Onsdag kväll den 11 november och torsdagen den 12 november 2020: Lite jävla ödmjuk… och utvecklingsbar


 



Kära dagbok…

Livet består av såväl blommor som taggar. Ibland hjälper det att vända ut och in på sig, gnälla och gråta. Sen behöver en vara lite jävla ödmjuk också och inte bara arg på att det är som det är. Men helt klart måste jag bli vassare och starkare och stå upp för mig själv, precis som jag skrev igår till dig, kära dagbok. Det är det ingen annan som kan göra. Eller… jag kan varken hoppas eller lita på att nån annan gör det.

Knoppar i röda novemberkaktusen

Tidigare ledsen, nu utvecklingsbar novemberkaktus.

Det är bara jag som kan förändra saker i mitt liv. Samtidigt är det också enbart jag som måste acceptera att vissa saker inte går att förändra. Eller… jag kan inte förändra vissa saker. Ett exempel är somliga vuxna människor. Alla är inte utvecklingsbara, en del är det bara delvis. Och de flesta av oss kör sitt eget race – av gammal vana eller för att man tror på stridsvagnsprincipen..? Jag vet inte. För tillfället jobbar jag hårt för att blanda det ödmjuka med en lite tuffare attityd. Det går… så där. Men om jag inte får aningen mer skinn på näsan går jag under.

Och som ett tecken på att detta är en framgångsrik strategi visar jag här en bild på en annan novemberkaktus på väg att blomma. Sagda kaktus får röda blommor och har varit mammas. Den har sett väldigt, väldigt ledsen ut en längre tid. Men nu så…

∼ ♦ ∼

Igår kväll lagade jag min egen mat. Jag förstår att du inte tror mig, för jag har inget bildbevis. Fotot jag tog blev suddigt och obegripligt, men jag stekte kycklingkorv och kokade makaroner till. Det blev gott och mättande. Kvällen fortskred med rapport från Fästmön om eftermiddagens aktiviteter. Vi kollade på Bonde söker fru och försökte båda fippla med inställningarna på Annas nya mobil. Det går fan inte att få till vissa saker och jag känner mig fruktansvärt tveksam till att skaffa en ny mobil själv på grund av detta. Dessvärre lär jag snart bli tvungen, för jag får ladda min nuvarande hela tiden.

Vi behövde helt klart vin. Jag luftade en rätt dyr italienare och lyckades få kork enbart i det glas som Anna tog. Anna skar upp fyra sorters ost och jag kompletterade med några kex. Druvor fanns det tyvärr inga, men såväl ost som kex slank ner fint med det goda vinet.

Tack vare (?) detta glas vin kunde jag sova hela natten – till dess att Lucifer krafsade på sovrumsdörren vid halv sex-tiden och Annas mobillarm gick igång en kvart senare helt i onödan… Anna har nämligen varit ledig hela dan idag och jag halva, det vill säga eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

Idag jobbade jag alltså enbart förmiddagen. Det var diverse spretigheter – som vanligt – och också som vanligt blev det diskussion om vilka arbetsuppgifter jag ska utföra och huruvida jag ens ska utföra vissa arbetsuppgifter eller inte. Det är nämligen den senaste grejen. Jag känner mig omyndigförklarad. Omyndigförklaradkänslan omfattar att jag egentligen kan, men inte får avgöra vad jag har för kompetenser och möjligheter i tid, till exempel, att åta mig uppdrag. I en specifik fråga har jag uttalat mina åsikter och ”experttankar” för vidare diskussion. Men jag påstods inte ha lämnat svar på om jag ska utföra uppgiften eller inte. Vad är det för mening att försöka ha en dialog med syfte att det blir ett arbete av hög kvalitet utfört när man inte är intresserad av att ha en dialog utan har bestämt sig i förväg? Vad jag ska göra och inte ska göra, tja så gott som allt, ska passera någon som inte har en chefstitel och så ska denne någon avgöra. Samtidigt blir jag inte beordrad (jag frågade detta flera gånger)… Och det är ju sånt som händer när ledningen är svag och vissa medarbetare är starka karriärister som vill driva saker framåt fort. Genom att fluffa till en titel kommer man för övrigt runt att införa en ny nivå chefer – man gör det inofficiellt. Fattar du, kära dagbok? Vet du, att det får gå till så här det fattar inte jag. Inte min assistent heller.

Lucifer sover på en stol vid skrivbordet

Min assistent Lucifer fattar inte heller att min arbetsgivare får göra vissa saker.

∼ ♦ ∼

Vad jag gjorde på min lediga eftermiddag? Först gick jag några ärenden, lite här och var på stan, tyvärr, men nödvändiga. Bland annat besökte jag apoteket, men jag inhandlade också två paket och två pocketböcker till mig själv. De två paketen lades senare i ett blått kuvert och avsändes till en vän i Motala.

På vägen hem köpte jag en macka till lunch hos Butiken på hörnet. Efter lunchen tog jag en fika – två saffransgifflar tronar på mitt feta jeanslår, som synes.


Medan jag satt och fikade med Anna
trillade ett svart paket ner genom brevinkastet på hallmattan. Äntligen kom min vinstbok, från författaren, men via förlaget. Med spänning och stor förväntan ska jag efter min bok på gång gripa mig an Nämn inte de döda, som är nominerad till utmärkelsen Bästa svenska kriminalroman hos Svenska Deckarakademin.

Plötsligt hade tiden gått och det var dags att åter traska ner på stan och få skallen rakad. Min goa frisör Igor bar förstås munskydd. På hemvägen pilade jag snabbt in på ICA S:t Per och kompletteringshandlade ett par varor till Anna som stod och rörde i grytorna. I kväll blev Gymnasisten och jag serverade underbart het, men krämig chicken tikka masala.


Ytterligen en förfrågan om att recensera en bok
trillade in idag via e-post från förlaget Blue Publishing. Jag tackade ja till att läsa och tycka till om Lars Torstenssons bok Herdedikter och mord, en bok som verkar väldigt annorlunda. Den kommer ut först den 1 december.

Men nu ska jag ta kväll så att jag står ut med att jobba ytterligare en dag innan två lediga dar väntar. Medan jag jobbar i morrn ska jag tvätta, tänkte jag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Onsdag kväll den 11 november och torsdagen den 12 november 2020: Lite jävla ödmjuk… och utvecklingsbar

  1. Skönt med en ledig eftermiddag så där i veckan, man hinner med lite mer då och det känns ju bra. Påminns att jag nog måste beställa tid för klippning snart 🙂

    Ibland önskar man att man vore katt, ser så skönt ut där han ligger och sover 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jätte, men en tror att en ska hinna massor, inkl koppla av, så blev det inte riktigt. Ja du, katt skulle en vara… De är så bortskämda nu och ”mammasjuka” om vi är borta en liten stund – de är vana att det nästan alltid är nån hemma.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.