Torsdag kväll den 17 december och fredagen den 18 december 2020: Kärlek, bekymmer, galenskap… Och dofter av jul


 



Kära dagbok…

Regnet fullkomligt öste ner igår kväll, så jag erbjöd mig att hämta hem Fästmön från jobbet i bil. Vi var skittrötta båda två. Jag kan inte tala för hur Anna känner det, men jag gissar att hon är minst lika sliten som jag. Nu är emellertid min kamp med jobbet satt på paus i tre härliga veckor. Anna måste kämpa och hålla ut två dar till, måndag och tisdag, innan hon får lite ledigt.

Givetvis orkade ingen av oss laga mat, så jag föreslog att jag skulle trotsa regnet och gå bort till Alex för att köpa och hämta pizzor. Sagt och gjort. Det var roligt att återse Alex och Giovanni och jag lovade att vi snart ska komma och äta på plats. Några få gäster var där, men läget är mer bekymmersamt nu än i våras. Jag tog hem en fyra ostar-pizza som Anna och jag delade på. Gymnasisten fick en egen pizza med massor av skinka på.


Efter kvällskaffet luftade jag en flaska vin och tog fram ostar.
Vi dukade fram var sin ostassiett med kex och fikonmarmelad och mumsade medan vi glodde på hur det hade gått för bönderna efter deras respektive kärleksresor. Det var bara ett par som fortfarande var tillsammans. Ja ja, vad ska en säga. Det är ju en konstig situation att försöka hitta kärlek framför TV-kameror.

För egen del läser jag om kärlek just nu. Kärlek till böcker, men också mellan människor i 1930-talets Kentucky. En tid och plats där kvinnor inte tycks ha så stora rättigheter till just kärlek. Boken är trots det underbar – på sitt sätt.

∼ ♦ ∼

I havent had my coffee yet

Magnet med budskap som stämmer väl överens med verkligheten.

I morse vaknade jag runt klockan sex av ett pipande utanför sovrumsdörren. Men det var OK för mig att kliva upp ändå. Jag gav katterna mat, tömde pottorna och fyllde på sand innan jag hoppade in i duschen och tvättade mitt ovanligt långa hår. Det ska klippas på måndag morgon, tack och lov, om frisören och jag är friska, vill säga.

Jag är trött, som sagt, och sliten, men försöker hålla humöret uppe. Under en arbetsdag går det åt väldigt mycket kaffe. Det är bra mycket bättre kaffe hemma än på jobbet. Jag riktigt känner att jag blir snällare av hemmaakaffet, men jag är inte pratbar innan jag har fått minst en mugg.

Det pågår hela tiden förändringar på jobbet, sånt som jag känner av även om jag jobbar hemifrån tills vidare. En del förändringar är bra, andra mindre bra. Inte bara jag råkar ut för galenskaper. I morse snackade jag med en kollega som drabbats av att somliga som bestämmer inte har nån framförhållning alls. Jag frågade om h*n skulle tvingas jobba på julafton… Som ett brev på posten (!) damp julklapp nummer två från arbetsgivaren, denna gång avdelningsledningen, ner på hallgolvet strax efter klockan nio. Den illustrerade galenskaperna på ett tydligt sätt med sitt innehåll: bitter choklad. Även detta stämmer väl överens med verkligheten.


För egen del har jag just de senaste dagarna
inte drabbats så hårt. Rena dumheter kan jag faktiskt nästan skratta åt. Och när det gäller positiv återkoppling får jag det från kollegor, ibland från oväntat håll… Sen när det gäller just positiv återkoppling tycker jag själv med flera att den ska ges när den förtjänas, inte som de guldstjärnor vi fick på lågstadiet.

Min kafferastpromenad idag blev inte så lång som jag ursprungligen tänkt. Men det berodde på att jag träffade hunden Bosse och hans… farmor(?) på vägen och fick en god pratstund. Det är också friskvård.


Förmiddagen passerade ganska snabbt. 
Anna var ledig och Gymnasisten hade terminens sista lektioner. På lunchen åt jag rostat bröd, kokt ägg och Varma koppen räksoppa (det är ju fredag). Dessert blev en chokladkula som jag hittade bakom lucka 13 i chokladkalendern. Jag öppnade ju fel lucka, lucka 18, den 13 december, eftersom min dåliga syn lurade mig.

Jag hade sällskap i arbetet av först Lucifer, som sov så gott tills posten kom, sen Mini, som inte ville sova när jag skulle fota. Citrus dök upp i köket på lunchen, först.

∼ ♦ ∼

Till i kväll lyckades vi få var sin kasse helgens goda från Korgtassen som Anna var och hämtade i samband med att hon handlade. Det blir perfekt att inleda ledigheten med. Om en vecka är det julafton och julens dofter har börjat sprida sig i hemmet, typ pepparkakor (eg. pepparkakshus), blåa hyacinter och kött- och kycklingköttbullar som Anna stekte idag… 

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan WTF

WTF kan en verkligen undra…

Och avslutningsvis nåt som gör mig riktigt jävla skitförbannad. Postnords vd Annemarie Gardshol har en månadslön på 583 333 kronor. Det har inte min sambo. Men min sambo trodde att hon som medlem i Kommunal skulle få en bonus på 5 000 kronor till jul. Det visar sig att det gäller inte de som jobbar för ett privat vårdbolag. Vem har lurats här? Facket? Kommunen eller regionen? Eller arbetsgivaren? Skämmes, säger jag, som vet att Anna, som har människors liv i sina händer, har jobbat extra hårt i år, bland annat för att hålla covid 19-smittan borta från sin arbetsplats. (För övrigt ska kommunen ta över verksamheten nästa vår. Kommunen leker ju som bekant affär och har då och då upphandlingar.)


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Torsdag kväll den 17 december och fredagen den 18 december 2020: Kärlek, bekymmer, galenskap… Och dofter av jul

  1. Vad skönt att du klivit på långledigt nu 🙂

    Hoppas chokladen smakar bättre än det låter. Vi fick en låda julgodis, blandat rökt kött, lax, julsenap, kryddor, choklad, glögg, hårdbröd mm.

    Från facket fick vi presentkort att handla i våra lokala affärer på. Detta påminde mig om att jag har ett sådant presentkort kvar som vi fick från företaget i våras. Jag får sätta sprätt på dessa när jag handlar det sista inför julen, någon tiiidig morgon eller seeen kväll 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jaa jätteskönt! Fast jag känner mig jättetrött och sliten, vi har hållit på och grejat hela dagen. Anna var förstås först upp och gjorde knäck i morse. Mer om detta i ett kommande inlägg!
      Chokladen är inget jag äter, uff! 😦 Presentkortet från förvaltningen tänker jag köpa böcker för, det är alltid välkommet!
      Gentilt med presentkort från facket, vi får aldrig nåt av vårt fack.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.