Tisdag kväll den 6 oktober och onsdagen den 7 oktober 2020: Delar med mig


 



Kära dagbok…

Tisdagskvällen tillbringade jag ensam hemma med familjen Katt. Nej, jag har ju ingen egen familj längre, men familjen Katt får jag vara med och dela. Och så har jag en god relation med min svärmor, det vill säga Annas snälla mamma. Vi pratade en hel halvtimme i telefon igår och jag lovade att plocka ihop en kasse böcker till henne och försöka se till att hon får den nån gång i helgen. Det är roligt att kunna dela med sig av sitt största intresse till dem man tycker om. En halv hög fick jag ihop igår kväll, resten måste jag synka genom att kolla vilka delar som står på tur i de serier jag har lånat henne. Nu hampade det sig så att jag är halvdement och glömde en grej på jobbet. Därför måste jag ut och åka en sväng i kväll (synd om mig i nya bilen och allt). Då kan jag samtidigt svänga förbi och byta ut böcker med Annas snälla mamma och handla, vilket behövdes igen.

Bokhög till Annas snälla mamma

Några bra böcker till Annas snälla mamma.


Katterna var otroligt slöa igår kväll.
Jag trodde nästan att Fästmön hade gett dem mat innan hon åkte iväg för att umgås med sin familj, men icke. Till sist kom Mini och ”berättade” att nån kvällsmat minsann inte serverats. Hon tyckte väl att jag telefonerade lite för länge, för jag blev tvungen att ringa om en försäkring igen. (Herregud, hur svårt kan det vara att skriva begripligt?!) Idag på förmiddagen fick jag ringa ytterligare en gång eftersom jag blivit dubbelfakturerad… Ibland känns det som om det inte är nån ordning med nånting.

Efter maten gick alla tre katterna och la sig i var sin fåtölj. Tisslingarna intog Annas Bruno Mathsson-fåtöljer i Pojkrummet. Där låg de hela kvällen, tills Anna och Gymnasisten kom hem. Citrus låg naturligtvis på sårsidan, så jag kunde inte smörja henne. I morse gick det bättre och jag fick fatt på lilla kissan innan hon fick frukost.

Lucifer och Citrus i Bruno Mathssonstolarna

Tisslingarna, Lucifer till vänster och Citrus till höger, softade hela kvällen igår i Annas Bruno Mathssonfåtöljer.


Det regnade hela kvällen och natten igår.
Ungefär halvvägs hem började det ösa, men jag hade paraplyet med. Dessutom fick jag trevligt sällskap hem igår av kollegan på en annan avdelning gulliga L som har flyttat in till stan, jättenära där jag bor. I morse fick jag emellertid gå ensam, men ett bekant ansikte i form av H, också en kollega från en annan avdelning, svischade förbi på cykel och ropade ”Hej!”. Det var tur att H inte promenerade, för hon hade en rosa jacka och jag min televerksorange. Det hade inte sett snyggt ut ihop.

I morse regnade det inte, trots att väderappen aviserat regn hela veckan och längre ändå. Solen gjorde försök att titta fram på förmiddagen och under eftermiddagen lyckades den hyfsat. Jag var emellertid beväpnad med paraply även idag, ett hitte-paraply som är suveränt bra. Trots att det ösregnade igår på hemvägen blev jag inte särskilt blöt. Och idag regnade det inte alls när jag var ute.

Jag gillar att promenera på hösten. Till jobbet går jag dessutom en sån fin väg förbi många av Uppsalas äldre byggnader och landmärken. Men det gäller att se upp neråt, så att säga, för blöta löv är hala.

Höst i Odinslund

Så här ser hösten delvis ut i Odinslund som jag passerar till och från jobbet.


Till lunch åt jag fisk med stuvade makaroner (!).
Det var hur gott som helst.

Lunchfisk med stuvade makaroner

Fisklunch med stuvade makaroner.

Och medan jag åt läste jag ut den tunna, tunga boken om psykisk sjukdom. Den bok jag nu har greppat blev jag så nyfiken på eftersom den utspelar sig i Uppsala. Och så är den, precis som den jag just lagt till handlingarna, baserad på en verklig historia.

Böckerna Oktoberbarn och Monica Magnus 1966

Bokbyte från en bok baserad på verkliga upplevelser till en till sån!

∼ ♦ ∼

Pappa och farfar i studentmössor 1947

Pappa och farfar i studentmössor när pappa tog studenten 1947.

I kväll är det familjen Katt, Gymnasisten och jag hemma. Citrus har jag lyckats kladda salva på och nu ska ”barna” få mat. Det glädjer mig att Gymnasistens mamma har införskaffat en bok som kan vara till hjälp i utbildningen, men mest glad är jag åt det faktum att en vikarie har poppat upp i ett ämne på skolan. Det fanns nämligen stor risk att ämnet skulle utgå. Nu verkar vikarien dessutom jättebra – både engagerad och entusiasmerande, om jag tolkade Gymnasisten rätt. Även om jag inte är förälder tycker jag att detta låter lovande så att det förhoppningsvis blir bättre undervisning. Pandemin drabbar oss alla, men på lite olika sätt. När det gäller utbildning tänker jag på min pappa som sändes från krigets Finland till Sverige som tonåring eftersom det inte var nån ordning med utbildningarna i hemlandet. Pappa tog emellertid inte studenten förrän som 20-åring. Själv var jag 18 nyss fyllda, men så hade jag också hoppat över en klass i grundskolan (tvåan). Farfar var ännu yngre, han hoppade över två klasser.

∼ ♦ ∼

I morrn och på fredag jobbar jag hemifrån. Under torsdagsförmiddagen har vi varken varmvatten eller värme, så jag funderar på att höja min temperatur genom att besöka Toyota Uppsala. På eftermiddagen har jag ett viktigt onlinemöte och det kan jag inte missa.

∼ ♦ ∼

(Och varför skriver jag om allt detta överhuvudtaget? Vem fan är intresserad? Ingen, vad jag vet. Jag skriver mina dagboksinlägg för mig själv, för att jag försöker lyssna på mig i alla fall. Båda mina föräldrar skrev små dagboksanteckningar och jag vet att jag skrattade (!) åt dem när jag upptäckte det. Idag gråter jag. Gråter över ensamheten som är när ingen frågar. Ensamheten, som liksom kärleken är evig men vars föremål växlar. Utanförskapet har varit mitt genom hela livet. Men varför vänjer jag mig aldrig? En fråga som inte har nåt svar. Ja, jag har haft ganska svår ångest idag. Igen. Tackar som frågar, kära dagbok.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.