Fredagen den 16 februari 2018: Första gästerna, bilverkstad och uppackning pågår

 



Kära dagbok…

På fredagen skulle uppackningen ha fortsatt direkt, men eftersom ytterligare ett fel har uppstått med min bil behövde jag åka till bilverkstan för att göra en felsökning. Först trodde vi att det var lite skit, bara. Dessvärre visade det sig att en del måste bytas. Tillsammans med arbetet för detta blir det en nätt liten kostnad om cirka 5 100 kronor. Det hade jag INTE räknat med, så det svider. Nu är tid för reparation bokad till måndagen den 26 januari och Annas snälla mamma har lovat att hämta och skjutsa mig till och från verkstan eftersom jag jobbar. På onsdag, när jag ska byta vindruta, har jag lånebil bokad.

Anna monterade TV-möbeln och vi började packa upp de skörare prylarna och ställa in hyllor, vitrinskåp och ekbyffén. Dagens roligaste var nog att våra två första gäster kom på eftermiddagskaffe – yngsta bonusdottern och vännen Jerry. I såna lägen är det väldigt praktiskt att bo i samma hus som en brödbutik…

Frida och Jerry

Frida och Jerry blev våra första gäster i nya hemmet.


Framåt kvällen hasade vi ut till KvarnenFästmön
köpte grillad kyckling till middag och jag köpte öl. Ingen av oss var sugen på vin, som en blir så trött av. Det har vi liksom inte tid med nu.


Jag tror att fredagskvällen 
var den kväll vi så småningom lyckades få igång diskmaskinen efter att den hade trilskats. Teknikens under… Jag bävar för att koppla in DVD-hårddisken och stereon i vardagsrums-TV:n, men på fredagskvällen var TV:n ännu inte inkopplad. Det har varit ganska skönt med TV-fritt. Vi har ju lite annat att göra…

To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Dagbok, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 15 februari 2018: Katter som sambor, tomma boklådor och fulla hyllor

 



Kära dagbok…

Citrus i farfars öronlappsfåtölj

Citrus gillar farfars öronlappsfåtölj.

Att leva med katter är annorlunda när en är van att leva ensam. Min första morgon som sambo trampade jag i en kattspya. Men vad hjälper det att skälla på det lilla livet som har kräkts? Nada. Det är bara att fundera över nästa kemtvätt. Katterna har funnit sig väl. Att en av dem hade kräkts berodde antagligen på att h*n ätit för mycket alt. svalt en hårboll. Alla tre mår bra och har skaffat sig sina favoritställen. Lucifer lägger sig gärna i klädkammaren och sover, Mini föredrar min skrivbordsstol och Citrus ligger på glasbord eller i min farfars öronlappsfåtölj. Till sovrummet är de inte välkomna, annars får de vara överallt. Det har inte varit mycket jamande och krafsande på sovrumsdörren, men en och annan katt ligger gärna där och vill skutta in om tillfälle ges. Lucifer gillar också att ligga på spisen, som är en häll. Inte ens när den varnar med ljud hoppar han ner, så nu har vi lite spisträning med pojken.

 

På torsdagseftermiddagen kom en leverans möbler. Det var dels glasdörrar till Fästmöns hyllor, dels en TV-möbel till vardagsrummet. Anna monterade alla åtta dörrarna och jag fortsatte med att packa upp böcker. Till sist var de 62 kartonger med mina böcker tömda – OCH Annas fem. Det är härligt trångt i hyllorna, men det finns lite utrymme trots allt.

Framåt kvällen traskade vi till Torgkassen igen och köpte räkstubbe till middag. Det blev den första middagen vi intog vid vårt köksbord (min mammas) i vårt nya kök. Lite senare frossade vi på jordgubbar och Nutella. DET var vi värda efter allt jonglerande med kartonger, dörrar och böcker.

Här är några bilder från vår andra dag som sambor:


To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Alla Hjärtans Dag 2018 – dagen jag blev sambo

 



Kära dagbok…

Nyblivna sambor

Sambor på Alla Hjärtans Dag.

