Lördag kväll den 22 augusti och söndag förmiddag den 23 augusti 2020: Nog. Tröst.


 



Kära dagbok…

Ibland Rätt ofta blir det inte som en har tänkt sig. Igår blev det så och det är inget jag kan göra nåt åt så här efteråt. Jag kan bara konstatera att det är nog nu. Mina tusen frågor är slut. Min mun ska vara absolut tyst.

Till lördagsmiddag åt jag en grillad kycklinghalva med räksallad samt tomater och en öl till. Några av tomaterna var mina egna. De står i Slottsträdgården och jag tar mig inte dit för att skörda. Möjligen om jag får lite ork senare, den kommande veckan.

Grillad kycklinghalva räksallad tomater och öl

Lördagsmiddag.


Mini satt en stund med mig på fåtöljens armstöd.
Jag läste väldigt mycket igår och såg bara ett TV-program, Unge kommissarie Morse. Det var ganska bra. Sen tandtrådade jag, borstade tänderna och gick och la mig för att läsa. Jag somnade ganska tidigt, tack och lov.

Mini närbild lite oskarp

Mitt lördagssällskap.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag inte förrän klockan var åtta minuter över sju. Jag hade bara varit uppe som hastigast vid halv tre-tiden och gett katterna lite mat eftersom de skrek. Jag kände mig utsövd, men ledsen. Klev upp och tömde kattpottorna och tog reda på sopor medan kaffet bryggdes. Sen gick jag tillbaka in i den renbäddade sängen och läste. Det blev bokbyte från en realistisk, obehaglig bok om övergrepp till en feelgood om en kvinna som hanterar en livskris genom att bygga en kajak. Den senare boken har jag fått för recension.

∼ ♦ ∼

Idag hänger himlen grå och tung över Uppsala. Ändå skiner solen delvis. Jag gissar att jag inte undkommer dammsugningen. Det börjar bli hälsovådligt att vara här igen bland alla katthår. Men familjen Katt är bästa sällskapet och en tröst. Telefonsamtalet från Annas snälla mamma i morse gav också tröst. Hon har verkligen ett stort hjärta och jag är så tacksam att jag får en liten plats i det bland alla barn och barnbarn och barnbarnsbarn med flera. Lika tacksam som jag är över vännen som alltid finns där när jag gråter.


När grannen började spika på förmiddagen
fick jag försöka trösta familjen Katt. Mini var mycket upprörd.

∼ ♦ ∼

Idag har jag i alla fall gjort två saker bara för mig: jag har läst och jag har klippt mina fingernaglar. Jag ska väl duscha också, men först ska jag göra saker som inte bara är för mig utan även för andra. Trots att det är nog nu är det bara att bita ihop. Det blir värre i morrn när jag ska gå från ensamhet till ensamhet. Jag klarar det. Nog.

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lördag kväll den 22 augusti och söndag förmiddag den 23 augusti 2020: Nog. Tröst.

  1. Stora hjärtan är inte inte många som har, låter så fint !!

    Den där boken, det är nog något som jag skulle kunna tänka mig lyssna på, jag söker alltid på feelgood när jag söker nya böcker att lyssna på 🙂

    Hoppas din måndag startat bra, här är lite tomt då Pinglis precis styrde kosan mot Täby igen..och samtidigt är det idag 4 år sedan min lilla mamma lämnade oss 😦

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Annas snälla mammas hjärta är rymligt.

      Det kommer en recension av boken snart, så håll utkik!

      Måndagar är alltid måndagar, idag är jag i alla fall på jobbet. Pest eller kolera, men ingen covid-19 vad jag vet.

      Tänker på dig! Jag vet hur svårt det är med dessa årsdagar. En borde inte få vara ensam såna dagar… 😥

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.