Ett inlägg om queerforskning vid Uppsala universitet.
I mars 2017 kom en kollega in till mig med ett litet häfte. Det var en publikation av Uppsala universitet med titeln Queera intersektioner: Queerseminariet vid Uppsala universitet 2008-2010. Såväl kollegan som jag tillhör HBTQ-familjen, så det var inget som störde mig. Däremot blev jag intresserad därför att redaktör för publikationen är Ann-Sofie Lönngren, en tjej jag partajade med då och då för typ… ett antal år sen. Av nån anledning blev det här lilla boken liggande oläst ända till september 2020. Fråga mig inte varför.
Under höstterminen 2008 startade det så kallade Queerseminariet vid Uppsala universitet. Seminariet består av forskare och doktorander. Det här häftet består av ett urval texter av seminariets inbjudna gäster under åre 20028-2010. Texterna är sinsemellan olika till såväl innehåll som språk (nån text är på engelska, dessutom). Gemensamt är att det är HBTQ-frågor som diskuterats.
Nu ska jag vara brutalt ärlig. Många av texterna säger mig inte ett dugg. Jag förstår dem inte eller så tycker jag att man teoretiserar så in i bängen att det blir kvasivetenskap för mig. Däremot är de texter som jag kan relatera till och som känns konkreta helt OK. Jag tänker då på de mer skönlitterära texterna, texten om sjukvårdens bemötande av och kunskaper om kvinnor som har sex med kvinnor, texten om Pride med mera. Det är hög igenkänningsfaktor och jag begriper vad de handlar om. Resten av texterna lämnar mig tämligen oberörd.
Det handlar säkert om okunskap hos mig. Toffelomdömet blir därför så högt som medel.
PS Queerseminariet existerar fortfarande. Bland annat ges föreläsningar ungefär en gång i månaden, för tillfället via Zoom.
Livet är kort.