Alla Hjärtans Dag 2018 blev jag sambo igen. Det var typ minst 15 år sen, men jag har inte haft så mycket tid att bli nervös inför det hela. Sen vi bestämde att köpa vårt nya hem har vi haft en del tuffa saker att gå igenom – och allt är ännu inte passerat eller löst. Men inför samboskapet känner jag nu, så här några dar efteråt, enbart lugn.

Medan Fästmön var kvar i sitt gamla hem dirigerade jag hennes flyttgubbar in i lägenhetens olika rum och upp på vinden. Vårt enorma vindsförråd är nu alldeles knökfullt trots att jag var uppe där och röjde plats innan Annas flyttlass kom, så det måste vi omhänderta tillsammans under en eller två dar framöver. Eftersom vi båda anlitade flyttfirmor och därmed också deras lådor har vi nu 30 dagar på oss att tömma dessa lånade lådor innan de hämtas. Annas flyttfirma hämtar gratis, jag får betala 500 spänn. Jag är mycket nöjd med mina flyttkillar, men jag blev ganska sur igår kväll när jag upptäckte att jag hade fått en faktura på packning och flytt – OCH flyttstäd, som ännu inte är genomförd. Fakturan ska vara betald senast den 24 februari, men flyttstäden utförs nån gång mellan den 23 och den 26 februari. Lita på att jag tänker klaga hos Allt i transport om jag inte är nöjd!

När Annas grejor hade kommit var Annas snälla mamma just så snäll som hon är att hon körde hit lite fler grejor och slutligen även Anna själv och Familjen Katt. Jag kunde därför jobba på med bokrummet och uppackningen av mina 62 bokkartonger samt Annas fem. Det handlar inte om att Anna läser lite, hon är dels duktigare på att rensa än jag är, dels köper hon inte lika mycket böcker som jag.

Vi körde hårt med uppackning hela eftermiddagen och en bit in på kvällen med bara en kort paus för en öl och lite chips som jag hade i mina gömmor. Familjen Katt fann sig ganska snart och kom till hyfsad ro, så att vi kunde gå till Torgkassen och köpa räkbakelse och laxpaté. Det blev vår Alla Hjärtans Dags-middag tillsammans med Annas 50-årschampagne.

Här är några bilder från dagen när jag blev sambo:


To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Flyttdagen 2018: Bärande gubbar och lådor överallt

 



Kära dagbok…

Inpackning i flyttbilen

Inpackning påbörjad i flyttbilen.

Tisdagen den 13 februari 2018 flyttade jag efter nästan 24 år från New Village in till en femrumslägenhet i centrala Uppsala. Det låter enormt stort med fem rum, men det är det inte. Inte när en har mycket grejor. Dessutom har jag ju blivit sambo med Fästmön och Familjen Katt: Mini, Lucifer och Citrus.

Prick klockan åtta kom flyttgubbarna och började bära ut mina grejor. Det var en överhängande risk för två vändor med flyttbilen, men till sist lyckades de trycka in allt. Och medan flyttgubbarna och mina saker tog lunch åkte jag till nya hemmet och drack min första kopp kaffe.

Gubbarna kom sen, de bar in i lägenheten och upp på vinden. Anna kom över på eftermiddagen och började packa upp mina kökslådor. Det var en stor hjälp. Det var nämligen lådor överallt utom i vardagsrummet, nästan. Och mer skulle det bli, för dagen därpå kom Annas möbler och grejor och Anna själv och katterna flyttade in, förstås… Men det sparar jag till nästa inlägg.

Här kommer några bilder från flyttdagen:


Om jag saknar New Village? Svar: NEJ! 
(Förutom familjen Lucille.) Här är grannarna trevliga och småpratar och framför allt är de TYSTA.

