Ett inlägg om en mycket stark självbiografisk roman.
Den som går genom livet utan kriser är nog unik. När författaren Ninni Schulman genomgick en skilsmässa drabbades hon också av en livskris. I boken Flickebarn nr 291 berättar hon om de upplevelser i barndomen som har format henne (på flera sätt än ett), men som hon inte riktigt har bearbetat.
Separationer gör att inte bara par går sönder. Även en enskild kan gå sönder. Det är vad som hände Ninni Schulman. Hon söker hjälp inom psykiatrin. Så småningom leder de samtal hon har med en psykolog fram till att hon bestämmer sig för att ta itu med vissa barndomsupplevelser. Ninni Schulman föddes med en ryggskada och tvingades till många, långa och även svåra behandlingar och operationer för att överleva. Detta ledde förstås även till långa sjukhusvistelser där föräldrarna i princip inte fick vara med. Jo, nog minns även jag sånt. Var det inte jag så var det min mamma som var på sjukhus när jag var barn. Och frågan är vad det gör med ett barn. Hur påverkar den här frånvaron av dem som borde stå en närmast ett barn? Hur påverkar detta en senare i livet, som vuxen?
Ninni Schulman skriver en naken bok där hon lämnar ut många känslor, tankar och upplevelser som gör ont. (Den hon lämnar ut minst av alla är maken som lämnar henne för en ny kärlek. Det är i princip det enda läsaren får veta om skilsmässan.) Hon skildar sin livshistoria i en rak och konstaterande ton. Ändå känner jag som läsare så tydligt hennes smärta.
Den här lilla boken är på drygt 220 sidor. Nutid varvas med författarens minnen från sin barn- och ungdomstid. Jag läser dess korta kapitel snabbt, men jag måsta ta täta pauser. Det blir så… tungt. Detta är emellertid en viktig bok på flera plan. Ett av dem är hur sjukvården behandlar små barn, barn som är så små att de kanske inte kan uttrycka sig verbalt, men även barn som kan det. Jag hoppas att vården av barn är bättre idag än den var på 1970- och 1980-talen när Ninni Schulman var barnpatient.
Ninni Schulmans koppling till såväl Uppsala som Motala ger förstås lite teoretiska pluspoäng. Toffelomdömet hade utan dessa kopplingar ändå blivit det enda möjliga, det vill säga det högsta.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 