Tisdag kväll den 10 november och onsdagen den 11 november 2020: Om ingen står upp för mig är det dags att jag gör det själv


 



Kära dagbok…

Ibland behöver människor förstå att de går för långt. Igår deltog jag i nånting som jag tyckte började så bra. Sen föll allt i slutet, rasade som ett korthus. Redan för mer än ett år sen blev jag varnad för karriärister. Jag borde har varit mer på min vakt, för dessa drar fram som stridsvagnar och inser inte hur ont vissa ord kan göra. Eller tystnad.

Bitmoji Tofflan Current mood

Varning! Stridslysten.

Hudlösheten gör sig påmind på flera områden. Jag kan bestämma mig för att svälja och inte bry mig, bryta ihop eller protestera. Alla sätt är faser och har sina för- och nackdelar, men klart är att jag inte orkar tjafsa om att det och det och det inte är gjort – jag gör det. Sväljer och är tyst, men kokar inombords. Jag har levt med en mamma som tidigt lärde mig att anpassa mig efter hennes humör, jag har en partner som har varit likadan och jag har jobbat med personer som plötsligt kan byta från sol till åska och tvärtom. Att jag inte har tagit tillvara på dessa erfarenheter bättre!.. Jag är fan i mig dum i huvudet.

Jag läste ut en sorglig bok igår och grät mig till sömns. Det vet jag i alla fall av erfarenhet att det är bra att gråta i sängen på natten, för en blir så trött då att en till sist somnar. Timmar senare vaknar en till en ny, jävla dag. Men en vaknar i alla fall och idag är jag… stridslysten. För om ingen står upp för mig är det dags att jag gör det själv nu.

∼ ♦ ∼

Potatisbullar och lingonsylt

Tisdagsmiddag.

Efter avslutad arbetsdag igår fick jag ugnen att samarbeta. Jag till och med värmde griskött (bacon) i micron. Gymnasisten och jag dinerade på potatisbullar. Lite senare blev det andra bullar till kvällskaffet. Det stod inte på förrän jag hörde timmerstockar dras inne i Pojkrummet.

Min kväll ägnade jag mest åt att läsa, men jag såg också Lyckoviken. När Fästmön kom hem bad jag om ursäkt (!) för att jag tittade. Tyvärr kan vi ju inte längre spela in på DVD-hårddisken eftersom vår TV-leverantör digitaliserade kanalerna i höstas. Jag ville emellertid inte missa avsnittet och jag hade inte mycket annat för mig den här kvällen heller. Läsa eller glo på TV eller skriva, typ.

Läsa ja… Jag läste alltså ut Mian Lodalens senaste roman baserad på en sann kärlekshistoria. Ju närmare slutet jag kom desto mer ledsen blev jag. Vilken kärlek! De älskade varandra så mycket att det till sist bara fanns en utväg för dem att få vara tillsammans… Det blev lite av en kulturkrock när jag sen bytte till en bok jag lånar av Anna, en bok om hämnd på män som har slagit kvinnor. Katarina Wennstam skriver också bra och engagerande böcker och den senaste boken jag läste av henne gjorde mig också ledsen. Här läses med andra ord mest böcker som stimulerar flödet av tårar!

Böckerna Lisa och Lilly samt Skuggorna

Böcker som stimulerar flödet av tårar.

∼ ♦ ∼

Onsdag och ytterligare en grå och deprimerande dag. Jag blev inomhus hela dan idag. Lunchen intog jag med levande ljus som doftar äpple på bordet och några tiggiga katter under, på golvet. (Syns inte i bild.)

Lunch med äggmackor varma koppen och boken Skuggorna

Lunch med levande ljus på bordet (och tiggiga katter under).


I morgon eftermiddag (torsdag)
har jag i alla fall bestämt mig för att vara flexledig på eftermiddagen och gå hemifrån för att få lite egentid. (Sen vet jag att det är skittråkigt att gå ensam, men jag behöver lära mig att uppskatta mitt eget sällskap lite mer.) Jag har några ärenden och en del inköp att göra och det känns OK att samla dem till en eftermiddag. Vädret ska vara ungefär som idag, fuktigt, mörkt och trist.

Citrus i min fotpall

Citrus tar igen sig inuti min fotpall.

En av dagens ljuspunkter var telefonsamtalet från en vän. Det är så gott att det finns nån som vill prata med mig och som även orkar lyssna på mig. Då känner jag mig lite mindre ensam. Annars botar jag ensamma känslor med familjen Katt. Citrus har varit så busig idag på förmiddagen – hon for omkring när jag hade telefonmöte och jag hörde hur hon sladdade och klorna repade parketten så det tjöt i öronen. När hon sen lugnar ner sig efter ett sånt race hoppar hon gärna i min fotpall en stund och tar igen sig. Men du ser väl den vilda blicken, kära dagbok?

∼ ♦ ∼

I kväll händer det väl inget ovanligt, utan jag ska väl laga mig lite mat, läsa en stund och kanske se på TV. Försöka vila mitt i oron så att jag kan få ut nåt av morgondagens lediga eftermiddag. Den som kunde slappna av som herr Katt… På bilden nedan sover Lucifer, faktiskt, och drömmer med öppna ögon.

Lucifer sträcker ut sig på leopardfilten

Avslappnad herr Katt drömmer med öppna ögon.

∼ ♦ ∼

Dagens citat kommer ur min facktidning Publikt och tillskrivs Per Johnson som lektor i psykologi vid Lunds universitet:

”Alla Publikt talar med framhåller vikten av att inte gräva ned sig för djupt i ett nederlag. Och att söka stöd hos någon nära vän eller familjemedlem om mörkret känns kompakt.
– Det ska inte ske via sms eller telefonsamtal, utan helst ansikte mot ansikte. Med ögon som ser och bekräftar dig. Just när man blir avvisad behöver man en motkraft, ett ställe där man är älskad, […] säger Per Johnson.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.