kunde inte levereras i min minimala postbox, så paketet har gått till ett utlämningsställe. Det tar uppenbarligen ett dygn att leverara till ICA Heidan, som är utlämningsstället ifråga, typ en och en halv kilometer härifrån. Jag kan inte hämta paketet förrän tidigast klockan elva. I morgon. Däremot hade en räkning fått plats i postboxen och ett brev från Bredbandsbolaget, min bredbandsleverantör som det är omöjligt att kommunicera med. Mitt mobila bredband ska övergå till en annan leverantör så småningom och jippi, det blir nog strul med allt från installation till fakturering. Jag blir så trött…

∼ ♦ ∼

Jag ska snart sluta gnälla och försöka peta i mig nåt blodsockerhöjande så jag orkar ställa mig vid strykbrädan. Och mitt i allt strultänk hade jag ett gott, varmt och innerligt mobilsamtal med Fästmön om framtidsfrågor av praktisk art. Det var också skönt att få prata av sig, jag tror att vi båda hade haft rätt dåliga jobbdagar. Nu ska det dåliga glömmas bort en stund. Efter nåt ätbart och strykningen ska jag läsa – det var bokbyte igår – och glo på Loch Ness på TV4.


I morgon är en ny dag.
Det är fredag. Tjolahopp!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att rosta bröd

Ett inlägg om en bok.



Roger Rosenblatts bok Att rosta brödDen lilla boken Att rosta bröd av Roger Rosenblatt
hittade jag i mammas bokhyllor. Boken fick följa med till Uppsala, för jag blev intresserad av den dels genom baksidestexten, dels för att den är så tunn. Tunn vad gäller omfång innebär emellertid inte tunn vad gäller innehåll. Jag blev tvungen att läsa korta stycken och pausa längre stunder. Boken handlar nämligen om sorgen som drabbar en familj när mamman/frun/dottern plötsligt dör endast 36 år ung.

Ett av författarens vuxna barn, Amy, dör hastigt och utan förvarning i hemmet. Roger och hans fru Ginny flyttar in hos svärsonen Harris och de tre små barnen. Där stannar de för att hjälpa till att upprätthålla en vardag – att skapa en ny vardag åt de moderlösa barnen. I den här boken, som ursprungligen var skriven som en essä, beskriver Roger familjen och det tomrum som Amy lämnat efter sig. Det är givetvis också en form att terapi, ett sätt att skriva av sig om sorgen. Läsaren får glimtar från familjen, ofta med humor, men också med allvar.

Den är tung, den här lilla boken. Samtidigt är den inte skriven på nåt sliskigt sentimentalt sätt utan mer rakt på sak. När döden drabbar en är det för det mesta svårt. När döden tar en ung person kan en se det som att den Gud älskar tar han till sig tidigt. Eller också kan en bli bitter. Roger Rosenblatt ser inte religiöst på att hans dotter dör, inte heller blir han bitter. Han konstaterar och lägger därefter allt fokus på att finnas till för svärsonen och barnen. Det blir ett sätt att hantera sorgen och att inte gräva ner sig.

Det här är en bra och viktig bok som mycket väl kan användas i sorgehantering. Kanske var det därför mamma köpte den, för att hon skulle kunna hantera sorgen efter pappas hastiga bortgång. Eller också köpte hon den för att den skulle finnas där för mig. Nu var mina föräldrar inte unga när de gick bort. Men likväl var det sorgligt och tungt. Boken gav mig på sätt och vis den där sista skjutsen genom sorgen. Idag är det elva månader sen mamma gick bort. Det är lite mer än elva år sen pappa drunknade. Älskade, saknade. Mitt sorgearbete går nu förhoppningsvis mot sitt slut. Att rosta bröd, för övrigt, kan en göra på olika sätt. Det är inte alltid det måste ske genom en brödrost med snygg yttre design. Den som läser boken fattar vad jag menar.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdagen den 13 september 2017: En exceptionell dag..?

 



Kära dagbok…

Damm i Botaniska

Jag älskar mitt jobb, men…

Jag älskar mitt jobb, det gör jag, men… Idag har det varit en ganska exceptionell dag. Nästan hela dan satt jag i olika möten. Det blev några små stunder över när jag hann äta lite lunch, gå på toa, jobba vid datorn etc. Fast dessa stunder var som sagt små och få. Jag avundas dem som kan sitta och fika en halvtimme på förmiddagen och lika länge på eftermiddagen. Visst gör jag det också ibland. Men inte nu. Som läget är står jag nästan och hoppar av otålighet för att kaffeautomaten är så långsam. När kaffet väl är serverat – en dos vanligt kaffe, en dos dubbel espresso med extra styrka – tar jag muggen in på kontoret. Det händer att den förblir orörd.

Block penna glasögonfodral mobiler

Lite block och penna idag, i morgon blir det mer.

Fem möten har jag klarat av idag – två på förmiddagen och tre på eftermiddagen. En och annan spontan avstämning av diverse har det också blivit däremellan. Vid ett möte minnesantecknade jag vid datorn, vid ett möte hade jag 15 minuters show (som jag inte hade hunnit förbereda…) och resten av mötena satt jag med block och penna mest. I morgon blir det mer block och penna och papper, framför allt. Jobbdatorn ska uppdateras och det är oklart hur lång tid det tar, det kan ta upp till fyra timmar. Jag har skrivit ut en del material som jag ska läsa och jag planerar även att påbörja revideringen av avdelningens kommunikationsplan. Den antogs i slutet av augusti förra året. Time flies…

∼ ♦ ∼

Roger Rosenblatts bok Att rosta bröd

Varför hade mamma den här?

Det har varit en ganska grå dag. Ljuset har kommit och gått och när jag gick från garaget och hem kom några droppar regn. Några droppar, inte mer. Jag är så trött att ögona går i kors och längtar mest efter att få ta en macka och ett glas mjölk och läsa i min lilla sorgliga (igen!) bok på gång. Boken berör mig starkt och jag kan bara läsa korta stunder. Det är bra att kapitlen är korta och boken tunn. Men jag kan inte låta bli att undra varför mamma hade den. Nu får jag aldrig veta det. Hon borde ha läst feelgoodromaner, jag hade ju ett antal jag hade tänkt låna henne…

∼ ♦ ∼

 

Trasigt glasögonfodral

Innanmätet i glasögonfordalet från Synoptik gick sönder ganska omgående.

På tal om ögon blev det väl lite bekräftat att den optiker min arbetsgivare har avtal med inte är den mest kvalitetssäkra. Jorå, mina nya terminalbrillor har hållit – men det har inte glasögonfodralet. Fodralets innanmäte har släppt. Känns lite B med tanke på att jag fick glasögonen och fodralet igår kväll. När jag la ut en bild på Instagram om detta och taggade Synoptik fick jag en kommentar om att jag skulle komma in till dem och få ett nytt. När jag har tid, dårå. Idag har det varit en exceptionell dag, med exceptionellt lite av den varan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Åsa-dagen 2017: Uppdateringar

 



Kära dagbok…

Windowsuppdatering till Win 10 Creator

Det känns inte bra att Windows bara uppdaterar utan att jag OK:ar.

En kan säga att jag befinner mig i några uppdaterings-dygn. Igår kväll höll jag på att få spel på min dator, som passade på att börja Creatoruppdatera Windows 10 medan jag satt i köket och tog en macka. Jag hade INTE OK:at detta. Eftersom jag skulle ut på kvällen var jag aningen orolig över hur uppdateringen skulle påverka datorn – om uppdateringen ens skulle lyckas eller hänga sig. Just det senare har jag läst mycket om, vilket var ett skäl till att jag ville vänta. När jag så småningom kom hem hade uppdateringen lyckats. Allt jag behövde göra var en omstart. Jag höll andan och utförde det hela. En snabb genomgång efteråt visar att allt troligen fungerar som det ska. Jag ska testa mer i kväll.

 

Det är ett otyg när uppdateringar startar av sig själva, särskilt som de tar några timmar… Förra gången datorn gjorde en större, icke OK:ad, uppdatering var till Windows 10. Efter den kunde jag inte använda min skrivare, för den var inte kompatibel längre – det fanns inga drivrutiner som passade.. Innan dess, när jag uppdaterade till Windows 7, kunde jag plötsligt inte föra över foton från min iPhone längre och scannern fungerade inte heller. Så ja. Jag är lite luttrad när det gäller Windowsuppdateringar.

Material om hantering av ilska

Jag blev arg när jag läste om hur ilska kan hanteras.

För att krydda tillvaron på jobbet kontaktade jag mitt lokala IT-stöd för att uppdatera systemet på min jobbdator också. Det blir troligen torsdag förmiddag. Lite spänning(ar) behövs även på jobbet. Därför var det tur att jag fick med mig en bunt papper hem från psykologen igår kring att hantera ilska. I stället för att åka tillbaka till jobbet efter besöket satte jag mig hemma och läste och försökte ta in. Jag kan meddela att det gick… sådär. Jag blev arg. En framgång är i alla fall att jag har börjat räkna till tio när jag känner ilskan krypa på mig. Idag på morgonen tog jag också en tjur i handen och presenterade mig som Den Sura. Men det kändes bra att prata lite och inte låta några negativa känslor ligga kvar och skvalpa. Min motpart erkände att h*n den dagen vi kolliderade var Den Tjurige. Självinsikt är bra att ha. Jag tränar på det också, inte bara på att sluta ha yviga gester. Men jag har väldigt svårt att förstå att folk inte fattar att det är engagemang, inte… vanmakt.

En annan uppdatering – eller snarare byte av system – startade äntligen idag. Projektledaren har jobbat så hårt och motgångarna har varit av såväl teknisk art som annan art. Vi har i vart fall jobbat bra som team och jag kan bara hålla tummarna för att utrullningen går bra.

eduPrint på storskärm

Idag börjar det nya systemet med nya skrivare rullas ut.

∼ ♦ ∼

Igår hade jag ont i höften. Framåt kvällen började även vänsterfoten göra ont. När jag senare satt i bästefåtöljen tyckte jag att foten var svullen. Jag har kört med lite gel och även Ipren, för se sjuk har jag inte tid att vara. I morse hade jag mycket ont, men smärtan minskade under dagen. Det känns inte som om det är musklerna som tjafsar utan lederna. Varje morgon vaknar jag med onda axlar också. Lite övningar så känns det bättre. Fingerlederna är svårare att väcka till liv. Jag skulle nog behöva göra en uppdatering av den gamle kröppa*…

I vart fall har jag varit och hämtat mina nya ögon, det vill säga mina nya terminalglasögon, för dessa behövde uppdateras. Optikern som min arbetsgivare har avtal med hade skickat sms i fredags – till fel mobilnummer. Brillorna satt bra när jag provade dem. Ändå måste optikern mästra lita och böja till dem. Nu sitter de inte bra. Senilsnören hade de inte, för då slår kunderna i glasögonen i saker och ting. Märkligt, jag har haft mina nuvarande terminalglasögon i senilsnöre i två år och de är fortfarande hela – eftersom jag är rädd om dem. Trist attityd att underskatta kunderna så. Jag gick till min egen optiker och köpte ett snöre, för jag kan inte hålla på att ta av och på glasögonen. Bågarna är i alla fall annorlunda och jag tycker faktiskt att de är tuffa och snygga. Alltid något. Och tack till arbetsgivaren som betalade!

∼ ♦ ∼

 Antik och Auktion nr 10 2017

Favorittidskrift!

Det blev inget Lita på mig på SvT 1 för min del igår kväll. Programstarten var framskjuten till klockan 22, så jag ställde den på inspelning och tittade på GW:s mord i TV4 i stället. Därför blir det Lita på mig i kväll i stället – och en flukt i favorittidskriften som kom idag. Efter Leffe somnade jag som en gris ända tills tidningsbudet väckte mig på väg till grannen genom att som vanligt klånka i trappräcket. Då hörde jag ösregnet utanför och somnade om så gott. Under dagen uppdaterades emellertid vädret till ganska soligt. Jag som gillar regn räknade till tio…

Inget om böcker idag? Johodå! Jag har tackat ja till att recensera en relationsroman!

∼ ♦ ∼

*den gamle kröppa = östgötska, betyder ”den gamla kroppen”


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 11 september 2017: Surt! sa Tofflan om… druvorna?

 



Kära dagbok…

Druvor gröna med blad

Sura – eller rentav bittra? (Druvorna på bilden är oskyldiga och oprövade av mig. De bara illustrerar inlägget.)

Det är ingen bra dag idag. Det är ”nine-eleven”. Och lite annat som påverkar. Det känns som jag tuggar sura druvor just nu, så jag håller mig på min kant. Jag orkar inte med flams. Vissa skämt är inte ens roliga, utan lämnar en bitter eftersmak av sarkasm. Behåll dem – för tillfället.

Jag har ont i höger höft. Jag känner mig gammal. Jag slåss med demoner som inte vill släppa greppet. Som tur var hade jag en enormt späckad arbetsdag. Största delen av tiden la jag på textmaterial som ska publiceras på våra webbplatser angående ett projekt som går i utförandefas i morgon. Projektledaren har varit toppen att jobba med. Bara det att h*n har varit/är otroligt tillgänglig har gjort att vi snabbt har kunnat/kan rätta till felaktigheter eller gå ut med ny information. Utöver det har jag jobbat med diverse uppgifter av typen språkgranskning, statistikfunderingar och annat.

Kolor

Surt och rentav bittert – kan det bli sött?

På eftermiddagen hade jag mitt sista möte med psykologen. Vi har klippt banden nu när det snart är elva månader sen min mamma gick bort. Jag känner att jag har accepterat faktum och att sorgen till viss del har mildrats. Men vissa dagar är sorgen och saknaden så påtagliga att jag inte vet vart jag ska ta vägen med dem. Igår kväll utnyttjade jag en livlina genom att ringa mammakusinen B. Och genast kändes det bättre. Bara det att få höra att hon också saknar mamma och blir irriterad över att det inte går att ringa mamma och berätta saker räckte för att jag skulle komma över ytan. Tack! 

Jag fick med mig några papper att läsa av psykologen, mycket för att jag tog upp en viss fråga själv. Den hjälp jag har fått av min psykolog var jag väldigt tacksam för. Det har nämligen varit rätt sorts hjälp för mig, en hjälp där jag själv har haft en aktiv del. I stället för att åka tillbaka och försöka jobba åkte jag hem, tog en dusch och läste. Tänkvärda saker. Kan surt – och kanske till och med bittert – bli sött? To be continued… 

∼ ♦ ∼

En bekräftelse på att min önskan om receptförnyelse har gått fram har kommit tillsammans med ett löfte om att medicinen ska finnas på e-recept inom en till tre dagar. Hoppas det är sant. Än så länge är det ingen panik, men…

Annars då? Tja, Fästmön och jag var ute och tittade i mer arrangerad form i kväll. Nu ska jag smälta intrycken genom att glo på Lita på mig klockan 21 i SvT1. Den som vill få annan input kan alltid kolla min recension av Döden kvittar det lika, den första delen av hittills tre som jag ska läsa och recensera. Igår bytte jag bok till en sorglig historia igen, denna gång handlar det inte bara om en sjuk mamma utan om en död. Surt? Nej, jag behöver läsa om andra som är drabbade av sorg och har en värre situation än jag.

Böckerna Döden kvittar det lika och Att rosta bröd

Bokbyte från en deckare till en sorglig historia.


Och medan vi var på en titt 
tyckte datorn att det var dags att utföra en större uppdatering, trots att jag inte OK:at detta
. Bäst att publicera det här inlägget och sen göra den där sista (?) omstarten som krävs – så får vi se vad det är som inte fungerar efter det.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Recension: Döden kvittar det lika

Ett recenserande inlägg om en bok.



Anne-Marie Schjetleins bok Döden kvittar det likaI fredags hittade Anne-Marie Schjetleins debutdeckare Döden kvittar det lika 
ner i min postbox med en hälsning från författaren. Tack! Boken kom ut för nästan exakt tre år sen, pocketutgåvan, som jag fick kom förra året. Tanken är att jag ska läsa alla tre av författarens böcker. Och givetvis vill jag göra det i ordning, eftersom böckerna hänger ihop och kretsar runt kirurgen Andreas Nylund.

Andreas Nylund har ett bra liv med en vacker fru, två små pojkar, ett stort hus och en älskarinna. Han arbetar som kirurg och är ganska framgångsrik. Men han har ett problem: han kan inte fatta beslut. Det är hans fru Katrin som har fattat deras gemensamma beslut, alltifrån den dagen när hon bestämde att de blev ihop. Andreas är trots allt ganska nöjd med tillvaron, men så kallas han en kväll till akuten. Där finner han sin älskarinna Tess. Hon har blivit påkörd och den skyldige har smitit. Så växer berättelsen fram bland annat genom beskrivningar av personerna i Andreas närhet. Insprängda mellan de korta kapitlen finns också texterna om Flickan.

Det här är en ganska lättläst bok. Jag läste ut den på en dag och då gjorde jag annat emellan. Kapitlen är korta, i kortaste laget, i mitt tycke. Men hellre för korta än för långa – det ska gå att läsa lite grann i en bok och pausa. Personbeskrivningarna känns inledningsvis lite spretiga och inte så trovärdiga. De växer emellertid allt eftersom historien fortlöper. Läsarens sympatier flyttas dessutom – det är skickligt. Och även om jag delvis gissar rätt om Flickan och mördaren kan jag inte räkna ut helheten. För ja. Det sker mord i den här boken – det är en deckare/psykologisk thriller.

Jag tycker att Döden kvittar det lika är en stark debutdeckare. Det känns inte tråkigt att veta att det finns två delar till att läsa. Den senaste har jag fått från förlaget för recension och tvåan väntar jag på. Nu får jag lov att ge mig till tåls lite innan del två kommer. Men den som väntar på nåt gott… Anne-Marie Schjetleins förstling gav helt klart mersmak. Så skynda, skynda, förlaget!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 10 september 2017: Skärvor

 



Kära dagbok…

Skärva blå

Vissa skärvor kan användas, andra inte.

Jag saknar mina föräldrar. Idag när jag passerade byrån i hallen, den som innan den hamnade i Uppsala stod i mammas hall i Motala, plockade jag upp mammas och pappas bröllopskort som envisas med att falla då och då. Jag tar det som ett tecken att de tänker på mig – och låt mig få ha den känslan även om du som läser min dagbok inte känner så! Det har snart gått elva månader sen mamma gick bort. Pappa gick bort för över elva år sen. De fattas mig fortfarande och jag tänker på dem varje dag. Kanske hade det varit annorlunda om jag hade haft syskon eller barn, men tankarna på att vårt blod i min familj tar slut efter mig är… för jobbiga att hantera även för mig – som befinner mig i det läget att jag måste acceptera faktum.

Mitt liv är fortfarande i skärvor efter allt som hänt sen pappa gick bort. Jag plockar en del bitar från det förflutna och arbete pågår med att limma ihop ett nytt. Visas skärvor kan användas, andra inte. Förhoppningsvis leder det fram till ett annat och spännande liv tillsammans med Fästmön. Vi tar små steg mot det i morgon kväll.

∼ ♦ ∼

Morgonen var grå när Anna väckte mig. Det hade regnat rejält i natt och det såg ut att kunna fortsätta när som helst. Jag skjutsade Anna till Äldreboendet och det var inte många själar ute.

Grå himmel

Grå morgon.

 

Jag kröp ner i sängen igen, men att somna om gick inte trots att jag hade öppnat fönstret för att släppa in kalluft. I stället skuttade jag upp och tog medicin, fördelade nästa veckas dos i min Ana-box och fixade kaffe. Kaffet tog jag med mig till sovrummet. Det blev ett par timmars läsning av en debutdeckare där innan jag klev upp för att skriva lite. Och för att förnya recept. Det var första gången jag gjorde det via 1177. Det har hittills aldrig funkat, utan jag har antingen fyllt i ett formulär på min husläkarmottagnings webbplats eller helt enkelt ringt. Nu ska det bli spännande att se om jag får nåt e-recept. Det har ännu inte kommit nån sorts bekräftelse alls på att min receptförnyelse har gått fram. Det är gissningsvis överkurs/för mycket begärt med ett autosvar.

 

Skiftnyckel

En återfunnen kompis!

På förmiddagen ringde jag Annas snälla mamma för att bjuda ut henne och hennes L på middag nästa söndag. När de var så gulliga och hjälpte mig att köra flyttbilen Uppsala-Motala-Uppsala i november förra året med saker från mammas hem som skulle flytta till Uppsala, utlovade jag en middag. Den har inte blivit av. Sist jag tog upp saken tyckte L att det bästa vore om jag lagade mat hemma. Det är INTE det bästa, jag vill ju inte göra snälla människor sjuka. En liten fågel viskade igår att de var nyfikna på indiskt. Så bra det passar med ett besök på Taste of India igen då! Annas snälla mamma var smart och tackade ja.

Upplyftad av detta informerade jag Anna per sms och fick energi nog att börja balleinpackningen* med att ta ner myggnätet. Jag behövde ett verktyg till en av tyngderna. Eftersom jag var i verktygslådorna passade jag då på att riva efter en saknad skiftnyckel. Den låg inte i nån av de ordinarie verktygslådorna utan i en låd-låda där jag har skruvar, plugg, skruvdragare, silvertejp med mera i linneskåpet. Vadå? Det är väl helt normalt att ha verktyg i linneskåpet?!

Frukost med bok

Frukostrast efter lunchtid.

Efter detta behövde jag, som alla hantverkare, ta rast. Frukostrast. Klockan var närmare 13 när jag satte mig till bords med yoghurt, rostat bröd, kaffe och min bok på gång för att vänta på att ägget skulle bli färdigkokt.

Med förnyad energi stegade jag sen in i badrummet och borstade tänderna. Därefter kavlade jag upp ärmarna för att gripa mig in balleinpackningen. Bara det att en balleinpackning ju faktiskt inte kan göras utan att en torkar av möbler och dammsuger golv först. När en sen står med tre ENORMA presenningar och försöker få dem att täcka allt önskar en att en vore bläckfisk. Fast det gav mig lite kraft att tänka på att det förhoppningsvis var sista gången jag gjorde balleinpackning här i Slummen i New Village. Att kunna sitta en enda vecka på ballen och ha det mysigt med en gäst eller bara läsa på en hel sommar känns långt ifrån OK. Det är nog nu. *vinkar till alla vidareinformatörer*

Inpackad balkong

Inpackad balle!

 

Spaghetti med kycklingkorv vin och bok

Inget märkvärdigt, men gott och mättande.

Ett och annat inkommet mejl har jag besvarat. Bland annat från en lärare som ödmjukt, men brådskande skrivit till mig för angående ett bildmaterial på min gamla blogg. När en människa ber snällt och inte bara snor ger jag tillåtelse att använda bilder, som det gällde den här gången, helt gratis.

Veckans andra lediga dag börjar så sakteliga ta slut. Jag har packat min jobbväska, men inte med samma glädje den här söndagen. Rena kläder minus ett plagg är framtagna. Nu hoppas jag bara att tvätten hinner torka till i morgon. Jag blev nämligen tvungen att tvätta eftersom jag hade slut på en viss sorts underkläder. Söndagsmiddag är tillagad – kors i taket! – och var svenskitaliensk. Innehållet i glaset var sydafrikanskt. Det var inget märkvärdigt på tallriken, men det var gott och jag blev mätt.

I morgon eftermiddag ska jag träffa min psykolog för ett avslutande samtal. Och förhoppningsvis kan jag på hemvägen hämta mina nya terminalglasögon. Fast jag har förstås inte fått nån signal om att brillorna är klara, men två veckor exakt har gått i morgon. När jag får dem tänkte jag använda mina nuvarande/gamla terminalbrillor hemma. De håller ihop med en ny skruv.

När saknaden efter mamma och pappa blir för stor är det gott att kunna ringa mammakusinen B. Det gjorde jag i kväll. Och trots att allt inte är solsken och sång blir jag alltid gladare efter dessa samtal. Tack!

∼ ♦ ∼

Gladare uppe i himlen tror jag pappa blir nu när Hasse Alfredson har joinat honom. (Med detta menar jag inte att förminska eller förlöjliga familjen Alfredsons sorg.) Pappa var ett stort fan av Hasse å Tage.

∼ ♦ ∼

*balleinpackningen = inpackning inför vintern av möbler och balkong med preseninngar


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kulturnatten 2017: Kulturellt på hemmaplan

 



Kära dagbok…

Böckerna Viskar ditt namn och Döden kvittar det lika

Bokbyte från sorgligt till spännande – Toffelkulturellt!

Nej, det där med Kulturnatten kändes inte riktigt lockande igår. Det hade säkert känts annorlunda om solen hade skinit åtminstone, men… Förr om åren har vi åkt ner på stan om vi har kunnat. Innan har vi sett ut tusen och en saker vi har velat titta på. Sen har det blivit typ… tre. De populära evenemangen har varit slutsålda och entréavgifter har var varit höga. Vi har ätit mat med värdelösa plastbestick på papptallrikar vilandes på soptunnor. Och jag har trampat i hål i gatan och sträckt ledband, tappat en porslinslagning i en tand och… vi har gått ett och samma varv som i princip har slutat med att vi har köpt en massa übersöta godisremmar som vi har vräkt i oss när vi kommit hem. Kort sagt: Kulturnatten kändes lite överskattad för min och Fästmöns del. Så på eftermiddagen skickade jag ett sms till henne på jobbet där jag föreslog lite eget kulturellt på hemmaplan. Anna nappade! Jag läste därför ut den sorgliga boken och bytte till en deckare som jag ska recensera. Därefter kvick-städade jag mitt hem och åkte och hämtade Anna från jobbet på eftermiddagen.

Vi inledde med att åka och handla åt en tant samt köpa lösgodis. Jag har syndat rejält på godisfronten i veckan, så jag borde verkligen inte ha köpt nåt. Men det gjorde jag. Sen tog vi en liten åktur för att titta på nåt riktigt spännande, lite av en dröm faktiskt. Vi köpte även med oss spisbränsle hem (!), men se, maten fick Taste of India tillaga – vi åkte dit och hämtade. Maten smakade lika bra som sist, med den skillnaden att vi åt vid mitt köksbord igår. Vi tog var sin öl till maten och det var helt rätt måltidsdryck. Förrätten blev precis som förra gången papadams med chutney. Till huvudrätt den här gången valde jag Chicken Bhuna eftersom den skulle ha lite sting. Jag blev erbjuden att kocken skulle göra en extra stark sås och det slog jag till på. För säkerhets skull köpte jag naan också ifall riset inte skulle dämpa hettan. Men… inga problem. Maten var som vid premiärbesöket… ljuvlig!

 

Eldlykta

Min julklapp från jobbet 2016, fådd i augusti 2017.

Det blev en ganska ruggig kväll – utomhus, alltså. Det var visserligen ovanligt varmt, cirka 15 grader, men här i Slummen New Village eldar bostadsrättsföreningen inte för några skatkärringar – här får skatkärringarna elda själva. Elementen är iskalla. Det var eldandet jag skulle ha spisbränslet till. I julklapp från jobbet förra året fick jag nämligen ett presentkort att använda för att välja själv på nätet. Det hann bli augusti 2017, tror jag, innan jag bestämde mig för att köpa en eldlykta. Igår kväll kom den mycket väl till pass. Det var riktigt rofyllt att sitta och glo på den medan vi sippade på kaffe efter maten. Bäst av allt var att bränslet inte luktade nånting och dessutom kom bra överens med mina luftrör – jag kände inget obehag alls. Faktum är att lyktan tändes två gånger under kvällen, men vi var noga med att den skulle svalna mellan gångerna. Den medföljande manualen var inte särskilt utförlig och såväl eldkvävare som dekorationsstenar saknades. Allt gick emellertid bra, fast eld ska en ha respekt för. Halva spisbränsleflaskan gick åt och brinntiden var cirka en timme/eldning. Vi fick upp värmen rejält när vi sen såg Harry Potter.

Harry Potter

Harry Potter är klok, han. Jag önskar att jag hade hans omdöme.

 

Regn på fönstret orkidé

Regnet bara tilltog, så det kändes rätt skönt att vara hemma och inomhus.

Harry Potter visade sig vara en klok liten pojke och filmen var lång, men bra. Den slutade strax efter klockan 23 och då blev det tandborstning och sänggång eftersom Anna skulle upp tidigt för att jobba. Alla jobbar som bekant inte kontorstid. Jag hade utlovat skjuts till jobbet, så jag tog bara ett glas vin till filmen, ingen mer alkohol.

Och medan Kulturnatten fortskred tilltog regnet. Det kändes inte som om vi ångrade att vi inte åkte ner på stan för att i stället vara kulturella på hemmaplan. Rätt skönt att vara hemma och inomhus och att kunna ägna sig åt kultur på egen hand. För läsning, intagande av indisk mat, eldlyktande och filmtittade är kulturaktiviteter även om de sker hemma. Nån inpackning av balle* skedde emellertid inte, tack vare (!) regnet.

∼ ♦ ∼

*inpackning av balle = täckning inför vintern av balkongmöbler och balkongmöbler med presenningar


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar