Fredag kväll den 16 april och första halva av lördagen den 17 april 2021: Den ena dan är den andra lik, men jag liknar föräldrarna


 



Kära dagbok…

Bitmoji jag Dear diaryDen ena dan är den andra lik. Mer eller mindre. Det är inte stor skillnad mellan vardag och helg. Jag vaknar nästan lika tidigt när jag är ledig som när jag jobbar och går upp 6.15. Skillnaden en ledig dag är att jag inte behöver ställa iordning min datorarbetsplats, starta utrustningen och jobba hela dan. Annars är mitt liv, som många andras, väldigt tråkigt just nu. Ensamt – och ändå inte, för jag har ju två sambor, Fästmön och hennes yngste son Gymnasisten. Och jag är, vad jag vet, frisk. Jag har rätt mycket att vara glad och tacksam över när jag tänker efter…

Vädret börjar arta sig och det gör att jag känner mig mer lockad att gå ut och röra på mig. Igår blev det två promenader och totalt 7 678 steg – eller 5,7 kilometer. Detta borde jag göra varje dag… Jag gick och mötte Anna när hon hade slutat jobba. På kvällen blåste det mindre och jag hade bara en t-shirt under jackan. Härligt! 

Vi försökte laga mat tillsammans, men sprang mest i vägen för varandra. Hur som helst blev det lax med citron- och dillsås samt basmatiris och färska grönsaker till.

Lax i dill o citronsås ris grönsaker Staropramen

Fredagslax.


På TV var det däremot mest skit.
Den stod på, men ingen av oss kollade direkt, jo, på nyheterna. Det känns som om jag har blivit som mina föräldrar – jag vill se på nyheter på TV! Annars läste jag mest och inte många sidor återstod i boken när jag släckte lampan för fredagen.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag skittidigt (som min pappa) och låg och grubblade (som min mamma). Just nu grubblar jag på en ny mobil. Jag både vill och behöver en ny, men jag är osäker på hur jag installerar den och framför allt, mobilt bank-id. Det verkar så jävla krångligt och jag är så jävla oteknisk. Det är ju heller inte läge att be nån utomstående om hjälp. Ja ja, det får vara, så länge.

Jag fixade kaffe och läste ut en otroligt intressant bok, skriven av en sann litteraturälskare. Sen bytte jag till en bok med lite mer modernt innehåll. Eller i vart fall… en bok som handlar om försvunna flyktingbarn. Den har börjat otäckt, men jag känner att det här blir en bra bok som jag nog läser ut snabbt.

 

Men lata sig hela lediga dan går inte. Jag gick upp och skrev föregående inlägg om Harold Blooms bok. Sen släpade jag fram strykgrejorna och gav mig på en strykhög. Högen bestod av blå kläder och dukar och tog trekvart att ta sig igenom. Sen vattnade jag krukväxterna inomhus och blommorna på balkongen och tömde kattpottorna. Jag duschade och ägnade mig så intensivt åt pedikyr efteråt att jag lyckades klippa mig i ena stortån så blodvite uppstod. Jag svimmar av blod och kunde inte titta, men fick dit ett plåster i alla fall innan strumpan drogs på.

Strykhög i strykkorgen

Strykhögen var ganska stor… Och blått gillar jag, som synes.


Före frukost telefonerade jag med Annas snälla mamma.
Hon hade förhoppningar om att kunna sälja en trehjuling för vuxna idag, men tyvärr blev det ingen affär. Nu får hon annonsera lite här och var. Jag erbjöd mig också att kolla runt lite i närområdet efter behövande.

∼ ♦ ∼

Och nu en liten story, ett episkt verk på rim och faktiskt en alldeles sann historia:

När solen lyser i Uppsala
och på Rio de la Plata

vill somliga nog mest sig lata…

Citrus utsträckt i Zebrafåtöljen

Andra ger sig ut när det är vår
– för att upptäcka att en glasskiosk plötsligt där står.

Glasskiosken vid ån intill Haglunds bro

Köper sig en bägare glass
så kall och salt

men vårvindar friskar i
och blåser bort… allt.

Solbrillan försvann ner i ån
och Tofflan ville inte doppa tån.

Lakritsglass med strössel vid ån

Fast om himlen är så där härligt blå,
måste hon på näsan nya solbrillor få.

Blå himmel och husfasad

Ett snabbt köp i en butik
botar vårvindens hyss

Och Tofflan är minsann
lika cool som nyss! 

Selfie med nya solbrillor

Eller???

∼ ♦ ∼

I kväll blir det indiskt till middag inomhus. Har inte råd med fler bortblåsta brillor. Men… jag kan avslöja att min pappa ägde många solbrillor under sin livstid…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.