Onsdag kväll den 10 mars och den lediga torsdagen den 11 mars 2021: En del distans till det jobbiga, en del glädje och tacksamhet


 



Kära dagbok…

Och onsdagskvällen kom… Fästmön hade förberett Gymnasistens middag och köpt en burk Korgtassens fisksoppa till mig. Jag värmde nuggets i ugnen till min yngsta sambo och soppan på hällen. Sen åt vi tillsammans och pratade om ditt och datt, bland annat Tunna blå linjen. Det är gott att få höra att det finns sunda och kloka åsikter hos den yngre generationen. (Han fick grönsaker i form av majs till maten, men han har inte försett sig än på bilden!)

Efter maten ringde jag Annas snälla mamma för att prata böcker. Hon behövde få påfyllning från biblioteket på Main Street. Det ser ”bibliotekarien” som riktigt roligt att få plocka ihop en blandad hög. Fem böcker blev det, med inte för liten stil (gradstorlek på bokstäverna) och olika genrer. Inte fler än fem därför att snart ska vi ut i Slottsträdgården och då blir det inte så mycket tid för läsning. Jag fick veta vilka böcker som var utlästa och fyllde på med nån som stod på tur i en serie också. Medan jag grejade med litteraturen bäddade Mini Katt på före detta hallstolen. Hon var ganska sur, för hon blir bortkörd ur skrivbordsstolen flera gånger varje kväll. Till sist fick före detta hallstolen alltså duga.

Anna jobbade till sent igår kväll, men tog sig hem på elscooter, genomfrusen. Det blev till att göra en repris på tisdagskvällen, det vill säga hälla upp var sitt värmande glas rödvin och göra iordning ostassietter.

Ostassiett vin och Sektens barn

Värmande.

∼ ♦ ∼

Blommande cerise pelargon i köksfönstret

Att få blomma nån gång i livet…

Idag är jag flexledig. Jag hade ett par saker inbokade, men framför allt ville jag ge mig själv lite egentid och lite distans till det jobbiga. I köket blommar en av pelargonerna jag fick av Lucille tack vare Annas vård. Jag önskar så att jag själv kunde få blomma lite nån gång i livet. Att få komma till min rätt en aning. Det är drömmar och inget annat. I stället får min kraft läggas på att bita ihop och stå ut. Glädjas åt att livet ändå inte är helt svart utan att där finns bra ting också.

För idag fick jag faktiskt glädjas lite också. Och det krävde en ledig dag för att jag skulle få känna mig nöjd och glad. Väl spenderade åtta lediga timmar (fast när detta skrivs har jag inte spenderat alla än). Jag började med att busa med Lucifer.

Lucifer inuti min fotpall

Lucifer gömmer sig i min fotpall och smyger på sin syster.

 

Godkänd kontrollbesiktning av nya bilen

Nya bilen blev godkänd i besiktningen.

För första gången skulle jag åka och besiktiga min nya bil. Jag har inte hunnit eller kunnat på grund av ryggen tvätta den, så den var pinsamt skitig. Men i alla fall. Jag tog med mig sopor till soprummet och böckerna till Annas snälla mamma och åkte hemifrån en halvtimme före den bokade tiden. Det var inga bilköer och ganska nära. Fast… det var ett problem…. Jag hittade inte besiktingsplatsen. Till sist fick jag ringa, vänta i telefonkö, få vägledning. Näää, fel vägledning. Ringa en gång till, få ännu sämre vägledning… Sen äntligen träffa på nån IRL som kunde visa mig vägen. Jag var fem minuter sen, men det var lugnt, besiktningsmannen höll på med en annan bil innan det var min tur. Två glas bubbelvatten stjälpte jag i mig, för jag var helt slut av stresspåslaget. Jag brukar alltid åka eller gå och kolla i förväg var för mig nya ställen ligger. Det hade jag inte gjort den här gången. Men… allting slutade väl och nya bilen, fortfarande namnlös, blev godkänd. Vilken lättnad mot sist när jag besiktigade Clark Kent*, God rest his soul…

Efter besiktningen skulle jag inte tillbaka hem utan till Annas snälla mamma. Jag hade väckt Gymnasisten och sett till att han kom iväg till skolan innan jag åkte, men sen ville jag ge Anna lite egentid. Det blir inte särskilt mycket sån för hennes del och idag bara ett par timmar innan hon skulle iväg för att jobba.

Hos Annas snälla mamma fick jag kaffe och mackor. Det knorrade till i magen vid åsynen av det framdukade. Tänk så bra det smakar att äta i sällskap! Men ätbart var inte det enda jag fick. Hennes L hade efterlämnat fyra band av Stagnelius samlade skrifter och dessa undrade Annas snälla mamma om jag ville ha. Eftersom det kan vara värde i just samlade skrifter talade jag förstås om det, men böckerna var ändå mina om jag ville ha dem. OM jag ville!!! Helt rätt att fråga en boktok och givetvis tackade jag ja. Förutom de fina böckerna blir de ett fint minne i sig av L. Tusen, tusen tack!


Det lilla jag kunde göra för Annas snälla mamma idag
vid hennes dator var verkligen litet, men ändå några saker. Det väger långt ifrån upp till det hon ger. Jag har verkligen världens snällaste svärmor – och ändå är hon faktiskt inte min svärmor. Inte än, i alla fall.

∼ ♦ ∼

Hemma igen fick jag ett par timmars egentid. Jag tillbringade dem vid datorn mest. Sen har jag plockat ihop ett nytt sopberg som jag ska göra mig av med. Gymnasisten har nyss kommit hem från skolan. I kväll ska jag laga till kulinariska, knapriga potatisbullar. Killen får bacon till sina, jag lingonsylt.

Det blåser ute, men har ännu inte kommit så mycket snö. Hoppas vi slipper ovädret!

∼ ♦ ∼

Och sist men inte minst: tack till vännen/kollegan som inte såg mig på jobbchatten idag och undrade om jag var OK. Din omtanke värmer!

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min numera avlidne (?) bilman


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.