Måndag kväll den 7 december och FEM:s födelsedag 2020: Svensk Geraldine och blåa paket glädjekällor i värkeländet


 



Kära dagbok…

Måndagskvällen for förbi lite som en motorbåt. Vi fixade käk tillsammans, men med de maskiner vi har i köket går det inte fort. Nånstans vid halv sju kunde vi plocka undan och starta kvällskaffet. Nån TV glodde vi inte på alls igår. Fästmön telefonerade med sin snälla mamma och sen var det julklappsfixande och -inslagning för hela slanten. Jag känner att vi har ganska bra koll, men det gäller förstås att få iväg vissa saker, som ska lite långt bort, så snart som möjligt. Ytterligare några klappar ska också införskaffas eller är på ingång. Vad gäller själva julen går det inte att göra några fasta planer. I år har vi emellertid en idé som vi båda tycker är den bästa. Det är förstås tråkigt för Anna att inte kunna fira med sin familj. För min del spelar julen en mindre roll eftersom jag ju inte har nån familj i livet.

Medan Anna stängde in sig i sovrummet och gick loss med julpapper och -snören passade jag på att äntligen läsa ut den tyska kriminalromanen, som blev i segaste laget efter mitten. Bokbytet blev till en lättsam deckare med en frikyrkopastor i centrum, en sorts svensk version av Geraldine Granger i Ett herrans liv. Precis vad jag behöver just nu: enkel underhållning.

Citrus med böckerna Annars skjuter jägaren mig o Pastor Viveka och glada änkan

Citrus bytte böcker åt mig från en seg tysk kriminalare till en lättsam svensk deckare med en pastor i centrum.


Tyvärr bråkar kroppen med mig.
Värken i vänster axel och arm är bättre, likaså muskelsmärtan i höger vad och lumbago minor. Men ryggontet har nu utökats till att omfatta musklerna på övre delen av ryggen. Jag låg därför på rygg med benen i rät vinkel på fotpallen en stund igår kväll för att ryggen och musklerna skulle få lite avslappning. Det hjälper – för stunden. Fem minuter senare har jag lika ont igen. Jag försöker röra på mig, men det är inte lätt när en har ett stillasittande arbete.

∼ ♦ ∼

Frukost med Pastor Viveka och Glada änkan

Pastor Viveka skänker mig glädje.

Det blev lite si och så med nattsömnen. Klockan var mycket när jag släckte. Trots att jag sprejade kudden med Annas Ritualssprej som ska förhöja sömnkvaliteten var den senare dålig. Jag vaknade flera gånger under natten. När sen katterna satte igång klöskonsert på sovrumsdörren vid femtiden kände jag mig mer död än levande. Men jag höll ut till strax efter klockan sex. Då fick de påfyllt i skålarna och tömt i sina pottor innan jag hoppade in i duschen och började min dag. Till frukost hade jag kristligt sällskap av pastor Viveka. Tänk att den boken är precis rätt för mig att läsa just nu. Jag blir glad av den, den är välskriven och rolig, men har även mycket allvar i sig.

 

Sen var det slut på det roliga och min arbetsdag började kvart över sju. Massor av mejl att läsa och besvara, system som krånglar, chattar att bevaka och så avdelningsmöte efter lunch via Zoom. Jag hoppas att ingen av mötesdeltagarna kunde läsa på läpparna vad jag sa (jag var mjutad) när moderatorn tvärsäkert svarade ”att så här menar chefen” på en fråga från en mötesdeltagare till en chef. Efter en stund upphävde chefen ifråga sin stämma och förklarade att h*n inte alls menade ”så här” utan ”så där”. Utöver det undrar jag hur många av de typ fyra så kallade i förväg inskickade frågorna som var fejkade/tillverkade av dem som skulle besvara dem. Ganska genomskinligt i vissa fall. En timme var väldigt, väldigt tröttsam..

Tacksam att det fanns en liten uppiggande chokladkula i chokladkalendern från L och Boy Wonder!


På förmiddagen tog jag min sedvanliga kafferastpromenad.
Den känns ännu mer viktig nu när jag har ont i ryggen. Annars var vädret inte särskilt upplyftande utan ungefär som de senaste dagarna fast lite kallare och blåsigare. Jag passade på att slänga sopor och slinka in och köpa en TV-tidning på tillbakavägen också.


När jag kom hem igen hade
Citrus skrivit i jobbchatten, startat två program och en annan webbläsare än min vanliga. Lite senare, vid ett annat obevakat tillfälle under dan, hade hon nästan lyckats skicka ett mejl samt ändra bildskärmsinställningarna. Hon älskar att ligga på min jobbdator, nämligen.

Följesedel ICA

När listan är två sidor lång är det lätt att det blir fel. ICA Maxi Stenhagens killar ordnade upp det hela föredömligt snabbt.

Den rena och torra tvätten tog jag reda på i omgångar – jag körde ju flera maskiner igår. Nån gång mellan 13 och 16 skulle vi få hemleverans av varor från ICA Maxi Stenhagen. Då är det praktiskt att jobba hemifrån eftersom Anna hade gått iväg till sitt jobb. Det är en del att ta reda på, men att få de tunga varorna hemkörda och uppburna innanför ytterdörren är guld värt. Och eftermiddagsrast har jag ju rätt att ta. Men idag blev det lite tokigt och en av kassarna skulle till nån annan, medan vår kasse med frysmat inte var med. Några sms mellan mig och Anna och sen kom ICA-killarna efter typ åtta minuter. Fel kan det bli när listan är två sidor lång, men alla ordnar inte upp det hela så föredömligt snabbt. Toppen!

Nåt som hittade rätt direkt var ett blått paket till mig – julklappar från vännen FEM!

Blått paket

Ett blått paket med julklappar till mig.

∼ ♦ ∼

Idag har det varit vännen FEM:s födelsedag hela dagen. Jag önskar att saker hade varit annorlunda och vi hade varit närmare varandra, men nu är det som det är. Glad blev jag i alla fall att födelsedagspresenten var till belåtenhet. Vi brukar ju ge varandra litterära presenter och julklappar. I år fick jag en önskelista av vännen FEM och sånt ökar ju förstås chanserna att det blir rätt och bra. Ett grattissamtal per mobil ska det bli alldeles nu.

Jag och FEM i oktober 2020

Jag och dagens födelsedagsbarn FEM när vi sågs här i Uppsala den första helgen i oktober.

∼ ♦ ∼

I kväll går sista avsnittet av LyckovikenAv solidaritet väntar jag till torsdag kväll klockan 23 för att kunna se reprisen tillsammans med Anna eftersom hon jobbar. I stället åker jag och hämtar henne i bil när hon slutar klockan 21.15.

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Måndag kväll den 7 december och FEM:s födelsedag 2020: Svensk Geraldine och blåa paket glädjekällor i värkeländet

  1. Hm en spray som förhöjer sömnkvaliteten kanske jag borde testa.

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.