Wallander: Sorgfågeln (2013)

Ett inlägg om en film.



Wallander SorgfågelnDe senaste Wallanderfilmerna på TV4 
har jag börjat titta på under sommarsöndagarna. Det var ett tag sen jag slutade glo på filmerna som jag tyckte spårade ur. Men de här sista jag har sett har varit annorlunda, inte så stereotypiska. I kväll såg jag Wallander: Sorgfågeln (2013).

En krögare i Ystad kidnappas och ingen förstår riktigt varför – det kommer nämligen inga krav på lösensumma. Fallet hamnar hos Kurt Wallander, men han är nu så skruttig att det blir allt svårare för honom att fungera som polis. Detta blir därför Wallanders sista fall innan han tvingas gå i pension. Till sin hjälp kommer, utöver dottern Linda och de vanliga kollegorna, ytterligare en kvinnlig polis. De jobbar bra tillsammans. Dessvärre verkar det som om nån inom polisen är inblandad både i kidnappningen och i korruption. Ett HBTQ-tema finns också i filmen och det är ganska viktigt för handlingen.

Jag tycker att Krister Henriksson har spelat den demenssjuke Wallander alldeles utmärkt de tre senaste filmerna. Det går nästan att ta på våndan, sorgen, rädslan – och oförmågan att avsluta lidandet på grund av… livskraft. Filmerna har nästan lika stort fokus på demens som på de olika kriminalfallen.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, HBTQ, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 16 juli 2017: Sommarmåstena blir färre eller Inne i den blå cirkeln

 



Kära dagbok…

 Kaffe och boken Compassioneffekten

Jag läser och läser och läser… Förhoppningsvis fastnar nåt.

Jag läser och läser och läser och försöker ta till mig och lära mig det här med compassion – i rätt ordning. Det vill säga, först självmedkänsla och därefter medkänsla med andra. Fast den som känner mig vet att jag kanske inte alltid visar medkänsla, men ofta omtanke med andra. Detta sker parallellt medan jag slår på mig för att bli av med skammen och skulden och allt det där som gör att jag dömer andra – och mig själv ännu hårdare. Compassioneffekten är en mycket läsvärd och lärorik bok som jag definitivt rekommenderar andra att läsa. Som vanligt kommer ett separat inlägg när jag har läst ut den!

 

Lista över sommarmåsten

Ytterligare ett måste är förbockat!

Just nu befinner jag mig i den blå cirkeln (läs boken ovan så fattar du!). Jag var nog lite i den röda igår, men med blå influenser kan jag nu med gott samvete gå in i den gröna cirkeln och känna mig både trygg och nöjd. Förra gången jag kunde sätta en bock på min lista över sommarmåsten efterfrågade jag applåder. Av nån. Jag fick inga. Den här gången behöver jag inte nån annans uppmärksamhet efter utfört arbete – jag är bara så nöjd med att jag har städat och rensat mitt lägenhetsförråd, att det går att gå in i det och att jag nu kan hitta saker i det. Hurra för mig! 

Nu återstår två saker på listan. Putsa fönster vet jag att jag ska göra, men Norrköpingsgraven kan nog förbli obesökt i sommar. Jag vet inte.

Jag hade frågat äldste bonussonen tidigare om han kunde komma och hjälpa mig att slänga saker när det var dags. Men i ärlighetens namn trodde jag inte att det skulle gå så fort att rensa och städa förrådet som det faktiskt gjorde. Därför hade jag inte kontaktat honom idag innan jag började. Förrådet var verkligen fullsmockat av saker och det gick inte att gå in i det… Det var helt omöjligt att få nån överblick och att hitta saker… nej, det gick bara inte.

(Klicka på bilderna för att se dem i större format och kunna läsa bildtexterna, kommenterar bilderna och se dem som bildspel.)


Eftersom Lucille & co inte är hemma 
kunde jag utnyttja trappavsatsen. Där ställde jag sånt som jag skulle bära till nåt av soprummen. Jag fick självklart ta in en massa saker i lägenheten och gå igenom. Sortera, sortera… Prylar i och ovanpå garderoberna i sovrummet åkte fram, för jag hade en förhoppning om att dessa skulle få plats i förrådet efter rensningen. Allt skulle inte kastas eller behållas. Två stora påsar samt en smärre möbel ska fraktas till Myrorna nästa vecka. Jag gjorde ett och annat fynd under rensningen. Bland annat hittade jag ett hyllplan till mina bokhyllor (alltid användbart!) samt den enorma filten jag virkade under tonåren. Vännen FEM och jag virkade var sin sån där filt av restgarner. Vi var helt galna i att virka!


Rensningen och sorteringen gick väldigt snabbt och smidigt. 
Därför ringde jag äldste bonussonen på eftermiddagen för lite assistans. Jag åkte och hämtade honom och så placerades han vid köksbordet för att destruera gamla datorer. Gamla dammiga datorer… Det visade sig vara knepigare än jag först hade trott, nämligen, så det var skönt att lämna över till Johan som faktiskt har jobbat med att plocka ner elektronik!

 

Välstädat förråd

Välstädat och prydligt i förrådet!

Medan Johan skruvade och slet sprang jag en tre, fyra vändor till soprummet med skräp. Sista vändan tog vi tillsammans och sen skjutsade jag hem grabben till tvätten han hade på gång.

Nu har jag softat med en mugg kaffe efter att jag har ställt in det sista i förrådet. Det är dags att hoppa in i duschen och byta kläder till nånting utan fläckar och damm. Och sen börjar det dra sig mot middag. Idag blir det nån form av slaskmat från nåt av snabbmatställena i Gränby köpstad. Indiskt, mexikanskt, asiatiskt, italienskt eller amerikanskt… Nej, nåt svenskt matställe finns ju inte. Vad hände med Sibylla, liksom..? Jag kanske kan öppna ett i mitt rensade och välstädade förråd..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

The Flock (2007)

Ett inlägg om en film.



The FlockLördagskväll och jag var lite seg och frusen.
Vilken tur jag hade som kunde krypa in under pläden och glo på en psykologisk thriller på TV6. Under cirka två timmar inklusive reklampauser kollade jag på filmen The Flock (2207)

Filmen handlar om Errol Babbage, avgående statlig kontrollant av frigivna sexförbrytare. Errol ska introducera sin efterträdare Allison Lowry. Det visar sig ganska snart att Errol är tämligen märklig och att det inte är hans eget val att gå i pension. Så försvinner en ung tjej och Errol kan inte låta bli att söka efter henne, trots att detta är polisens uppgift. Allison vill först inte medverka, men så inser hon att Errol faktiskt är kidnapparen på spåren. För allt och alla är inte som en tror… Det är bland annat det som Errol försöker lära henne – den hårda vägen.

Det tar tre sekunder innan jag är fast i filmen. Även om Errol är fruktansvärt irriterande är han mästerligt skildrad av skådespelaren Richard Gere. Filmen är både spännande och otäck – det senare främst för att människor kan verka vara så vettiga fast de i själva verket är riktigt onda, precis som i verkligheten. Jakten på den försvunna tjejen står för det spännande inslaget, för nånstans hoppas en ju som tittare att hon fortfarande lever. Och… den som lever får se om hon lever genom att titta på filmen.

Den här filmen får högsta Toffelomdöme.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 15 juli 2017: Skörd och litterär compassion

 



Kära dagbok…

Tomater på gång

Min tomatplanta har kommit in i en andra andning. Jag väntar smått, minsann! Plantan är full av småtomater.

Den här dagen började hett. Och när jag såg mig i spegeln insåg jag att all solbränna från både Brighton och midsommar var väck. Nej, jag såg inte frisk ut. Nu i kväll har jag känt mig frusen och nyst en del. Det är bara att hoppas på att det är nåt tillfälligt som jag kan sova bort i natt, förhoppningsvis nåt jag har lyckats döda med vitlöken i tzatzikin till kvällens salladsmiddag…

Men en het sommardag kan en inte sova bort. Eftersom tomatplantan som jag fick av Annas snälla mamma i födelsedagspresent tycks ha kommit in i en andra andning tänkte jag att vårt land i Slottsträdgården behövde tillsyn. Fästmön jobbade idag, men se yngste bonussonen har sommarlov. Därför ringde jag och väckte honom mitt på dan och frågade om han hade lust med en utflykt. Det lockade väl honom sisådär, fast när jag nämnde mormor alternativt glass svängde han. Jag åkte och hämtade honom med Clark Kent* efter att ha angett shorts som dagens dresscode. Till och med jag med mina fula ben hade shorts och sandaler…

Gul ros

Annas snälla mammas rosor doftade underbart!

I Slottsträdgården fanns så mycket fint att titta på. De gula rosorna doftade helt underbart och smultronplantorna som Anna grävde ner i jorden börjar äntligen få bär. Jag smakade årets första smultron. Annas snälla mamma bjöd på fika före skörden. Till Anna och killarna grävde jag upp potatis samt plockade en påse nästan full med sallad. Annas snälla mamma fyllde på med röd sallad och dill. Till mig själv tog jag sallad, persilja och rädisor. Rädisorna är det visst ingen annan än jag som pallar att äta. Jo, de är inte bara underliga till formen, vissa till och med enormt stora. De smakar väldigt starkt. Men lägger en dem i en skål med vatten i kylen, kryssar dem med kniv och doppar i salt är de underbara att äta. Salladen la jag i salladsblandningen jag köpte på hemvägen och åt till balkongmiddag i kväll. I kväll var det dags för nästa grannfamilj att ha fest. Även om andras fester alltid får mig att känna mig ensam kände jag mig lite som om jag var med på ett hörn. Det var helt OK att höra röster, skratt och barnlek på lite avstånd.

 Knyttet

Knyttet = Toffle på engelska är ursprunget till Toffelnamnet. Knyttet/Toffle är också ensam och rädd.


Medan jag grävde i landet i Slottsträdgården
och skördade spelade yngste bonussonen, mormor och L boule. Mormor tog hem segern. Sen gav jag mig in i leken – och vann, förstås. Det var riktigt roligt, för jag har ju aldrig varit särskilt intresserad av utomhuslekar och spel. Men på midsommarafton fick jag blodad tand både vad gäller boule och dart.

Jag skjutsade hem yngste bonussonen och åkte och mötte Anna efter jobbet vid ICA Heidan. Där handlade vi båda två. Annas kassar fick åka bil hem, medan Anna själv cyklade. Äldste bonussonen kom ner på parkeringen och bar upp kassarna. Jag hade nog velat hänga med upp och kolla in Lucifer Lejonkung, men Anna var trött och jag var kissnödig och hungrig så jag åkte hem till New Village.

Här är några bilder från Slottsträdgården samt en del av dagens skörd och min middag. Klickar du på bilderna blir de större och du kan läsa hela bildtexten. Du kan då också kommentera varje enskild bild om du skulle vilja det och se bilderna i bildspel:

∼ ♦ ∼

Jag har känt att jag har kämpat med en bok de senaste dagarna. Det brukar jag inte göra när det gäller deckare, såna brukar jag läsa snabbt och lätt. I morse läste jag ungefär 100 sidor innan jag klev ur sängen, så nu i kväll hade jag 50 sidor kvar, ungefär. Vid Beer o’clock bestämde jag mig för att läsa ut boken. Bokbytet blev sen till boken jag köpte igår och som jag hade smygbörjat läsa lite i. I kväll har jag läst ännu mer – med blyertspenna – om compassion, för det är nåt jag ska försöka lära mig så att jag blir en bättre människa för mig själv och för andra. Och även om jag nickar och håller med om det mesta inser jag mina begränsningar. Det är svårt att lära gamla hyndor att sitta…

∼ ♦ ∼

Om jag inte känner mig risig i morgon påbörjar jag arbetet med förrådsstädningen. Det ska nämligen bli regn. Och förrådet städar visst inte sig självt.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vågspel

Ett inlägg om en bok.



Ann Rosmans bok VågspelMitt näst senaste bokinköp/fynd
gjorde jag i tisdags på Myrorna i Boländerna. Där hittade jag Ann Rosmans senaste deckare Vågspel för endast 25 kronor. Utgåvan är inbunden och med all säkerhet bara läst en endaste gång innan jag grep mig an den. Boken var emellertid lite… tung och först idag kunde jag avsluta den sjätte delen om polisen Karin Adler.

Dykning är huvudtemat den här gången. Under första världskriget förliser ett brittiskt krigsfartyg utanför Skottland. Många människor följer med båten till botten, liksom en dyrbar last, enligt skrönorna. Ungefär 100 år senare hittas sen segelbåt på drift i samma vatten. Karin Adler får ansvar för utredningen. Båten har tillhört dykaren Bo Stenman, som nu är försvunnen. Under berättelsens gång får läsaren även tillbakablickar på Bosses tidigare dykningar och liv. Karin Adlers privatliv är emellertid mer nedtonat i den här boken.

Det tog mig lite för lång tid att läsa den här boken. OK, den är rätt omfångsrik, nästan 500 sidor. Men samtidigt… den är lite seg. Jag gillar Ann Rosmans historiska delar i deckarna, fast dykning är kanske inte riktigt… min grej. Boken är emellertid välskriven. Tyvärr hittar jag ett par korrekturfel och sånt gillar jag inte. Nu kostade boken mig bara 25 kronor, men den som har betalat mer borde få en rättstavad bok för de över 200 kronorna som boken kostar som helt ny på nätet.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

The Calling (2014)

Ett inlägg om en film.



The CallingAtt titta på spännande filmer 
är ett sätt att fördriva sommarkvällar. De där kvällarna när det är för kallt för att sitta ute eller det känns för trist att sitta ensam. I kväll visade TV3 filmen The Calling (2014) med en av mina favoritskådisar i huvudrollen, Susan Sarandon. (Jag säger bara… Thelma & Louise…)

Hazel är polis i en liten kanadensisk småstad. Hon är skild och bor ihop med sin mamma, en före detta domare. Rachels liv är fyllt av ryggsmärtor som hon dövar med alkohol och piller. Men så sker plötsligt ett märkligt mord i den lilla staden. Mordet följs snart av flera. Det visar sig att en seriemördare härjar i trakten. En seriemördare som har en speciell kallelse att hjälpa svårt sjuka och döende människor.

Det här är en ganska komplex historia, mer så än en anar vid första titten. Det handlar om religiösa undertoner, skuld, straff och försoning. Morden är otäcka och obegripliga – först. Närmare slutet av filmen avslöjas mördarens sjuka syfte.

Bra skådespeleri, fast lite för seg story ger inte högsta betyg men ändå ett högt Toffelomdöme.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vin: Domìni Veneti Amarone Classico 2012

Ett inlägg om ett vin.


 

Domini Veneti Amarone Classico 2012

Fylligt, kryddigt, men ändå saknar jag nåt hos vinet.

Självklart kan en unna sig ett Amaronevin så här en semesterfredag. Jag öppnade en flaska Domìni Veneti Amarone Classico (2012), för jag hade köpt ett par goda, smakrika ostar. Till dem ville jag ha ett riktigt fylligt och moget vin.

Flaskan köpte jag så sent som i maj för 209 kronor. Nog hade jag tänkt spara den i vinskåpet en stund till, men vinet skulle passa bra bland annat till lagrade hårdostar och en sån hade jag på min ostbricka. I övrigt passar mörkt kött som nöt och vilt till vinet.

Det här vinet är gjort på den traditionella Amaronedruvan corvina, men också på druvorna corvinone och rondinella. Vinets färg är mörk och det är med all säkerhet tack vare druvorna.

 

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med inslag av fat, torkade körsbär, russin, choklad, oregano, vanilj och peppar. […] Kryddig doft med inslag av fat, torkade körsbär, romrussin, peppar, läder, oregano och nötter.

Den kryddiga smaken och doften kände jag direkt. Däremot noterade jag inte vaniljsmaken alls. Läder dominerade vad gäller doft. Vinet är mycket fylligt och har dessutom en ganska hög alkoholhalt, 15 procent. Efter två glas var jag alldeles nöjd för den här gången. Jag saknar något i smaken och framför allt en längre eftersmak, men det är utan tvekan ett högklassigt italienskt vin.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kronprinsessans 40-årsdag: Ordspel, Vågspel och Toffelshopping

 



Kära dagbok…

Säng med svarta lakan

Rena natta te natta!

Vissa dagar är bara så fruktansvärt tråkigaOch det är tur att de finns – hur skulle en annars uppskatta roliga dagar??? Den här fredagen hade jag inget planerat mer än att bädda rent, tvätta smutstvätt och tvätta mig själv i duschen. Jag vaknade redan vid åttatiden i morse, vilket får anses tidigt så här i semestertider. Det blev sent igår. Jag satt och glodde på en film och surfade runt för att kolla en del bokpriser. Jag hade jättegärna tagit en sängfösare i form av ett glas Bushmills single malt. Tyvärr var det emellertid rökare i farten i närområdet och jag tvingades stänga balledörren*. Jag fick en rejäl jävla hostattack och hade svårt att få luft när bronkerna drog ihop sig och vägrade vidga sig. Det var nästan så jag spydde – och det hade jag gärna gjort över relingen i medvind (för att inte bli fräknig). I morse mådde jag bra i alla fall och kunde ägna de första timmarna av den här dan till såväl ordspel som Vågspel. Jag har helt snöat in på AnagrApp! Nu är jag på sista klassen ord, de med åtta bokstäver. Där finns 60 nivåer och i skrivande stund befinner jag mig på nivå 7. Det är ett intressant spel som ger hjärngympa eftersom en ska bilda ord av ett antal givna bokstäver. Men det är också ett spel som en kan bli helt galen på när en kör fast. Då är Vågspel nåt att ta till. Jag blir inte lika galen på boken. Den är ett sällskap närhelst tillfälle ges, till exempel vid frukost.

(Som vanligt gäller att du klickar på bilderna för att se dem i större format, kunna läsa hela bildtexten, kommentera dem samt se dem som bildspel!)


När tvätten och jag var rena och den förra hängd 
beslöt jag mig för att åka iväg på några ärenden till Stormarknaden. Jag vinkade till B som körde iväg i bilen. En stund senare sågs vi igen – på Stormarknadens parkering… Jag skulle bland annat till apoteket och även köpa batterier till min fotfil. Men så ville jag gynna den fysiska bokhandeln, tillika unna mig en bok. Pocketböckerna var så förfärligt dyra jämfört med näthandeln, så jag hade varit dum om jag hade handlat såna. I stället tittade jag på andra typer av böcker. Jag hittade en bok som min psykolog rekommenderade mig i våras att läsa. Med 20 procents rabatt i Gränby-appen kostade den 199 spänn. Glad över fyndet inhandlade jag två flaskor rött på Systembolaget också, den ena var från ett tillfälligt sortiment, den andra blev jag mest nyfiken på. Sen åkte jag hem och bläddrade i min nya bok medan det blev Beer o’clock.


Jag har suttit en stund på ballen** 
i eftermiddag och i kväll, men vinden som blåser är kylig och för med sig oönskade saker. Matlagning har jag ingen lust med idag, så jag korkade upp ett Amarone i 200-kronorsklassen tidigare för att luftas. Vinet ska jag avnjuta tillsammans med ett par goda ostar och några kex. Sen blir det lite läsning innan jag försöker mig på att glo på en film klockan 22 i TV3, The Calling. Den kan inte vara sämre än den jag såg igår kväll. Och är den det ska jag banne mig nätshoppa de där fem böckerna jag kollade upp igår!

Domini Veneti Amarone classico 2012 och Saint Agur och Amber mist

Fredagsmiddag!

∼ ♦ ∼

*balledörren = balkongdörren
**ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens citat den 14 juli 2017

Ett citerande inlägg.



Min psykolog gav mig under min krisbearbetning 
ett antal litteraturtips. Christina Anderssons bok Compassioneffekten: att utveckla självtillit och inre trygghet var ett sånt tips. Idag införskaffade jag boken med tanke att läsa den innan jag träffar min psykolog igen i september. Fast jag kunde inte låta bli att bläddra och läsa lite i boken. Det här är vad den handlar om, för mig som är så elak:

”[…] Compassion innebär att bemöta andra människor med värme och vänlighet. Det handlar om att bry sig om andra människor och att utveckla mod att göra sådant som känns svårt. Men viktigast av allt är att ge detta till sig själv när det känns som allra mörkast och gör mest ont. Att ha självmedkänsla, förmågan att vara med sig själv och tycka om sig själv när man har råkat ut för någon motgång, är bland det svåraste som finns. Vi anklagar oss själva, vi skäms och känner skuld, vilket gör att vi mår ännu sämre. Ibland vet vi inte vad vi ska göra för att må bättre utan tror att vi måste hålla ihop eller kämpa på. Att ha självmedkänsla är att mjukna inför, ha bomull runt det som smärtar, hålla om och ta hand om så att det kan läka, och med ömhet möta det svåra. Compassion har också visat sig vara en väg till lycka, något lyckoforskningen börjat visa på. […]

Såpass!..

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Bay (2012)

Ett inlägg om en film.



Filmen The BayOm jag var vaken sent igår 
hade jag tänkt titta på en skräckfilm på TV12. Och tänk, det var jag! Så otroligt snabbt det har gått att vända på dygnet även för mig som i vanliga fall är morgonmänniska och trött på kvällen. Strax före midnatt startade filmen The Bay (2012) och jag höll ögonen öppna i nästan två timmar för att titta på den.

Det är den 4 juli 2009 och i den lilla kuststan ska befolkningen fira min namnsdag USA:s nationaldag. Det pågår festligheter över hela stan och en oerfaren reporter går runt för att göra intervjuer etc. Plötsligt får folk konstiga bölder. Kaos uppstår och sjukvårdssystemet och alla andra system i samhället bryter samman. Det visar sig att nån sorts pest har utbrutit genom parasiter. Parasiterna använder människor som värddjur och det finns inget botemedel. De flesta människor blir smittade, men några klarar sig. Samtidigt som glimtar från den 4 juli visas ser vi tittare även en Skype-ruta där den oerfarna reportern, efter händelserna, berättar om vad som skedde. Regeringen har nämligen beslagtagit alla inspelningar från dagen. Vi får också följa några enskilda personers öden.

Ja hum… Nog är det läskigt och blodigt. Bölderna är skickligt sminkade på folk liksom även de inälvor som trillar ut. Men det blir liksom inte mer än så. Mycket blod och äckel fast ganska… segt. Jag är förvånad att jag höll ut så länge som jag gjorde. Det måste ha berott på att jag mutade mig med en Plopp

Toffelomdömet blir det lägsta.

Rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar