Onsdag kväll den 9 december och torsdagen den 10 december 2020: Sött, surt och skört


 



Kära dagbok…

Annakaka och pepparkakor

En kaka lika söt som namnsdagbarnet, med choklad och kokos från Triller.

Livet är en blandning av sött och surt. Och så skört. Det fick jag erfara igår och i morse. När Fästmön kom hem från jobbet tog jag en kafferast på eftermiddagen med henne. Jag hade köpt oss var sin kaka till kaffet – det var ju Anna-dagen igår och det är ju vad hon heter och kallas. Även Gymnasisten fick förstås en kaka, men han valde att ta en promenad när dagens lektioner var slut och åt sin kaka senare.

Gott och chokladigt och sött och kokos mellan varenda jävla tand. Det var det emellertid värt. Nu finns det en kaka kvar, eftersom Butiken på hörnet sålde fyra kakor för en hundring. Tre kakor kostade 96 spänn. Alltså kunde jag inte motstå den där fjärde…

Min middag igår kväll blev lätt – två grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka. Inget värt att fota. Men det blev kompletterat med goda ostar, druvor, kex och ett glas gott rött när jag kom hem från kvällsmötet.

 

Brunt löv på asfalt

Livet kan vara så skört.

Runt kvart i sju på kvällen slank jag nämligen ut på en promenad över järnvägen upp till Missionskyrkan. Där intog jag och sex andra personer platser på avstånd i en stor sal för att delta i bostadsrättsföreningens årsstämme. Det var precis före mötet jag fick känna på hur surt livet kan vara ibland. Ja inte för mig personligen, men för en granne. Jag har inte sett grannen på länge, utan i stället noterat en annan person vid lägenhetsdörren då och då. Det visade sig att grannen drabbats av svår sjukdom. (Inte covid 19.) Och vi som pratade på som vanligt när vi sågs sist… Nu vet jag inte alls hur grannen mår och om grannen är på bättringsvägen. Prognosen är inte så god, vad jag förstod. skört kan livet vara. skört.

En stund senare fick jag veta att nån annan i min närhet väntar tillökning, nåt som förstås ger sötma i tillvaron. I morse, via e-post, fick jag sen ett sorgebud från en av bryllingarna i England. Tvära kast det senaste dygnet. Liv och död och däremellan sjukdom. Och så klagar jag på lite ryggont…

∼ ♦ ∼

Grå och fuktig dag idag också, men ut gav jag mig en snabbis ändå mellan Zoommöten. Jag bara måste röra på mig när ryggen bråkar. Idag blev det faktiskt två fikarastpromenader, den ena på förmiddagen, den andra på eftermiddagen efter det sista mötet.


Den sista promenaden gick till
Kvarnen där jag hämtade beställda drycker till jul och nyår samt en flaska rött och

 

Mini på stol med filt vid min hemarbetsplats

Nån katt brukar hålla mig sällskap vid min hemarbetsplats. Här har Mini intagit besöksstolen.

Det börjar bli aningen ansträngt att jobba hemifrån. Det är inte bara att ergonomin gör att rygg, axlar och armar värker. Det är inte så roligt för omgivningen (läs: sambon) som måste tassa på tå när vi andra har onlinemöten. Gymnasisten har åtminstone en dörr att stänga om sig, vilket jag inte har. Vi kan inte ha en dörr som går rakt ut i hallen. Och jag känner att jag stör när jag sitter i onlinemöte och jag blir störd eftersom headsetet (har provat två olika) släpper in ljud från omgivningen.

För tillfället gäller ytterligare en dag samt en arbetsvecka med hemarbete för mig, sen är jag ledig i tre veckor. Men vad jag förstår lär vi fortsätta arbeta hemifrån till i mars 2021 nån gång, enligt senaste (på)budet. Familjen Katt, däremot, gillar att jag jobbar hemifrån. Det är ofta nån av katterna som håller mig sällskap vid hemarbetsplatsen, vanligen Lucifer eller Mini på besöksstolen, Citrus på golvet.

Stämningen blev något bättre när Anna hade köpt hem gott till kaffet, men vi kunde inte fika tillsammans, direkt. Och det tyckte kanske somliga var lite skönt.

Bakom lucka tio hittade jag en nalle av choklad, men den sparar jag till senare i kväll. Tanken är att hålla mig vaken ett tag för att kunna se reprisen av Lyckoviken.

∼ ♦ ∼

Asså jag ska säga som det är: jag är ingen julmänniska. Längre. Men jag försöker. För andras skull. Efter mammas bortgång är det som om julen inte spelar nån roll längre. Medan hon levde tog vi över pappas julkortsskriverier. Nu skickar jag inte ett enda julkort längre, men tackar Veggiehäxan CM i Metropolen Byhålan för kortet jag fick idag på Gästis (som inte jag heller såg när det begav sig, det revs när jag var två år och då bodde jag inte ens i Motala).

Julkort från Veggiehäxan 2020 föreställande Gästis i Motala

Julkort från Veggiehäxan (CM) föreställande Gästis i Metropolen Byhålan (Motala).


Ändå försöker jag, på mitt sätt.
Jag gillar julmat samtidigt som jag inte är bra på att laga den. Skulle klara mig på sill och potatis och ägghalvor om det bara var jag. Till det: snaps och julöl och nån knäckemacka. Julklappar ingår i julpaketet så att säga, hö hö. Det återstår några att inköpa, men det finns ännu tid för det. Skulle ha kunnat köpa till mig själv. Sen blir vi troligen fyra vid julbordet på julafton om alla håller sig friska. Det skulle glädja mig om just vi fyra kan fira jul ihop. Mitt hjärta har liksom… krympt, coronatider eller inte.

∼ ♦ ∼

Ett bokbyte hann jag med under dan. På lunchen läste jag de 20 sista sidorna av en svensk feelgooddeckare och bytte till en som säkert också är bra men av mer feelbadkaraktär. Jag blev lite upplyftad av pastor Viveka så jag hann både bädda och tömma diskmaskinen på ren disk på lunchhalvtimmen också. Böcker ger mig energi mitt i det sköra!

Böckerna Pastor Viveka och Glada änkan samt Skymningsflickan

Bokbyte i deckargenren från feelgood till mer feelbad. Tror jag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.