Under Londons broar


Ett inlägg om en hästbok.



Jojo Moyes bok Under Londons broarNär jag pluggade vid Uppsala universitet 
var mitt huvudämne litteraturvetenskap. Att låta julklappen från arbetsgivaren, Uppsala universitet, bli ett presentkort i en bokhandel kändes därför som rätt val. Den sista boken som presentkortet räckte till var Jojo Moyes roman Under Londons broar. Storpocketutgåvan kom ut i år, men originalromanen gavs ut redan 2009.

Även denna gång, precis som i den senaste romanen av författaren jag läste, handlar det om hästar, men förstås också om så mycket mer. Tonåringen Sarah bor med sin franske morfar Henri, eller Henry. Morfadern tränar flickan och hennes häst Boo. Drömmen är att hon ska bli med i en fransk elittrupp med ryttare. Men så får morfar en stroke och hamnar på sjukhus. Tillvaron vänds upp och ner för Sarah. Advokaten Natasha håller på att separera från sin man Mac när Sarah dyker upp i deras liv. Plötsligt står även Natashas tillvaro på huvudet.

Det här är så mycket mer än en vanlig hästbok – eller ens en vanlig relationsroman. Jojo Moyes är en fantastisk författare som jag, som helst läser deckare, verkligen har fastnat för. Hennes böcker hänger för det mesta inte ihop i någon serie (förutom böckerna om Lou och Will). Var och en står böckerna trygga och säkra för sig själva, som små mästerverk.

Under Londons broar är inget undantag. Boken är sorglig och som läsare känner jag varmt med flickan från början. Det här är ingen trotsig, bortskämd tonårsjänta utan en ung tjej som älskar sin häst – och sin morfar – och som inget hellre vill än att leva upp till morfaderns dröm.

Karaktärerna skildras varsamt och med lätta penseldrag, även de mest burdusa av dem. Miljöskildringarna kunde ha varit fylligare och jag hade gärna läst mer om London. Nu utspelar sig emellertid inte hela berättelsen där och jag tycker därför att den svenska boktiteln är aningen missvisande.

Vackert, sorgligt och kärlek – utan att nåt blir för mycket – och dessutom ett underbart flyt i språket. Jojo Moyes har lyckats även denna gång.

Toffelomdömet blir det högsta, för den hårda Tofflan fäller en och annan tår.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Jobb, Personligt och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.