Ett rött vin: Zecci Valpolicella Ripasso Superiore 2015

Ett inlägg om ett vin.


Zecci Valpolicella ripasso 2015

Ett kryddigt och friskt Ripasso.

Äntligen! Igår kväll var det tillräckligt svalt för att kunna dricka rödvin. Jag jobbade hemifrån – med betoning på jobba – och min sambo jobbade på sitt jobb. Det innebar att ingen av oss hade riktigt ork eller lust att ställa sig vid spisen på kvällen. Eftersom Anna hade ett ärende på stan tvingade jag in henne (det var inte svårt!) på Myrtos på Stora torget (under Kafferummet Storken) här i Uppsala för att köpa med sig en kasse grekiska delikatesser hem. Själv tog jag fram tre smakrika ostar och luftade en flaska Zecci Calpolicella Ripasso Superiore 2015. Jag valde medvetet ett vin som jag trodde inte skulle vara alltför tungt – somliga jobbar ju även idag – men ett vin som ändå skulle passa till heta röror, grönsaker och ostar. Systembolaget tycker att vinet ska serveras till lamm eller nöt. Det går säkert också bra. Priset för en flaska är 129 kronor.


Så här kan en läsa på Systemets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, salvia, kanel och vanilj. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, salvia och vanilj.

 

Ostar o vin samt delikatesser från Myrtos

Grekiska delikatesser från Myrtos, vin från Systembolaget och ostar från ICA.

Eh ja. Smak och doft överensstämmer helt, som synes. Och det stämmer med hur min näsa och mina smaklökar uppfattade vinet. Det här är verkligen ett kryddigt vin, men ändå friskt och inte blytungt. Det fungerade bra ihop med röror som fetaost med chili och tzatziki, liksom med vegetariska dolmas, fetaostfyllda paprikor, blandade oliver och torkade päron.  Även detta vin är nåt jag helt klart köper mer av.

 

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 18 maj 2018: Hemmajobb med kattvakt och skitsnack

 



Kära dagbok…

Hemarbetsplats vid köksbordet

Arbete på distans vid köksbordet hemma, med frukostyoghurt och riktigt kaffe.

Under torsdagen blev det bestämt att jag skulle jobba på distans idag. Det vill säga jobba hemifrån. Min sambo behöver jobba några dagar och jag har sånt jobb att jag kan utföra en stor del av det utan att vara på kontoret. Nu tycker jag att arbete ska utföras på arbetet och inte hemma, men när en har en sjuk kattpojke som behöver mat var tredje timme och passning vid eventuella kräkningar då är det bra att inte vara tvungen att befinna sig på kontoret. Eftersom jag inte kan ta med Lucifer dit jobbade jag alltså hemma. Och eftersom Mini har lagt totalt beslag på min skrivbordsstol fick jag sätta upp min arbetsplats vid köksbordet. Det gick bra att jobba och jag fick mycket gjort. Fast bäst av allt var nog tillgången till riktigt kaffe. Det var länge sen jag drack automatkaffet på jobbet. Ibland hinner jag inte fika alls och när jag gör det väljer jag choklad ur maskinen i stället. Kaffe innebär nämligen att jag akut får rusa på toa. Och det där med toaletter är ett kapitel för sig på min arbetsplats. Ett undermåligt kapitel. Antalet toaletter på mitt våningsplan är nämligen alltför litet – med allt vad det innebär…

Örngott skydd för jobbdatorn

Ett av mammas örngott fick skydda jobbdatorn medan jag gick och handlade.

Lucifer tvättar fötterna

Lucifer är ingen osnygg katt – han tvättar till och med fötterna.

Hur är det nu med sjuklingen då? Ja han får fortfarande skonkost var tredje timme, men vi lägger på lite, lite vanlig blöt kattmat. Han är alltid hungrig, fast inte alltid lika förtjust i skonkosten och vill gärna ha de andras mat. Detta gör att matserveringen påminner om en Norénpjäs. Jag fattar inte hur Anna har lyckats så bra när hon har varit ensam, i vart fall inte vid dagens första mål. Det gäller att få Lucifer att äta sin mat och Mini och Citrus att äta sin. Ibland får vi plocka bort skålar tillfälligt för att inte ”fel” katt ska äta ur ”fel” matskål. I natt hade nån kräkts strax intill den ena pottan. Det var mest en hårboll och det är förstås lika omöjligt att säga vem av katterna som spytt upp den bollen som att klart säga vem av katterna
som har skitit på den andra pottan.

Lucifer äter på köksbänken

Det kallas för sjukdomsvinst när en får äta på köksbänken.


Lucifers
tarm har inte riktigt kommit igång och det är nog det största orosmomentet just nu. Han dricker vatten och han kissar och han tvättar sig. I övrigt är han pigg och lekfull och sover då och då, precis som andra i familjen Katt.


Lucifer
gillar att vara på ballen* och fågelspana. Där är det sen igår drägligt och svalt. Han verkar inte medtagen, men de andra katterna är lite avvaktande gentemot honom. Och, precis som mina bonusbarn, tycker Lucifer och Citrus att jag är för närgången ibland med kameran. Kolla in arga katterna!

∼ ♦ ∼

Lax potatis citronsås grönsaker öl

Kvällsmat igår, lunch idag.

Jobbmässigt har jag ägnat dan åt främst intranätet, men också en del kring den avslutande upphandlingen där vi diskuterar om och hur vi ska komplettera med information till användarna. Jag har vidare filat på en kommunikationsplan och på komande nyhetsbrev.

Till lunch åt jag resterna från kvällsmaten som Anna lagade till igår, underbart god lax. Därefter gick jag snabbt iväg och handlade hem lite förnödenheter innan jag jobbade lite till. Anna slutade jobbet på eftermiddagen, men hade en inbokad tid på stan. Innan dess hann hon hem en stund för en mugg kaffe med mig och kunde samtidigt sätta upp ben och fötter en stund. I kväll myser vi förhoppningsvis med nåt gott att äta och dricka. Resten av helgen innebär jobb för Anna, ledigt för mig. Jag dammsög och dammade lite igår kväll, men det behöver en göra helst varje dag, åtminstone varannan, så det står på min agenda. Jag blev tipsad av en kollega om wipes som en kan använda för att torka allt från spyor till handfat. Sån tur hade jag att det var extrapris på Korgtassen att två paket följde med mig hem. Ett par wipes provades på våra handfat och de funkar bra för snabbstädning. Det finns även en nätt strykhög att ta tag i. Efter ett samtal med Annas snälla mamma blev det bestämt att vi ska till Slottet på födelsedagsfika för hennes L på söndag när Anna har slutat jobba – dock utan paket, var kravet. Vi hoppas på finväder och passar samtidigt på att vattna våra odlingar, förstås.

Potatissättning

Potatisen och det övriga i landet behöver vattnas.


Och NU har Lucifer bajsat, HURRA!!!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett vitt vin: Casal di Serra Classico Superiore 2016

Ett inlägg om ett vitt vin.


 

Casal di Serra

Casal di Serra var fint och fräsch till räkor en varm kväll på balkongen.

För snart en vecka sen hade min sambo och jag bestämt att vi skulle äta räkor. Vi brukar göra det när vi är ensamma eftersom E inte gillar skaldjur. Som alltid var det svårt att välja vitt vin till – för vitt måste det ju vara till räkor som en skalar själv vid bordet.

Vi köpte två flaskor, blundade och valde Casal di Serra Classico Superiore 2016. Vinet kostar 95 kronor och är ekologiskt.

Anna gillar vita viner med smak av citrus. Såna viner faller ofta även mig på läppen, med tillägget att jag vill ha dem knastertorra och serverade väl kylda. Eftersom värmeböljan hade inletts här fick vinet åka lite in och ut ur kylskåpet för att passa min gom.

Systembolaget förordade vinet till fisk och skaldjur, så för en gångs skull var vi överens. Detta kan en läsa om vinets smak och doft på Systembolagets webbplats:

”Fruktig smak med inslag av päron, gröna äpplen, örter och citrusskal. […] Fruktig doft med inslag av päron, grön banan, örter och citrus.

Jag kan inte påstå att jag kände nån doft av grön banan, men vinet var härligt friskt och fräscht denna varma kväll. Citrussmaken var tydlig. Egentligen finns det inte mycket mer att säga om det här vinet än att det passade fantastiskt bra till räkor med tillbehör som limeaioli, avocado, rostat bröd med mera. Nu gäller det bara att jag minns namnet, för det här är ett prisvärt vitt vin som jag definitivt köper mer av.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Norges nationaldag 2018: …så att klockorna stannar…

 



Kära dagbok…

Veteöl med citron

Första ölen på gårdagens gravöl var en veteöl med citron.

En brukar säga att nån är så tråkig att klockorna stannar. Jag är så trött att sagda ur slutar gå. Ändå tog jag mig ut på gravöl på William’s igår kväll med fyra kollegor från olika avdelningar för att fira en lyckad avslutad upphandling. Jag behövde göra nåt annat än att jobba och oroa mig för katt, det var därför jag deltog. Men vi pratade mest jobb och jag tänkte mest på vår sjuka kattkille Lucifer, ärligt talat. Det är intensivt på jobbet för tillfället och det är intensivt hemma med en liten som kräks. Jag kräktes i alla fall inte av den goda ölen igår. Bland annat provade jag veteöl med citron i – ljuvligt gott när det var varmaste dagen och kvällen. När solen sjunkit bakom universitetet åt jag halloumiburgare. Det reagerade min mage på – när jag kom hem.

 

Lucifers rosa nos

Lilla ynklingen sussar.

I natt/i morse kräktes Lucifer igen och det var förstås stackars Fästmön som fick ta reda på. Det är Anna som har dragit det tunga lasset i den här kattkräkarhistorien. Hon har sovit i E:s rum för att ha koll på sjuklingen och hon har varit hemma tre dagar. Urlakad, trött och slut ska hon jobba mastodontpass i helgen. Nu är det min tur att vara hemma. Jag har fått OK från Tjifen att jobba hemifrån i morgon. På så vis kan jag se till att Lucifer får mat flera gånger om dan och samtidigt hålla koll på eventuella kräkningar. Precis som tidigare verkar Lucifer helt OK, men sen kommer dessa bakslag. På tal om bak har hans lilla tisserumpa lämnat lite i pottan. Inte mycket, lite och löst, men nåt i alla fall. Jag griper efter halmstrån, ja. Det är så svårt att veta om han har ont eller inte – han verkar ganska OK förutom när han kräks.

∼ ♦ ∼

Igår när jag kom hem hade det börjat blåsa. Från att ha haft en meteorologisk värmebölja med nästan 30 grader blev Norges nationaldag en sval historia i Uppsala, Sverige. Det var nog tur att jag kom hem när jag gjorde igår, för blåsten var kraftig. Vi hann att titta på Morden i Sandhamn innan det var utfodringsdags för katterna först, läggdags för mig sen. Anna hade införskaffat TV-tidningen och när jag bläddrade igenom den för att se vad jag vill kolla på framöver hittade jag märkligheter. Det är visst inte bara jag som lider av dyskalkyli. Fast jag vet att fyra är mindre än sju i alla fall.

Morden i Sandhamn del 7 av 4

Del sju av hur många delar..?

∼ ♦ ∼

We love girls toakonst på Williams

Jepp det gör vi och det gör även X i En andra chans. Och William’s Pub som har detta på damtoan.

Arbetsdagen har varit hektisk och fullspäckad. Jag hade två möten på morgonen, varav ett avstämningsmöte. Därefter skrev jag en nyhetstext och la ut på en av webbplatserna jag ansvarar för samt fixade lite diverse annat där. På eftermiddagen hade vi avdelningskonferens och där minnesantecknade jag samtidigt som jag försökte delta i de övningar/workshops som konferensen innehöll. Ja, jag är rätt slut… nästan så att klockorna stannar. Men under min lunch, som bara blev en kvart lång idag, hann jag förnöja mig inte bara med pannkakorna utan även det lilla HBTQ-tema som Jojo Moyes avslutande del om Louisa Clark, En andra chans, innehåller. Men jag avslöjar förstås inte vem i boken som tillhör HBTQ-gänget, jag bara blev lite glad av den fina skildringen i boken.

∼ ♦ ∼

Anna fixar fisk till kvällsmat och om jag orkar ska jag gå ett varv med helvetesmaskinen*. Min avdelning har sommarfest i kväll, jag är glad att jag inte anmälde mig till den för det hade jag aldrig orkat. I morgon blir jag visserligen hemma, men det är ju för att jobba, hålla koll på kisse, se till att kisse får mat var tredje timme – inte städa. Strykning finns också att göra och det är tur att det är helg och ledigt för min del efter morgondagen.

∼ ♦ ∼

*helvetesmaskinen = dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 16 maj 2018: Kattklipp och gravöl för jobbinsats

 



Kära dagbok…

Lucifer mellan oss på soffan på balkongen

Här ligger jag bra, tycker Lucifer, som också blev kliad, förstås. Sjukdomsvinst, eller..?

Värmen håller i sig. Vår sjuke kattpojke Lucifer har det tufft, men jag tycker ändå att han är på gott humör och ganska sig lik. Rent allmänt är han som vanligt, han är alert och jag upplever honom bara som medtagen när det är fruktansvärt varmt. Framåt kvällningen igår hoppade han upp på kökssoffan vi har på ballen* och la sig mellan oss. Sträckte ut sig i heeela sin längd. Och det är en lååång kisse… Jag fick sitta på ena skinkan (min egen, alltså) tills den domnade. Detta platstagande får ses som en sjukdomsvinst.

Min sambo var hemma igår och skötte matningen och hade koll på den sjuke, hans input och output. Lucifer får skonkost, lite och ofta. Vatten försöker vi också få i honom. Det går sisådär. Han är uppenbarligen hungrig, men det är vanlig mat han helst vill ha. Detta gör att katterna måste separeras när de ska äta. Inte helt enkelt… Mini och Fräsa-Stina Hult a k a Citrus gillar inte stängda dörrar. Och att höra Lucifer stå utanför och krafsa och jama… Tjejerna är för övrigt inte särskilt snälla mot Lucen. Citrus fräser åt honom och är allmänt ilsken – därav hennes nya namn. Mini blänger mest surt på honom, antagligen för att hon tycker att han får för mycket uppmärksamhet av mammorna.

Mini spanar på fåglar

Mini fågelskådar. Här kommer hon emellertid inte åt att ta fåglar eftersom ballen är inglasad.

Det är verkligen fruktansvärt varmt. Vi som är friska och inte överdrivet gamla klarar av att svalka oss, dricka och söka skugga. Små tisslingar – och större katter med flera – har det lite svårare. Familjen Katt är hänvisad till vår våååning utom sovrummet. Vårt hem är stort till ytan, men ballen är förhållandevis liten och het på eftermiddagen. Anna har riggat upp tunna gardiner till skydd mot solen och så öppnar hon springor på båda sidor i glaset för genomströmning. Som det är nu hjälper det emellertid föga. Värmen såväl katter som människor slöa. Det är bara när katterna ser insekter eller hör fåglar som de piggnar till. Mini, framför allt, som är det största rovdjuret i familjen, tror jag. Enligt Anna tog hon vårtbitare och till och med fåglar från ballen i Himlen

Vi människor åt mest vegetariskt till kvällsmat, fast jag åt förstås också det som var kvar av den kolgrillade chilikycklingen som Anna hade köpt åt oss till middag i måndags. Till dessert hade vi slagit på stort och köpt var sin Tip Top. Inlindad i frusen lax(!) överlevde glassen hemfärden från Korgtassen. Jag tog en öl till min mat. Kombon värmen och för lite sömn gjorde att den steg till huvudet direkt.

∼ ♦ ∼

Tulpaner utanför jobbet

Tulpaner i snigg-orange och vitt välkomnade mig utanför jobbet.

I morse blev det lite stressigt med utfodringen av katterna, men det var det minsta jag kunde försöka att hjälpa till med – Anna drar ett tungt lass nu med kattpassningen. Idag hade hon dessutom tvätt på morgonen. Utanför jobbet välkomnades jag av underbara tulpaner. Sen kastades jag direkt in i arbetet när min tjänstemobil ilsket ringde innan jag hade hunnit starta jobbdatorn. Det var emellertid ingen ilsken person i luren, bara en trevlig som ville dryfta ett par frågor. Jag skippade två möten på förmiddagen för att jobba med annat. Det blev bland annat en sittning med Högsta Tjifen. Jag tycker att det är kul och bra att jag används stöd i kommunikationsfrågor även av ledningen.

På eftermiddagen hade jag en kommunikationsövning med det näst sista teamet på avdelningen. Det återstående teamet är nybildat och ganska stort och där blir det övning troligen efter sommaren. Vidare återstår ledningen och en enhet som storleksmässigt är som ett team. Jag upplever ibland att vissa team – men även enskilda medarbetare – tycker att de redan kan det här med kommunikation. När vi sen skrapar lite på ytan inser de oftast att det inte är så. Ibland vill somliga inte erkänna detta. Men jag som har cirka 30 års erfarenhet av kommunikation tycker att det är bra att kunna tala om vad jag kan vara behjälplig med i kommunikationsärenden. Eftermiddagens team har jag jobbat kommunikationsmässigt med tidigare. På grund av detta och för att teamet är det enda på avdelningen som har en egen kommunikationsplan fick Team Teleservice en komprimerad övning. Team Teleservice har ett väldigt avgränsat ansvarsområde i mina ögon och därför passar och fungerar det bra att teamet har en egen kommunikationplan, underställd avdelningens. Jag gissar att övriga team gör nån form av årsplanering inför varje årsskifte. Mitt önskemål är att de redan då – men också under årsresans gång – lägger in insatser för kommunikation.

Team Teleservice incl V

Team Teleservice inklusive V, exklusive den, som höll i kameran, besvarar ett hemligt quiz om kommunikation.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet deltog jag i gravöl – eller firandet – av en avslutad upphandling om översättningstjänster från svenska till engelska. Vad passade väl bättre då än att gå till en engelsk pub..? Det finns några såna i Uppsala, men Williams har jag inte besökt sen… våren 1992. Och att jag vet det så bestämt och exakt är en helt annan historia som definitivt inte ska berättas här. Gå nu och byt några böcker du i stället, för idag är det bokbytardagen!

Fullers London Pride ale mugg

Prideöl är aldrig fel oavsett om det är gravöl eller för firande.

 

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag natt den 14 maj – tisdagen den 15 maj 2018: Lagom är det visst aldrig

 



Kära dagbok…

Lucifer i kattburen

Lucifer i kattburen som är för liten för honom.

Inte trodde jag att det skulle kännas som om mitt hjärta höll på att brista när vår lille Lucifer blev sjuk. Men det gjorde det. Den lille killen hade en OK dag i söndags. Igår på måndagen kräktes han igen. Inte ens kokt fisk funkade. Så det blev minimalt snack om saken. Vi pratade med Djursjukhuset, stoppade in Lucifer i vår enda, trånga kattbur och lät Clark Kent* ta oss till akutmottagningen. Klockan var då nånstans mellan 17.30 och 18. Min sambo tvingade i sig lite mat innan vi åkte – hon är diabetiker. Själv fick jag inte ner nånting. Detta trots att jag vet att akutbesök på Djursjukhuset brukar bli långvariga. Jag varskodde emellertid Tjifen om att jag troligen inte skulle vara på jobbet klockan åtta idag, snarare bortåt tio när jag hade ett viktigt möte. Jag var på jobbet klockan 9.20

Att tvinga ett sjukt djur in i en bur var inte roligt. Bilresor gillar Lucifer inte heller. Och på Djursjukhusets akutmottagning var vi inte ensamma. Väntetiden blev lång. De första fyra, fem timmarna var vi hänvisade till katthörnan där vi torterades av en storskärm som visade en slinga – med ljud – non stop under alla timmarna. Vi trodde vi skulle bli galna. I väntrummet fanns i alla fall gratis kaffe. Under kvällen och natten var det det enda jag fick i mig. Och jag fortsatte dricka det trots att min mage protesterade mer och mer för varje mugg. (Babianstjärt är dagens åkomma för min del.) Vi satt på hårda bänkar när vi inte vankade omkring för att träsmaken skulle släppa. En gång, strax före klockan 22, var jag ute för att ta en nypa luft. Det var alldeles ljummet fortfarande utomhus.

Lucifer i Annas knä

Vår lille sjukling satt i knä en stund.

Men värst var det förstås för Lucifer. Det blev många timmar i en bur där han inte kunde sitta ordentligt. Sen kom vi in på undersökningsrum. Ny väntan. Till sist kom veterinären och klämde och kände. Lucifer var så duktig och protesterade bara lite. Han fick tratt på huvudet, hans lilla tass rakades och han blev stucken för att hans blod skulle kunna analyseras. Sköterskeeleven och sköterskan som gjorde provtagningen var suveränt duktiga. Den mjuka och inkännande eleven stöttades av rejäl erfarenhet i sköterskan. Till röntgen rullades Lucifer i bur på vagn. Då var väl klockan runt midnatt. I undersökningsrummet kunde han vara utanför buren, men han var rädd och försökte gömma sig under en undersökningsvagn och ett handfat. Jag försökte värma honom och göra det mysigare med en filt och till sist satt han en stund i mitt knä, men en längre stund i mamma Annas. Vår tappre lille kisse! 

 

Klockradio 3 o 35 och boken En andra chans

Strax efter halv fyra låg jag i sängen och släckte lampan. Jag orkade inte läsa.

Det var mycket att ta ställning till igår och det lär det bli även framöver. För varken blodprover eller röntgen visade nåt konstigt. Ändå är vår kattkille sjuk. Sköterskan gav Lucifer vätska subkutant i nacken, för uttorkad var han. Det är inte lätt att få i en hungrig katt bara vatten. Hungrig har han nämligen varit hela tiden och understundom har han mått OK i helgen. Men nånting är helt klart vajsing. Vi köpte med oss skonkost innan vi åkte hem för att avvakta ytterligare en tid. Nästa steg blir i såna fall ultraljud. Eftersom Lucifer inte är försäkrad slutade nattens nota på över 7 000 spänn. En ultraljudsundersökning kostar ytterligare tusenlappar. Visar den sen att han måste opereras för att han har nåt främmande föremål eller en hårboll som inte syntes på röntgen… Tja… det blir lite mycket som vi inte orkade fundera färdigt på under natten. Klockan var över halv fyra när jag släckte lampan.

Nu tar vi en dag i taget. När vi kom hem gav Anna honom lite skonkost och han åt och drack vatten utan att kräkas. Anna sov i E:s säng i natt för att ha koll på vår sjukling. I morse fick han lite skonkost igen, men då kom maten upp. Vid lunchtid fick han lite till och det fick han behålla. Anna skulle jobba kväll i kväll, men det orkade hon förstås inte. Vi själva och våra magar är i olag efter allt. Jag har haft en duktig huvudvärk hela dan. Tack vare en snäll kollega som gav mig Alvedon och att jag har druckit litervis med vatten har jag klarat mig hyfsat genom arbetsdagen. Jag var nämligen tvungen att gå och jobba idag – jag skulle ju kommunikationsöva med Team Gemensamma webbfunktioner. Vilken tur att de i teamet var både förstående och engagerade i övningen. I mitt tyckte genomförde det här teamet och jag en av de bästa övningarna under min kommunikationsturné.

Team Gemensamma webbfunktioner

Team Gemensamma webbfunktioner kommunikationsövade riktigt lysande.

∼ ♦ ∼

Idag är det den varmaste dan hittills i år. Enligt vissa meteorologer är temperaturerna onormala. Anna och jag har hasat till Korgtassen för att handla innan vi åt. I Kvarnen träffade vi Högsta Tjifen ute i samma ärende. En handlingens kvinna är hon, precis som vi. Familjen Katt har fått mat, Lucifer sin skonkost. Han har ätit, inte kräkts, men den lilla portionen är inte uppäten. Nånstans tänker jag på att det aldrig verkar vara lagom med saker och ting… Och då menar jag allt från väder till sjuka tisslingar. Nu hoppas jag att han har varit lagom sjuk och bara blir frisk.

Bricka med texten Lagom

Lagom är det visst aldrig…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Måndagen den 14 maj 2018: Det blir ofta inte riktigt som en har tänkt sig

 



Kära dagbok…

Prydnadsfågel

En fågel ställde till det igår.

Som rubriken antyder innehåller tillvaron en hel del bakslag. För det första kom aldrig äldsta bonusdottern och mellanlandade hos oss igår kväll. Planet hon skulle resa med från norr ner till oss hade krockat – med en fågel… För att få ordning på skadorna skulle en tekniker titta på planet – en tekniker som skulle flygas upp… Med den väldigt preliminära avgångstiden insåg vi alla att det inte skulle bli många timmar hos oss innan hon skulle flyga vidare hem till England i morse. Så det var ju lite snopet hur en fågel kan ställa till det…

Lucifers nacke

Lucifer har kräkts igen.

På tal om djur var det dags igen i morse för Lucifer att kräkas. Jag gick upp trekvart tidigare eftersom jag var tvungen att ta bilen till jobbet när garaget hemma ska städas. Därför gjorde jag mig klar i badrummet först innan jag gav katterna mat och serverade mig själv frukost. Katterna åt lite grann och jag käkade yoghurt. Plötsligt ropade min sambo från hallen. Där satt vår kattkille och spydde upp maten han nyss ätit. Tre härliga pölar att torka upp. Tur att vi var hemma båda två och kunde hjälpas åt och tur att det var på hallgolvet och inte nån matta. Men vad 17 är det för fel med vår Snuffe? Han mådde bra igår och kräktes inte. Idag tog han lite vatten efter han hade kräkts och det fick han behålla. Nej, det börjar luta åt ett veterinärbesök nu.

Högtalare med kattbett

Nån är uppenbarligen missnöjd med maten vi serverar…

Konsekvenserna av Lucifers kräkningar i morse blev att Anna tog bort alla matskålar – det var ju mat kvar i dem – utom vattenskålarna. Vi kan inte riskera att Lucifer äter mer och kräks och kanske mår riktigt dåligt när vi inte är hemma. Katterna ser inte ut att ha magrat när jag kikar på bilder. Samtidigt noterar jag att nån av dem uppenbarligen är missnöjd med att vi serverar dem så lite mat. Nån hade nämligen… smakat på en av högtalarna till min dator. Oftast är det Mini eller Citrus som tuggar på saker de inte ska. Rosen, det vill säga det som är kvar av den, som jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i födelsedagspresent, har jag ställt in i sovrummet. Några andra växter är inte tuggade på vad jag kan se – annars skulle det ju kunna vara en orsak till Lucifers kräksjuka.

Citrus närbild selfie

Citrus njuter när det är svalare på ballen.

Värmen är jobbig för katterna och idag när vi skulle borta större delen av dan var vi tvungna att stänga balledörren*. Mini ligger mest i skrivbordsstolen och sover. Lucifer hoppade upp på klätterställningen i Djungelrummet/
Mellanrummet och låg och spanade på fåglar när jag gick i morse. Han verkade inte särskilt medtagen kräkandet till trots. Lilla Citrus var väldigt hjälpsam igår kväll när Anna bäddade för Lullan Gardenia**  som aldrig kom. Hon (Citrus, alltså) håller sig mest inomhus när det är varmt, medan Lucifer och Mini faktiskt gärna ligger på ballen*** i värmen. Igår kväll kom Citrus ut och snodde min plats på kökssoffan vi har på ballen. Då var det behagligt där ute och den lilla njöt lika mycket som vi. Hon passade visst på att ta en selfie också.

∼ ♦ ∼

I hatten

Propagandaministern/kommunikatören laddar för kommunikationsövningar. (FOTO: Jerry O.)

Det var inte så kul att åka till jobbet i morse. Det handlade inte om att jag inte gillar mitt jobb och det jag hade att göra idag utan att jag var och är orolig för Lucifer. Nu slutade Anna tidigt idag, men det känns jobbigt att vi måste krångla med kattmaten och att Lucifer inte hetsäter – han är ju jättehungrig, stackarn’, när han har kräkts. (Anna kokade fisk till honom idag. Vi får se hur det tas emot.) Några promenader till och från jobbet blev det alltså inte idag för min del, så det var skönt att vi var ute och rörde på oss igår. Jag har grejsat lite med en del intranätsaker, skrivit en dagordning och jobbat med en kommunikationsplan under arbetsdagen. Vidare har jag laddat för veckans två kommunikationsövningar, varav den första är i morgon förmiddag och den andra i morgon eftermiddag.

Värmen håller i sig, men tack och lov har jag svalt på kontoret. Det är så svalt att jag behöver ha tröja med mig för att kunna ikläda mig den när temperaturen är alltför låg. Tröjan var annars rätt mycket överkurs eftersom jag körde bil till och från jobbet. Det var rätt mycket av ett elände, för som bekant avskyr Uppsala kommun bilar och bilister samt fotgängare, men älskar cyklister. Nu har kommunen gjort en undersökning där 800 personer har svarat var det är farligast i Uppsala när det gäller trafik. Kommunens lösning på farorna är att sätta upp dekaler (!). Av dessa framkommer tydligt att bilisterna sannerligen inte gynnas här. Dubbel negering och allt… Men frågan är vem som vill parkera här – det kostar en förmögenhet (dyrt dyrt).

Parkera inte inte här understruket

Nä, nä, jag ska genast sluta parkera i Uppsala. Det är för dyrt dyrt.

 

∼ ♦ ∼

Nej fisken togs inte emot bra. Den kom upp i hallen, i Djungelrummet och på mitt skrivbord. Så nu sitter vi på akuten på Djursjukhuset med Lucifer i bur. Och på akuten blev vi kvar större delen av natten – vi kom hem runt halv fyra på morgonen.

∼ ♦ ∼

*balledörren = balkongdörren
**Lullan Gardenia = äldsta bonusdottern
***ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Lördag kväll den 12 maj och söndag dag den 13 maj 2018: Rätt låt vann, köldknäpp och Nina hos Bror

 



Kära dagbok…

Lucifer på mattan med leksak

Lucifer höll sig på mattan igår kväll, men han kräktes inte på den mer.

Värmen tar på oss alla. Nej, jag klagar inte, för just nu tycker jag att det är ganska behagligt varmt. Det blåser dessutom en svalkande vind utomhus. Men för dem som inte kan svalka sig och dricka vatten och hitta skugga på egen hand är värmen tuff. Vår lille Lucifer har haft det svårt i värmen. Vi tror att kräkningarna beror på den och vi har gett smärre matportioner och försökt locka med vatten. Det senare har gått sisådär, fast vi har i alla fall sett att både Lucifer och Citrus har druckit. Katterna är slöa, men de mår OK nu alla tre som det verkar. Det är lite oroligt eftersom de ju inte kan säga vad som felas dem.

Medan vi tittade på finalen i Eurovision Song Contest höll sig Lucifer på mattan där han sussade med den nya kattleksaken. Ett tag slappade han och Citrus i min sambos fåtölj. De söta syskonen brukar ligga tätt, tätt och halvsova. Det ser riktigt mysigt ut. Men varmt, som sagt, när en har päls. Den enda av katterna som tittade på musiktävlingen med oss var Mini. Och precis som jag tyckte hon att rätt låt vann: den var kul, annorlunda och en bra danslåt.

Lucifer och Citrus i Annas fåtölj

Syskonen myser.

∼ ♦ ∼

Idag blev det en riktig köldknäpp här. Ja i alla fall på Main Street. Vår sovrumstermometer fick sin sensor krossad för ett tag sen och har inte visat nån annan utomhustemperatur än ett stort H sen dess. Idag på förmiddagen visade den… minusgrader. Ja, det var ju bara att ligga kvar i sängen, ta på sig pyjamasbyxan och värma sig under duntäcket samt dricka nyperkolerat kaffe och läsa en bra födelsedagsbok. Eller nja. Det var så vi inledde vår sista gemensamma, lediga dag på tag. Vi hade vissa andra planer för den också och nej, det var förstås ingen köldknäpp utan bara termometern som är knäpp.


Första delmålet i dagsplaneringen 
var att gå upp med madrasser och påskpynt på vinden (vadå, madrasser och påskpynt hänger väl ihop?) och på vägen ner ta med en annan madrass samt kylväskorna (en liten och en stor). Det börjar ju bli säsong för utflykter, sova är inte lika viktigt. Problemet är bara att vi inte har några kylklampar. Äh, jag bara skojar. E fick ner en lite tunnare madrass till sin säng där hans storasyster, min äldsta bonusdotter, ska landa i natt på väg hem till England. På vinden är det aldrig roligt att greja. Där är mörkt, trångt och smutsigt och antingen skitkallt eller skitvarmt. I vårt förråd går det inte bara att stoppa in saker – en måste stuva om. Det är som ett jävla 15-spel, liksom. Eller Tetris, för dem som har andra referensramar. Att stuva om, lysa med lampa, flytta bort, trycka ner etc är liiite svårt när en bara har två armar. Jag var högröd i fejan och genomsvettig när jag kom ner i våååningen för att hämta glasögon och andra tillbehör inför vår planerade utflykt. Vi satte på oss fotriktiga dojor och tultade iväg som de två tjocka tanter vi är (mest jag) uppför S:t Olofsgatan. För det är fortfarande nån jävla cykeltävling i stan och större delar av stan är avstängd. (Jag hatar cykeltävlingar och cykling så mycket att jag har försökt ge bort min cykel två gånger. Sista gången lyckades jag!) Blommorna på S:t Olofsbron var i alla fall vackra och idag hade jag tid att stanna och njuta av dem.

Blommor på St Olofsgatans bro över Fyrisån

Vackert på S:t Olofsbron.


Vi gick uppför uppför uppför, 
som till mitt jobb, ungefär, men sen svängde vi in i Engelska parken. Nej, vi dansade inte rumba, men Anna fick Owe Thörnqvist på hjärnan, tyvärr. Himlen var blå, träden skuggade, vi vilade på en parkbänk och en gris gick in i ett hus. Sen gick vi till Bror för att titta på Nina.

 

Utställningsblad Nina Hemmingsson

Vi såg Nina Hemmingssons utställning den sista dan!

Att ha bott i Uppsala i snart 36 år och aldrig ha varit på Bror Hjorths hus är… skamligt. Under våren har emellertid Nina Hemmingsson haft utställning där och henne gillar vi båda. Bror blev med ens mer lockande. Bara det att tiden som vanligt höll på att rinna ut – idag var utställningens sista dag. Nina har jag för övrigt aldrig träffat, däremot hennes pappa som var direktör på Sjukstugan i Backen under några år. Erik var inte så trist, men dottern Ninas humor påminner starkt om min och Annas. Vi kanske skulle bli de nya Ninorna Hemmingsson..?

Vi tittade först på Bror Hjorths hus, verkstäder och verk iklädda snigga himmelsblå tossor på fötterna. Jag fotade inga konstverk mer än Brors palett som var ett konstverk i sig. Dels handlar det om att en inte får fota konst och sprida bilderna hur som helst, dels handlar det om att jag tycker att folk ska gå dit och glo själva, inte få verken serverade i sociala medier. Därför fotade jag inget av Nina Hemmingssons verk. Köp hennes böcker i stället, jag garanterar många hesa flatskratt!


På vägen tillbaka hem 
var himlen lika blå som sist. Vi passerade några lustiga trähus och stannade till i Botaniska trädgården för att dricka och i efterskott fira Chokladbollens dag Café Victoria. På kaféet var det lika oorganiserat som tidigare år. Där skulle behövas en tant som skapade lite struktur och som pekade med hela handen. Men gott smakade förplägnaden… Den smakade så bra, faktiskt, att jag pallade med ett besök i en skobutik nere på stan sen.

∼ ♦ ∼

Grekisk sallad

Gårdagens middag.

Helgen går mot sitt slut. Vi ska strax äta nåt kallt och lätt. De här heta dagarna har vi levt på just kallt och lätt. Igår kväll blev det sallad med tzatziki och vitlöksbröd, till exempel och i fredags blev det ju räkor.

Det har varit fyra sköna dar som har gett försmak av den kommande sommaren och semestern, men lite arg har jag förstås också varit förutom orolig för Snuffe. Dels på Piss-skit-lotteriet som har börjat terrorisera mig med oönskad reklam IGEN efter att ha upphört med det under några år, dels på sajten Mindre skatt som påstår att en vän per sms ville tipsa mig om ett sätt att få lägre skatt. IDIOTER! Sluta skicka oönskad reklam!

Sms mindre skatt

Mina vänner skulle inte tipsa mig om detta!

 

∼ ♦ ∼

Men ilsket kan jag ju inte sluta ett inlägg, jag måste sluta med nåt bra. Det är att vi har bokat ett finfint myshotell i Gamla stan för torsdag till måndag under Euro Pride i Stockholm. Tjolahopp att se fram emot!

Tändsticksask Homosexuella frigörelsevecka 1989

År 1989 var jag också i Stockholm, fast då hette det Homosexuella frigörelseveckan/Gay Pride Week.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Fredag kväll den 11 maj och lördagen den 12 maj 2018: Kräkande kille och brukad jord

 



Kära dagbok…

Vår lille kille har varit dålig. Lucifer har kräkts. Och det inte bara en gång utan flera gånger. Min erfarenhet av katter och katters hälsa är begränsad, men vi googlade och använde även sunt förnuft för att komma fram till att det måste bero på värmen. På nätet fick vi lite tips och idag är han bättre, om än inte jättepigg. Fast det är å andra sidan ingen annan av katterna – eller vi heller. Det blev liksom sommar bara så där.

Lucifer vid datorn Citrus på skärmen

Lucifer vid datorn och Citrus på skärmen. Strax efteråt kräktes han – fast inte på datorn.


Det var perfekt väder för räkor och vitt vin igår kväll. 
Det intog vi på ballen*. Katterna var förstås helgalna, men Lucifer, som brukar vara ivrigast med sin kraftfulla lilla tass, var inte riktigt OK. Detta gjorde att vi inte riktigt kunde planera resten av helgen. Så vi tog det lugnt efter räkorna, torkade en och annan kattspya och kollade ikapp Morden i Sandhamn,inspelade på DVD-hårddisken. Det är oroligt när små barn är sjuka. Men när katter är sjuka är det nästan värre – de säger ju ingenting om hur de mår utan ser bara ynkliga ut.

∼ ♦ ∼

I morse var det fortsatt oroligt. Till sist gick vi upp båda två. Fästmön gav katterna var sin liten portion mat. Lucifers mat finfördelades. Allt gick bra, men den stackarn var förstås hungrig och ville ha mer. Det fick han – men inte förrän på eftermiddagen. Resten av förmiddagen läste jag ut en bok, bytte till en födelsedagsbok och läste lite grann. Sen gjorde vi oss redo… att bruka jord eftersom Lucifer verkade OK igen. Han ville till och med ha människofrukost…

 

Äppelblom i slottsträdgården

Blå himmel och äppelblom lika rosa som mina armar.

Vi for till Slottet och Slottsträdgården för att bruka jorden. Där har vi fått ett eget land av Annas snälla mamma och hennes L. Vi satte potatis och sådde fröer som förhoppningsvis ska bli grönsaker. Jorden var torr, Anna vattnade rikligt. Vi fikade på vatten och medhavda bullar. Himlen var blå och mina armar blev lika rosa som äppelblommen. Det var en härlig eftermiddag, men vi blev helt slut och orkade inte gå ner på stan och köpa skor (!) sen. Det blev ballehäng** med öl och nötter och utan katter. Och det var en helt perfekt lördag. Nu ska vi hacka sallad till middag och senare blir det musiktävling på TV. Anna rumsterar om i köket och det är bäst att jag masar mig ut dit och kollar vad som försiggår.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballehäng = balkonghäng


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Hon som inte vet

Ett inlägg om en bok.



Karen Clevelands bok Hon som inte vetI veckan kom ett överraskande vitt paket
hem till mig från Norstedts förlag. Paketet innehöll ett förhandsexemplar av den svenska utgåvan av Karen Clevelands bok Need to know. På svenska får boken titeln Hon som inte vet och den kommer troligen ut nästa vecka. Tack Norstedts! Recensionsdatum är först den 4 juni, men eftersom detta inte var nån bok jag fick för recension skriver jag här ett kort inlägg om boken – precis som jag gör om alla böcker jag läser. (Recensioner är för övrigt längre och märkta Recensioner i rubriken.)

Vivian Miller jobbar för CIA. Hon är fyrabarnsmor och gift med Matt. En dag när hon kommer till jobbet för att arbeta, som vanligt med att avslöja ryska spioner i USA, hittar hon en mapp. Mappen innehåller bilder på fem infiltratörer som lever under falska identiteter i USA. En av bilderna föreställer… Matt. Plötsligt sätts hela Vivians tillvaro i gungning. Hon slits mellan plikten gentemot sin arbetsgivare och sitt land och kärleken till sin familj. Ska hon ange Matt eller ska hon låta bli? Oavsett hur hon gör lär hennes liv gå sönder.

Det här är en riktigt spännande och obehaglig spionthriller. Att tvingas stå inför de val Vivian gör är snudd på omänskligt. Valen måste ändå göras och de leder förstås till konsekvenser. Författaren bygger snyggt och säkert upp spänningen och läsaren känner starkt med Vivian – även om läsaren i det här fallet inte är CIA-analytiker.

Jag skriver inte mer än så här, men Toffelomdömet blir det högsta trots att det är en debutroman. Gillar du spionthrillers ska du definitivt hålla utikik efter den här boken.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer