Ett inlägg om en bok som fastnar.
För ett tag sen fick jag via e-post en förfrågan om jag ville recensera två böcker. Genrerna är inte mina förstahandsval, men jag tackade ändå ja – det är viktigt att bredda sig. Feelgoodboken om en livskrisande kvinna blev den jag läste först. Tack HOI Förlag för Gunilla Cullemarks bok Kajakbyggerskan.
Mia är en kvinna runt 50 som en dag finner sig stå mitt i en livskris i samband med en skilsmässa. Hon har såväl vänner som familj som bryr sig, hon har en läkarkontakt, piller och psykolog. Ändå är det inte detta som gör att Mias liv tar en vändning, utan idén om att göra nånting hon aldrig har gjort tidigare. Mia bestämmer sig för att bygga en kajak. I detta projekt tvingas hon inte bara lära sig en massa nya saker, hon tvingas söka hjälp och ta nya kontakter. Utöver det händer det saker i grannskapet som ger henne flera nya vänner, inklusive en hund.
Jag skrev i ett annat inlägg att jag sveps in direkt i berättelsen. Mia är till att börja med svag, orkeslös och deprimerad, men hon reser sig och tar tag i sitt liv genom kajakbyggarprojektet. Hon vågar sig på nånting helt nytt och det leder henne framåt, inte bakåt. För mig blir Mia direkt en vän… Eller snarare en person jag skulle ha kunnat vara vän med på riktigt om hon existerade. Författaren skildrar otroligt insiktsfullt det mänskliga psyket med dess inte alltid logiska handlingar. Även övriga karaktärer, allt från kajakexperten Jim i Australien till snickaren Lennart och grannen Micke, som det ganska ofta luktar alkohol om, tecknas trovärdigt. Så trovärdigt att jag bara blir otroligt nyfiken på dem alla. Sen inser jag att de enbart existerar i fiktionen.
Att läsa feelgoodromaner är inte nåt jag gör så ofta. Det jag emellertid har börjat lära mig är att många av dem börjar med feelbad. På så vis tycker jag att många av dem inte är så pjåkiga. För livet innehåller ju både good and bad.
Men alla feelgoodromaner är förstås inte av hög klass. Det är dock Kajakbyggerskan. Utöver att bygga en story som håller från början till slut skriver författaren bra. Det tar ett tag att komma in i de till en början ganska långa meningarna. Men det är ju så vi tänker, ganska ofta i långa, vindlande meningar. I det här fallet skildrar detta väldigt bra huvudpersonens mående.
Som alltid när jag läser böcker jag har fått för recension läser jag dem med blyertspenna i handen. Jag stryker under saker på flera ställen i boken. Antingen är det spännande formuleringar eller också är det bara ord som går rakt in. Jag kan inte bjuda på alla citat, men här kommer ett:
”Jag höll mitt löfte och åkte till mamma på kvällen. Jag höll alltid mina löften liksom jag var plikttrogen intill döden; Plikten framför allt.
Toffelomdömet blir – och detta trodde jag faktiskt inte själv – det högsta. Den här boken fastnar.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Nu skall jag lägga denna på minnet, så blir det nog min nästa bok 🙂
Jag tycker om feelgood, som du skriver, det är ju inte bara det inblandat i dessa böcker, men det mesta löser sig till det bästa, då får man själv lite ”good feeling” 🙂
GillaGilla
Jag tror att du gillar den! Den ska finnas som ljudbok också, om du hellre vill ha det.
När feelgoodböcker har inte bara är lull-lull känns de helt OK att läsa.
GillaGilla
Feelgood är ju inte min genre men den här kan jag tänka mig att läsa. Bra att få ett sådant tips.
GillaGilla
Inte min heller, men den här boken berättade om vanliga människor och om hur en av dem gick igenom en kris på ett annorlunda sätt. Inte särskilt lättsamt, men ändå inte tillkrånglat skrivet.
GillaGilla
Jag ska komma ihåg den. 🙂
GillaGilla
Det låter bra, det! 😛
GillaGilla