Tisdag kväll den 27 oktober och onsdagen den 28 oktober 2020: Spindlar och pecanwienerbröd till kaffet, ändlösa diskussioner och höstens magiska färger

 

---

Kära dagbok…

Inte bara spännande att se på, den är ljuvligt god också, Trillers spindeltartelett.

Det blev en lagom stor middag igår kväll, vilket gjorde oss lagom sugna på en spindel till kvällskaffet. Däremot skippade vi ostarna och kexen som vi ibland äter lite senare. Det är en kväll idag också ifall vi skulle bli sugna.

Men kolla in spindeltarteletten här till vänster från Butiken på hörnet! Den ser inte bara spännande ut, den smakar ljuvligt gott också. Det är faktiskt andra gången jag köper och äter. Nog är det lätt att räkna ut varför ens mage växer trots att en inte är gravid. Det är inte bra för figuren att bo i samma hus (eller i alla fall ihopkopplade hus) som sagda butik… Vid nåt tillfälle beklagade jag mig för personalen i butiken, men fick då till svar att vikten kan en ta itu med ”sen”. Det lyssnade jag på ordentligt. ”Sen” låter bra, för ”nu” har en inte så mycket sköj.

Bokbyte från brittisk spionroman till svensk roman om ett spädbarn som kan ha blivit utsatt för ett brott.

Jag kikade på ett TV-program igår, Lyckoviken. Det kanske är simpel underhållning må somliga tycka. Själv tycker jag att det är helt OK underhållning, det vill säga det är hälften relationer, hälften spänning.

Lite mer spänning ägnade jag mig åt via litteraturen dock. Jag läste ut den brittiska spionromanen och bytte till en svensk roman om ett spädbarn som kan ha blivit utsatt för ett brott. Ja det blev två helt skilda världar som möttes. Boken jag läser just nu ger mig betydligt fler obehagskänslor – och dessutom genast. Trots att jag, Den Superelaka, är en icke-barn-människa berörs jag när små barn, som inte kan försvara sig, utsätts för onda handlingar. Katarina Wennstams böcker handlar alltid om fall som känns väldigt realistiska. Om jag får gissa är många av böckerna baserade på verkliga händelser, men tillräckligt omgjorda för att ingen ska känna sig utpekad.

∼ ♦ ∼

Färger i och utanför fönstret i Bokrummet.

Onsdagen jag vaknade till var förstås först mörk, men blev sen ganska solig – för att bli blöt och regnig. Det var till att börja med en sån där underbar höstdag när jag skulle ha velat vara ledig. Ledig kan jag vara även om det regnar. Men i stället fick jag genomlida ytterligare en arbetsdag på distans, med ändlösa diskussioner i skrift där sändare och mottagare tycks missuppfatta varandra hela jävla tiden. Detta kompletterades med möten via Zoom, möten som mest innehåller fluff. Men ändå. Trevligt att ses om än via kamera. Fästmön var ledig idag och det är väl inte särskilt roligt för henne att smyga omkring hemma när jag sitter i onlinemöten…

I Bokrummet där jag sitter och jobbar om vardagarna har jag i alla fall ganska vacker utsikt just nu. Träd, buskar och häckar utanför fönstret har antagit höstens magiska färger. Och som grädde på moset blommar en av pelargonerna i själva fönstret. Men att jag skötte mitt arbete och inte glodde på vackra färger höll Citrus koll på, för det var hon som ansvarade för övervakningen av mig idag från lådan som ursprungligen innehöll nätshoppade mediciner.

Ansvarig för övervakningen av mig idag var fröken Katt a k a Citrus.

Lunchen blev lätt och inte värd att fotografera. Lätt men tillräcklig, för det visade sig att Anna hade köpt godsaker till eftermiddagskaffet. Intagandet av själva godsaken – pecanwienerbröd – övervakades av Mini. Vidare kom det fram att det ska lagas go-middag i afton i form av kycklingpasta med krämig sås…

Eftermiddagsfika med pecanwienerbröd, övervakat av Mini.

∼ ♦ ∼

I övrigt kan vi konstatera den här dagen att alla webbplatser inte är logiskt uppbyggda, att ordet ”bråttom” betyder olika för olika människor (olika referansramar, du vet) och… att även solen har fläckar. Jag stannar här och tänker nog se på… Bonde söker fru på TV i kväll.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.