To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 12 februari 2018: Allt är inte packat än, men champagnen är på kylning

 



Kära dagbok…

62 lådor med böcker

62 lådor med böcker…

Snart går den här dagen mot sitt slut. Det sista dygnet i gamla hemmet är påbörjat. Hemmet, som nu är packat i lådor. Lådor, som inte räckte… Ja, det är sant. Inte bara var packarna en decimerad skara (två i stället för tre), de hade minsta bilen och inte tillräckligt med flyttkartonger. En av dem var borta närmare en timme för att hämta fler lådor. Ändå räckte det inte, så det sista packar de i morgon, samma dag som flytten. De hade arbetsdag till klockan 16, men var härifrån strax efter klockan 15. Ingen idé att vara kvar när inget fanns att packa i. Bara böckerna tog 62 kartonger i anspråk…

Men det var två flitiga manspersoner som packade. Den ena var så flitig att han packade sånt han inte skulle packa, till exempel plastporslinet som jag skulle äta på i kväll och i morgon bitti och plastmuggarna till kaffe. För att inte tala om mina sunkiga diskborstar som efter användning här i morgon bitti skulle kastas… Fast jag grävde lite i lådorna och köket och hittade allt jag sökte utom en handduk. Som ”straff” la jag ner lite annat grejs.

Här är så fullt med lådor att jag inte behöver fälla ner några persienner till natten. Men de har packat bra och inte för mycket i varje låda, så att till och med jag kan lyfta lådorna. Därför ser det bra mycket mer ut än vad det är.

 

Yoghurt och ost

Yoghurt och ost – den sista måltiden i gamla hemmet.

Eftersom packdagen slutade så tidigt åkte jag till Fästmön och hämtade några av hennes kartonger med mera och for till nya hemmet. Stannade där en stund och packade upp en del och, viktigast av allt, ställde champagnen på kylning. Funderade på vart jag skulle åka och äta, men hade ingen lust att varken åka nånstans eller äta. Det blev yoghurt med müsli och en gammal ostbit i New Village. Men innan dess ringde jag Annas snälla mamma, för nu behöver jag hjälp igen. Snacka om att jag överutnyttjar min snälla, hjälpsamma svärmor… Varningslamporna i bilen lyser utan att slockna under färd nu, trots att de funktioner som då inte ska funka funkar. Jag ska ringa verkstan typ på torsdag eller nåt. Nu är det flytt. Annas snälla mamma lovade att ställa upp med hämtning och skjuts till verkstan sen när jag får tid, för verkstan ligger lite off och nästa vecka är jag tillbaka i tjänst igen. Det brukar vara svårt att få lånebil när en behöver till verkstan snart. Och nästa vecka har jag tid hos glasmästaren för byte av vindrutan. Kanske behöver Clark Kent* byta chaufför också???

∼ ♦ ∼

Helt klart är jag bra på att köra sönder bilar och samla på böcker. Men jag är inte bra på heminredning. Randigt på rutigt, nä, idag såg till och med jag att det var skitfult och tog bort mattan.

Randig matta på rutigt golv

Randigt på rutigt… Skitfult!


I morgon flyttar jag. Det är nästan 24 år sen sist…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Måndagen den 12 februari 2018: Packmännens dagsverke

 



Kära dagbok…

Packarna har anlänt

Packarna har anlänt, men en försvann, en ställde sig och tog en cigg och en var sjuk.

Måndag i flyttveckan, nåt som var packdag för mig. Kvart efter utsatt tid anlände två packmän. En av dem försvann tillfälligt, den andra tog en cigg. Nummer tre lyste med sin frånvaro på grund av sjukdom. De hade tagit med sig alldeles för få kartonger, men bar upp dem de hade. Den som tillfälligt försvann (packman ett) började packa böcker i arbetsrummet medan den som rökte (packman två) åkte iväg och hämta fler flyttkartonger. Han var borta typ en timme… På förmiddagen lastade jag min lille bil med några prylar och åkte till nya hemmet. Det kändes skönt att inte veta att jag ska frakta för mycket i morgon. På displayen lyste nästan varenda jävla varningslampa (inte oljelampan), men jag provade handbroms och antisladd och allt verkade fungera ändå. Trots det höll jag på att hamna i närkontakt med en cyklist som uppenbarligen tyckte att det var bättre att komma fram fort än levande. Han dunkade näven i min bil, den jäveln.

Rostat bröd kaffe och mjölk till lunch

Lunch.

Packman ett kämpade på bra med böckerna och linneskåpet. När de tog lunch vid elvatiden var arbetsrummet i princip klart och nästan hela linneskåpet i gästrummet. Packman två hade packat badrummet, där det inte var så mycket, samt halva köket. När packmännen var iväg och lunchade passade även jag på att äta. Det blev två rostade mackor, uppvärmt kaffe och en skvätt mjölk. Jag fick uppenbarligen aptit av att se på när andra jobbar. Ryggen bråkar idag och värktabletterna är nerpackade nånstans. Dumt.

Efter lunchen kom packmännen tillbaka med fler kartonger och kartonger för stora tavlor. Det känns bra att det finns packgrejor till allting, även större konstverk. Jag känner mig lat som sitter med datorn i knäet och skriver medan de jobbar, men va 17, de får ju betalt för arbetet, hoppas jag. Jag får i alla fall betala en rejäl slant för packningen – fast det är det värt. På Instagram var det nån som trodde att mina vänner skötte packningen. HA!  Nä nä, ingenting är gratis här i livet och de flesta vänner jobbar så här dags en måndag.


Fästmön har varit ett par vändor till nya hemmet idag 
tack vare sin snälla mamma och L. Eventuellt ska de fixa lite handling med mera under morgondagen när jag flyttar. Ja tänk… Det är helt otroligt… Två packmän packar idag ihop hemmet där jag har bott i nästan 24 år. I morgon ska jag lämna New Village och flytta in till stan. Äntligen!

Chips och choklad

Planerad middag i kväll.

∼ ♦ ∼

To be continued…


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Söndagen den 11 februari 2018 lite senare: Lite najs och lite bajs

 



Kära dagbok…

Chicken McFeast meal med chili cheese tops

Chicken McFeast meal med chili cheese tops och citrusbubbeldricka blev min söndagsmiddag. Maten var najs!

När jag hämtade Fästmön från jobbet och skjutsade hem henne satte alla varningslamporna igång att lysa på displayen i bilen. Jag tror att jag blir fullkomligt tokig! De slocknade sen, tändes igen och slocknade åter. Låt oss hoppas att de förblir släckta – jag har inte tid att åka till bilverkstanJAG SKA FLYTTA! Alla dessa lampor och färger gjorde mig yr i bollen, så jag tog ett extra varv i Tokerianrondellen innan jag åkte till McDonald’s för att inta söndagsmiddag. Maten var najs och jag blev lagom mätt, men jag höll på att knuffa till en ungjävel som knuffade till mig först – medvetet. Det var dessutom en ganska stor ungjävel. Fast jag är ju vuxlig och nedlåter mig inte till såna handlingar. Jag bara tänker…

Med förnyad energi åkte jag sen hem till New VillageDär tog jag itu med att-göra-listan. Tvättmaskinen rengjordes, liksom golvbrunnarna. Det finns ett skäl till att golvbrunnar inte kallas önskebrunnar – de är liksom bara… bajs… Men nu finns här två skinande rena brunnar. För litar på städfirman gör jag inte. Jag skrev ett lååångt sms och skickade med ett foto från vårt nya hem till min säljare i fredags. I morgon ska hon ta ett snack med firman som gjorde hennes flyttstäd. Som Anna sa hade vi kunnat städa bättre själva. Det var inte professionellt utfört arbete. Så jag gör liksom lite städning här, även om jag också har engagerat en firma som ska utföra min flyttstäd.

 

Attgöralista för söndag och måndag

Allt är gjort som planerat idag utom en grej. Där tänkte jag om.

Dagens sista blev att vika mig dubbel (den gamle kröppa är OND) och koppla ur DVD-spelaren. Jag tänker låta båda TV-apparaterna vara inkopplade till flyttdagen, för jag känner att jag måste ha nåt att koppla av (plats för skratt!) med. Att läsa går ju också, men när många tankar snurrar är TV ofta enklare – en behöver inte tänka så mycket. Kvällens belöning blir därför näst sista avsnittet av Bron.

Men först ska jag studera och beundra att-göra-listan där jag har gjort allt jag ska utom monterat ner en gardinstång (vill ha kvar mörkläggningsgardinerna i sovrummet så länge det går).

 

 

Bästefåtöljen, here I come!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 11 februari 2018: Andra kan ha fel, men jag är skurken eller Rutigt och randigt

 



Kära dagbok…

Lista kaffe och bok

Jag skrev en lista i morse i stället för att ta sovmorgon.

Den enda dan på länge som jag kunde ta sovmorgon – och vad händer? Jag vaknade klockan sexochnånting. Till sist gav jag upp, klev ur sängen, smorde Linnex på min värkande kropp och fixade kaffe. Jag återvände till bädden, men mest för att skriva en lista på det som skulle utföras idag. Det blev en liten stunds läsning också i min bok på gång, fast koncentrationen och tankarna var på annat håll.

Den som tror att jag inte vet vad det är för dag har fel. Den som tror att jag är alltigenom hård har fel. Men jag tycker inte om att straffas för att jag gör det som är rätt och det sänker humöret, nåt jag inte tänker be om ursäkt för, dock. Nu kretsar inte allt kring mig. Samtidigt är det jag som är orsaken för att jag vill ha ett bättre liv än det jag har levt. Nej, den som tror att livet är enkelt har också fel.

(För den som undrar har jag hört av mig och jag har även sänt nånting. Till svar har jag fått total tystnad. Och det förstår jag, det är ju jag som är skurken. Kontakt har uppträttats.)

∼ ♦ ∼

Kablar på baksidan av en stereo

Koppla ur gick bra, men koppla ihop igen…

Jag började beta av min lista för att bryta strax efter klockan tio när jag ringde Annas snälla mamma för att tacka för hjälpen och höra hur de mådde efter gårdagen. Allt var bra med dem båda och det var gott att höra att jag inte hade kört slut på dem. I morgon är det Fästmöns tur att få hjälp av sin mamma. Jag har ju ingen mamma, så jag var evigt tacksam att Annas snälla mamma hjälpte även mig.

På listan står diverse saker att göra (jag är inte färdig än), bland annat att koppla ur stereon i vardagsrummet ur TV:n och DVD:n. Det var lite mickligt och framför allt dammigt. Hur jag ska koppla ihop allt sen tror jag att jag har koll på. Tror, alltså, vet gör jag inte…

Morgonrock och pyjamasbyxa i nya sovrummet

Redo för pyjamasparty i nya hemmet.

På listan stod också att åka en tur till nya hemmet. Jag hade bestämt att ta dit den trasiga antika karmstolen så att inte flyttkarlarna har sönder den helt samt lite diverse till kök och badrum främst. Bara det att jag själv hade sönder stolen när jag bar ut den i bilen. Den är inte ohjälpligt sönder, utan armstödet som lossnade kan limmas på med trälim. Det gäller bara att skaffa. Stolen liksom några tomma kartonger, två kassar med galgar och en bag åkte jag upp med till vinden. (Jag hälsade i förbifarten på närmaste grannen, en man i min egen ålder som verkade trevlig och normal, framför allt.) I källarförrådet ställde jag hatthyllan till bilen. Det är ingen idé att sätta på den än eftersom baksätet är fällt för att kunna frakta grejor.

Pallar med randiga dynor på rutigt golv

Inredningsexperten har varit framme.

Jag hade också med mig två pallar med dynor så att det ska finnas nåt att sitta på. Köksgolvet är visserligen snyggt men hårt. Sen kan en väl säga att dynorna (randiga) inte matchar golvet (rutigt) så bra. Men jag har aldrig hävdat att jag är nån inredningsexpert. Eller jag må ha gjort det – ironiskt menat, som i bildtexten. Resten av mina kläder tog jag till min nya garderob, förutom det jag behöver använda fram till flyttdagen. Och så hängde jag upp pyjamasbyxorna på sovrumsdörren tillsammans med en morgonrock, för det lär inte bli några pyjamaspartyn i New Village de närmaste dagarna.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Irisdagen 2018: Nya turer, piffa och pirra och pizza till middag

 



Kära dagbok…

Boken Judas och kaffe på sängen

Lite lördagsmorgonmys.

Det är inte så ofta jag behöver ställa mobilalarmet på en helg, men i morse hade jag gjort det – för säkerhets skull. När en får fin hjälp av andra människor kan en liksom inte vara seg och sen. Jag hade varit lite smart och förberett genom att dra ut de kartonger som skulle åka till nya hemmet i hallen och även packat en del kassar. Och morgonpigg är jag ju, så det blev en stunds läsning med kaffe på sängen i morse i alla fall. Men i morgon tänker jag inte sätta nåt alarm, en sovmorgon den här veckan vill jag ha. På måndag morgon kommer packarna som ska packa ihop mitt hem och på tisdag morgon går den stora flyttbilen. Jag blir trött bara jag tänker på detta, men är så tacksam att andra packar och bär de tunga sakerna. (Ja jag får ju betala för det, förstås.) Tolv hyllor med böcker, till exempel. Och ekbyffén… för att inte tala om den…

∼ ♦ ∼

Idag fick jag inte betala mina hjälpare nånting. Inte heller fick jag bjuda på nåt. Vi har inget att sitta på i nya hemmet än, men jag hade packat pressobryggare, kaffe och vattenkokare i en av lådorna idag. Frågade om vi skulle ta en lunch på Bageriet på hörnet, fast det vill de inte heller ha. Annas snälla mamma och hennes L är så otroligt gulliga och snälla och nåt ville jag ju ge dem som tack.

Vattenkokare och pressobryggare

Nu kan en fixa kaffe i vårt nya hem. Fast det finns inget annat än golvet att sitta på än så länge…

 

Utsikt från vår balkong

Nu kan vi se domkyrkotornen från var balkong!

Det får kanske bli en middag igen lite senare. På lokal. Vår nya spis är så avancerad att yngste bonussonen nog har rätt att vara så nervös som han är för att han inte ska få mat de helger och kvällar vi är ensamma när hans mamma jobbar. Dessutom funkar inte hälften av mina kastruller ihop med spisen, så Annas snälla mamma fick med sig en papperskasse med kastruller som ska till återvinning med lite av Fästmöns grejor på måndag. Anna har en väldigt snäll mamma som även hjälper mig. Det är inte alla svärmödrar som skulle göra, men jag har den bästa (även om hon inte är min svärmor på riktigt).

Klockan tio var jag ut och mötte dem. Det visade sig vara en populär helg för flytt. Vi är tre på gården i New Village som flyttar… Två små knökfulla bilar åkte till nya hemmet. Jag ville inte att varken Annas snälla mamma eller hennes L skulle bära och jag lyckades nästan hålla dem ifrån detta – åtminstone de tunga lådorna. Det var så stor hjälp med körningen att de verkligen inte behövde bära också. Båda två var förstås nyfikna på vårt nya hem och fick ta sig var sin rejäl titt medan jag lyfte lådor. Nu ser man domkyrkotornen från vår balkong, men när träden får löv igen skyms största delen av tornen och vi får ljuvlig skugga från solen, förhoppningsvis.

Efter andra åket for mina hjälpare hem till sig för att vila (jag är rädd att jag körde slut på dem…). Jag stannade kvar i lägenheten och passade på att piffa lite när Anna inte var med. Anna jobbar tråkigt nog den här helgen. Det är inte riktigt lika roligt att greja i nya hemmet utan henne, men jag tyckte i alla fall att jag fick till en tråkig lampa så den blev riktigt fin i regnbågens färger.

Piffat en lampa i en skrubb med regnbågsdiadem stjärnspö och krans

Jag har piffat lite, men jag är inte säker på att Anna tycker att det är fint.

 

Vin och sprit i skafferiet

Vårt skafferi är både barskåp och vinskåp. Nu kan vi skåpsupa.

Jag gjorde vettiga saker också. Vårt skafferi är tillfälligt både barskåp och vinskåp eftersom mitt vinskåp inte kommer förrän på tisdag med flyttfirman. Flyttfirman fraktar emellertid inte alkohol, så det var därför jag tog vinerna och spritflaskorna idag. Nu kan vi alltså skåpsupa. Vidare har jag också fått alla mina växter till nya hemmet – nästan. De tre stora är inte på plats än, för dem tänkte jag försöka få flyttfirman att ta trots allt. Det är emellertid väldigt många växter i vårt nya hem och jag är inte säker på att vi kan ha alla för katternas skull.

Jag packade ur ett par kartonger och var uppe på vinden med ett par som inte ska packas upp alls än. Några kartonger står också på stand by i klädkammaren, för det går inte att gå igenom dem än – det finns ingenstans att lägga saker – hyllor och vitrinskåp och andra möbler är ju inte på plats. Vi har ett väldigt stort vindsförråd, visserligen med snedtak på ena sidan, men på den andra sidan är takhöjden närmare tre meter. Det var först idag och först när jag kom med de två sista, tunga lådorna som jag upptäckte att vi har en pirra i vindsförrådet… Hade ju varit bra om jag upptäckt tidigare… Vidare tittade jag på vårt källarförråd, som i princip är ett skåp. Och så slängde jag skräp på olika ställen. Det här är en bra bostadsrättsförening som har lika många olika kärl som min nuvarande – fast tyvärr inget grovsoprum.


Innan jag lämnade vårt nya hem för dagen 
ställde jag fram champagnehinken. Den kan vara bra att ha på Alla hjärtans dag när vi blir sambor…

Champagnehink

Redo för firande av samboskap på Alla hjärtans dag.

 

Pizza och öl

Först åt jag en halv pizza, sen åt jag resten.

På eftermiddagen hämtade jag Anna från jobbet. Vi var och handlade lite och jag köpte med mig pizza till middag. Jag åt först halva och sen resten och till det tog jag en öl som jag har sugit på i två timmar (den är fortfarande inte slut). I kväll ska jag göra som så många andra, glo och lyssna på Melloeländet. Till det tröstäter jag chips och dricker GT. Om jag orkar tittar jag på QX-galan som börjar när Melodifestivalens andra deltävling slutar.

Det finns inte många muskler och leder i kroppen som jag inte har ont i just nu. Igår kväll strök jag på rejält med Linnex när jag gick och la mig och idag strök jag på lika rejält innan jag började bära. Det har antagligen räddat mig.

Nu ska jag sjunka ner i bästefåtöljen och inte göra ett dugg mer än glo på TV, äta och dricka. I morgon ska jag fixa en del här i New Village, men jag tar nog en tur till nya hemmet med lite småsaker som kan vara bra att ha där – var sin pall med dyna, till exempel, och en rejäl vattenkanna.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 9 februari 2018: Nu är vi med nytt hem!

 



Kära dagbok…

Allt om mitt hem tryckt på pärmrygg

”Allt om mitt hem” står det på pärmen om vårt nya hem. Och pärmen innehåller det mesta.

Idag var dagen när vi skulle göra slutbetalningen för vårt nya hem och få nycklarna. Vi var mycket spända, förstås, och i alla fall sov inte jag så där jättebra. Efter att ha hämtat Fästmön hemma hos sig for vi till mäklarkontoret där vi inte bara träffade mäklaren utan en genomförkyld säljare. Vi höll vårt avstånd även om vi helst av allt hade velat kramas och dansa runt. Bara det att få ha varit mångmiljonär en stund idag är ju världens känsla… För det är så häftigt och jag har längtat så mycket efter att få lämna slummen och flytta in till stan. Vid ett av tillfällena idag när jag kånkade ut grejor från mitt hem till bilen höll jag på att bli galen på grannungarna. Föräldrarna lyste förstås med sin frånvaro, men de är annars trevliga. Det är bara ungarna som kan vara rätt hemska. Men idag har vi hälsat på en ny granne som verkade ännu trevligare och vänligare. Det här blir nog bra.

Det värsta är att vi bor i samma hus som ett bageri. Livsfarligt – på ett härligt sätt, förstås! Och dit in slank vi förstås när vi hade kört två lass eller tre. Jag minns faktiskt inte. (Jag vet bara att jag har kört tre lass från min lägenhet och två från Annas av sånt som flyttfirman inte tar och kläder.) Anna bjöd på räksallad till lunch. Det blev ingen knasboll till kaffet, men jag gillade muggarna stenhårt – Lilla My är en klar favorit.

 

En ängel på väggen

En hemmets ängel i vårt nya kök.

Lilla Anna skulle tyvärr jobba i kväll, så hon stannade kvar i nya hemmet och packade upp lite köksgrejor och kläder medan jag körde en sväng ensam. En hemmets ängel hann hon få upp på väggen också. Jag är mycket nöjd för alla mina kläder är nu i nya hemmet – även fracken – men utom den rena tvätt som hänger över badkaret i New Village och de enstaka plagg som ligger i garderoben här så jag klarar de sista dagarna.

Jag har också kört en del matvaror, typ kryddor och konserver, och väldigt många av mina krukväxter. Vi får se hur det går med katterna och krukväxterna…

I morgon får jag assistans av Annas snälla mamma och hennes L. Ja, de ska inte bära, men genom att köra med två bilar går det snabbare att frakta dit sånt som flyttfirman inte ska ta. De är så himla gulliga som erbjuder sig att hjälpa även mig – Anna jobbar tyvärr i helgen.

 

Skittrött på köksgolvet i nya hemmet

Skittrött på köksgolvet i nya hemmet speglar jag mig i spisen som jag behöver en instruktionsbok för att kunna hantera.

Erbjöd hjälp gjorde även vännen Jerry och det betyder mycket att veta att jag faktiskt kan få hjälp om jag behöver. Ryggen har ännu så länge hållit, men jag känner att jag har ont i större delen av resten av kroppen. Vänster arm är värst. Det blir intressant att se hur jag pallar morgondagen. Då ska vi frakta några tyngre lådor, resten av krukväxterna och drycker.

Jag var uppe en sväng på vinden med några väskor. Där har vi gott om utrymme för sånt vi inte ska använda. Men sen satte jag mig ner en stund på köksgolvet (vi har ju inga möbler på plats) och bara kände hur jävla slut jag var. På väg till New Village handlade jag på ICA Heidan. Det fick bli en kycklingsmörgås till kvällsmat och uppvärmt kaffe innan jag hämtade Anna från jobbet och körde hem henne till Fänriken. Nu ska jag ta kväll och glo på en deckare på TV och ta en GT* innan jag stapplar i säng. I morgon kommer assistansen klockan tio.

∼ ♦ ∼

Men innan jag avslutar det här inlägget vill jag skryta om min förmåga som amatörvärderare på Antikrundan. Uppenbarligen är jag utvecklingsbar och förbättrar mina kunskaper, för igår fick jag diplom som antikkunnig.

Antikkunnig i Kumla

Antikkunnig i Kumla, var jag minsann igår. Skryt, skryt!


För den som föredrar bokprat
kan jag meddela att det blev bokbyte igår kväll från en rätt jobbig relationsroman till en väldigt annorlunda relationsroman om en judisk kille. Jag har bara hunnit läsa ett kapitel i den senare – och det bådar gott.

Böckerna Stora små lögner och Judas

Bokbyte från jobbig relationsroman till annorlunda dito.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer