Ett inlägg om en julklappsbok.
Den första julklappsboken från julen 2020 är läst. Jag gick ut hårt och valde en av de böcker jag hetast hade önskat mig, Jonas Moströms bok Kameleonten. Detta är den sjunde boken i serien om psykiatrikern Nathalie Svensson och kriminalkommisarie Johan Axberg. Som vanligt i serien utspelar sig vissa delar här i Uppsala. Tack Anna för boken!
Kameleonten är benämningen på en seriemördare som har gäckat Nationella gärningsmannaprofilgruppen tidigare. När en advokat hittas strypt på Sturebadet i Stockholm kallas gruppen in. Då har seriemördaren haft en paus på sju år. Kameleonten är en mästare i att förklä sig, men det finns en sak gemensamt vid samtliga mord: mördaren lämnar en tärning efter sig. Utöver detta har Nathalie och Johan haft en relation som har avslutats eftersom Johan har valt att stanna hos sin familj. Givetsvis komplicerar detta deras arbetsrelation. Nu har emellertid Johan nåt på hjärtat som ska visa sig vända upp och ner på allt.
En kriminalroman som är spännande redan från start bådar gott. Jag kommer snabbt in i boken och handlingen. Boken andas fart och fläkt även om författaren nu har lagt sina många och snabba miljöskildringar av Uppsala lite mer på is jämfört med tidigare böcker. (Jag vill ändå påpeka att ett besök till Uppsala för research kanske hade varit av värde – restaurang Lingon, som besöks i boken, las ner 2017.) Det blir gärna för mycket av det goda i de första sex delarna. Nu är det mer fokus på personer och karaktärsteckning, vilket är mer intressant i den här typen av litteratur, kriminalromaner, tycker jag. En välskriven sån är också en fröjd att läsa, trots att jag hittar ytterligare ett par frågetecken, som jag markerar med blyertspenna.
Jag tycker att det här är en fruktansvärt obehaglig och rafflande historia, inte bara i början utan ända till slutet. Därför blir Toffelomdömet, frågetecken och Lingon till trots, det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
