Resten av söndagen den 20 september och måndagen den 21 september 2020: Ett uns energi


 



Kära dagbok…

Söndagsbrunch med Lucifer i bakgrunden

Söndagsbrunch… och tänk att Lucifer råkade komma in i köket just då…

Nä att vila och ta det lugnt är svårt när en plötsligt får ett uns energi. Sen vet jag ju också att jag blir så himla nöjd när det är rent omkring mig. Jag åt sen söndagsfrukost; det blev som brunch. Slog på stort och kokade mig ett ägg, jag som nästan aldrig använder spisen. Brödet jag köpte i torsdags kväll måste ätas upp, men till frukost eller lunch eller brunch orkar jag bara en skiva. Halva limpan är kvar… Ägget åt jag ur äggkopp och la kalkonsalami på mackan. I skålen med grekisk yoghurt hällde jag upptinade, ljuvliga hallon från Slottsträdgården och ganska smaklösa blåbär från ICA (eller typ Bulgarien). Lite honung och müsli på det samt sista skvätten kaffe i muggen så blir jag nöjd. Nån deciliter Pro Viva svartvinbär efter maten utgör pricken över i:et – och håller visst virus borta. Ta i trä har jag inte fått helvetesviruset corona och jag är väldigt sällan förkyld överhuvudtaget. Sista gången var väl när jag fick pesten på nyårsafton 2018. Innan dess… jag minns faktiskt inte. Herr Lucifer råkade förstås gå förbi när jag just satt mig för att äta. Den katten har otroligt välfungerande öron och nos… Inget virus där, inte.

Brunchen gav mig det där lilla unset energi jag behövde till att både bädda rent och dammsuga. Nu har vi blårutiga satinlakan i sängen och våra golv är tillfälligt dammfria och fria från kattsand och katthår. Men det gror igen snabbt. Det räcker att en katt går på pottan  och hoppar genom hallen efteråt, så kan en tro att en sandstorm har dragit fram där.

När jag släpade fram Helvetesmonstret* var två av tre katter ute på ballen**. Citrus hade skuttat ut i vardagsrummet, så jag passade på att dammsuga Djungelrummet, Bokrummet, hallen, gästtoan, katternas toalett samt köket först. Sen närmade jag mig vardagsrummet. Plötsligt flög katten över mig och monstret, in i Djungelrummet och upp på en stol under Annas köksbord. Där låg hon och tryckte till dess att jag hade stängt av dammsugaren. Jag fattar att dammsugarljudet är jobbigt för katterna, för det är det även för mig. Men jag tänker att katterna borde fatta att det är mammisen som bossar över Helvetesmonstret och inte tvärtom.

 

Citrus och Lucifer leker med flaska med torrisar i

Citrus vet precis hur man gör. Lucifer vet inte precis hur man gör.

Efter renbäddning och dammsugning (jag dammade på lördagen, för övrigt) tog jag en välbehövlig dusch. Utanför hörde jag en liten katt som grät. När jag gläntade på badrumsdörren stod Citrus där och ville in. Hon gillar inte stängda dörrar.

Nu var hon lek- och bussugen igen. Efter duschen fyllde jag på Annas egentillverkade kattleksak med torrisar och sen blev det full fart på Citrus ute i köket. Hon vet precis hur man gör. Sen joinade Bruschan (Lucifer). Han vet inte precis hur man gör, men eftersom det handlar om nåt ätbart insåg han att det var bra att hålla sig framme. Han snodde nog en och annan bit som Citrus hade lyckats få ut, men den lilla kissan tog faktiskt de flesta själv.

Bokläsning och kexchoklad

Eftermiddagsrast.

Jag satte mig vid datorn en stund, inte för att jobba, men för att skriva lite annat. Redan på söndagsmorgonen tänkte jag på att måndag är arbetsdag och att jag ska vara på jobbet.

På eftermiddagen tog jag rast med kaffe, kexchoklad och läsning. Jag gillar verkligen boken jag läser, den är välskriven, mysig och huvudkaraktären är intressant. Det hon gör i boken fick mig att tänka på det jag gjorde i oktober 2016, tyvärr nåt som jag fick hasta igenom medan tårarna rann.

Nåt som fick andra tårar att rinna idag var söndagsmiddagen. Jag bjöd på Durangomat eftersom det var det som önskades. Själv ville jag inte alls ha nåt därifrån, men Fästmön och jag delade på en quattro formaggi-pizza. Fast några fyra sorters ost kunde jag inte upptäcka, bara en liten klick grönmögelost samt några synliga bitar fetaost, bitar som inte smakade nånting. Gymnasisten fick en pfeferoni som var så stark att han grät. Nej fy, nån mer mat därifrån blir det inte för min del. Jag åt lite mer än en kvarts pizza. 

Men hav tröst. Jag svalt inte ihjäl. Lite senare på kvällen dukade vi fram ost, kex och oliver samt till det vinet som vi öppnat i helgen. Jag läste en del även under kvällen, men vi kikade också på en repris av ett Criminal Minds-program som ingen av oss hade sett. Läggdags blev det först närmare 22.30, kors i taket.

∼ ♦ ∼

I morse var det lite varmare ute igen. Ändå blev det både tröja och televerksorange jacka vid promenaden till jobbet när jag också passade på att slänga kattskiten jag skrapat ihop ur pottorna. Gymnasisten blev väckt innan jag gick – eller jag tror att han faktiskt var vaken redan.

Arbetsdagen inleddes med ett möte. Sen blev ett annat möte inte av, kanske för att jag hade missuppfattat. Jag och den jag skulle träffa redde ut fortsatt arbetsgång via mejl och det var mest detta jag jobbade med denna septembermåndag. Jag tog fram en kommunikationsplan på förmiddagen. På eftermiddagen blev det ett spontant pratmöte. Och nånstans mitt på dan åt jag kycklingschnitzel med tillbehör och go-kaffe i mugg med lock. Det fick jag ett uns energi av.

Kycklingschnitzellunch

Dagens lunch. Nu har jag ätit kyckling fyra av sju dagar. Det är OK.

∼ ♦ ∼

Under dagen publicerades två tidsinställda inlägg här på bloggen med recensioner av två böcker jag fått mig tillsända. Två bra böcker, ska tilläggas. Först ut var Rebecka Edgren Aldéns senaste Deadline. På eftermiddagen publicerade jag min recension av Håkan Lindgrens En fallen man.

Böckerna Deadline och En fallen man

Nu finns recensionerna av dessa att läsa här på bloggen! 

∼ ♦ ∼

I kväll ser vi Det sitter i väggarna som även denna gång är från ett hus nära oss, typ i Knivstaområdet.

∼ ♦ ∼

Och ja just det… Innan jag glömmer bort det… Den här bilen har fått en ny ägare idag. Gissa vem!.. Ska dock hämtas vid ett senare tillfälle.

Kia Ceed SW 1.6

Den här bilen har fått en ny ägare.

Ett uns energi, var det…

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren
**ballen = vännen FEM:s morsas namn på balkongen


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.