Fredag förmiddag den 2 oktober 2020: Umgänge goda källor för att hämta krafter

---

Kära dagbok…

Frukost med kaktus.

Idag när jag kikade in i bloggen såg det helt annorlunda ut. Oj, hur ska jag klara att skriva med den nya blockhanteraren? Nåja, det får gå. Det var till exempel inte det lättaste att hitta hur man lägger in bilder och hur man justerar. Nää, det här var krångligt. Men, men en får lära sig nåt nytt och det är väl… bra… Eller så grejar en lite så att en hamnar i den gamla redigeraren. Då gick det genast bättre.

I morse vaknade jag med en lätt huvudvärk och ganska törstig. Katterna fick detta till trots sina pottor tömda på skit och påfyllda med det sista paketet sand. Det blev en trevlig middag igår på Akropolis. Totalt var vi fem personer, kvinnor i majoritet för en gångs skull, från enheten som satt vid ett bord för åtta. Perfekta avstånd. Maten och drycken var god som vanligt. Och som vanligt var Bruna Vardagsrummet där, dock på behörigt avstånd. Jag pratade så mycket, för jag hade så trevligt, att jag alldeles glömde bort att fota. Det känns väldigt skönt, faktiskt, när mobilerna kan ligga orörda under en middag. Då har en liksom trevligt och umgås.

Jag hann träffa Fästmön som hastigast igår kväll och i morse. Gissar att det inte är så muntert att jobba nu av olika skäl. Mest funderar jag över det upphävda besöksförbudet på äldreboendena. Hoppas verkligen de har bra rutiner för det. Vi har klarat oss utan att bli smittade hittills, Anna och jag. Det vore inte kul att få helvetesviruset.

Här hemma fortsätter medicineringen av vår sjukling. I morse blev det mitt ansvar att ge såväl peroralt penicillin som penicillinsalva. Det orala gick bra, Citrus slickade i sig fint, men salvan var det värre med. Hon ligger alltid på sidan där såret är och i morse tycktes hon ha tagit Lucifer till övervakare där de låg i Annas kökssoffa och tryckte, oåtkomlig för salvsmörjerskan. 

Citrus ligger på såret, oåtkomlig för salvsmörjerskan. Lucifer övervarkar dessutom så att mammisen inte kommer åt att smörja.

Men sen fick jag faktiskt lite hjälp av Lucifer. Han hade lagt sig tätt intill Citrus, som lyfte sitt högra bakben. Då blottades såret och jag skyndade mig dit med en kompress med salva. Båda kissarna blev förskräckligt sura på mig, men katten måste ju få sin medicin. Salvan ska hon ha en dryg vecka till, det sista penicillinet som hon ska äta ska hon få i kväll.

Oväntad hjälp från Lucifer – och jag kunde smörja såret.

∼ ♦ ∼

Nånstans vid lunch idag anländer vännen FEM. Vi ska inleda vår helg med en lunchfika hos min vän Greken på Storken och sen vill nog FEM besöka några affärer. Jag har klipptid klockan 16. Under tiden passar hon på att checka in på hotellet. Sen ses vi nånstans i kväll, preliminärt på Churchill Arms, för att äta middag. Jag ser verkligen fram mot den här helgen och alla orosmoln och svarta känslor tvingar jag åt sidan ett par dar. Jag behöver hämta krafter och en bra källa för sånt är att umgås med nån som gillar en och som en gillar tillbaka. Inte behöva sitta som på nålar rädd för att det en säger ska misstolkas eller känna sig utanför, utan i stället våga säga vad en tycker och känna sig inkluderad. Och avslappnad, mottaglig för friska krafter.

∼ ♦ ∼

För övrigt hann jag med ett bokbyte idag, jag läste färdigt på toa. Boken jag stoppade in i hyllan var en HBTQ-deckare med fokus på T, den jag har bytt till är en HBTQ-roman med fokus på… H, tror jag.

Bokbyte från HBTQ-deckare till HBTQ-roman.

∼ ♦ ∼

Det här inlägget är tidsinställt till i eftermiddag. Bara så du vet, kära dagbok. Verkligheten kan ju förändra sig snabbt.

∼ ♦ ∼

---

Livet är kort.